Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg