Arla morgonstund

Tog lite tid att somna igår kväll, jag hade nog fått i mig för mycket kaffe under eftermiddagen och hade dessutom fönstret mot spåren vid stationen i Hallsberg. Det ljudet störde väl inte så mycket men jag var för pigg helt enkelt.

Gick upp mitt i natten och åt upp frukostpåsen som stod i kylen och efter det somnade jag som en stock. Fast det var inte den bästa sömnen jag haft. Jag hade mardrömmar och jag försökte rädda några allvarligt skadade personer i en industrilokal samtidigt som jag var jagad av några som skulle döda mig. Jag sprang för mitt liv men det gick sakta precis som att jag sprang i gele.

När de nästan var framme vid mig så tog jag upp en vattenpistol laddad med ättika och sprutade i deras ögon samtidigt som jag sprang. Men de hade kontaktlinser så de kände inget. Sen vaknade jag som tur var. Varför låter mardrömmar så töntiga när man berättar om dem men när man drömmer dem är de jätte läskiga? Som tur är har jag väldigt sällan mardrömmar.

4:30 ringde klockan och jag svepte min Redbull som jag ställt bredvid sängen. 4:50 mötte jag Kronander i köket och vi gick ner och skrev ut fordonslistan på tjänstetåget vi skulle köra till Örebro från Hallsberg. Sen gick vi ut till tåget vi skulle klargöra.

Jag hade aldrig klargjort en x40 förut så det var ganska intressant och lärorikt. Det är inte så svårt. När vi var klara ringde vi växlingen och fick klartecken att rulla fram till signalen. Väl där ringde jag tkl och fick kör någon sekund senare. Sen bar det iväg till Örebro. Vi låg väl och smög i 80-90km/h för vi hade ett annat tåg framför oss som skulle stanna båda i Kumla och Örebro södra först.

När vi kom fram till Örebro central frilade och öppnade jag dörrarna så att passagerarna kunde komma och avaktiverade hytten och aktiverade den i andra ändan istället. Vi avgick i tid och jag kände mig väldigt pigg trots den dålig sömnen.

På vägen upp hade Kronander varit på mig om planeringen i körningen att jag måste titta så långt fram det går mm hela tiden för att ytterligare förbättra min körning. Det gick bättre och bättre och efter en stund så flöt det på riktigt bra. Jag som tyckte jag hade koll förut måste inse att nu börjar jag få koll. Ibland kan man som ny tro man kan mer än man gör men som tur är ser handledarna sånt och vet vad de ska lägga fokus på.

Kronander är väldigt pedagogisk och studerar mitt beteende i minsta detalj när jag kör och så nöter han in del för del i mitt överfulla huvud. Varje dag jag kört med Kronander så känner jag att jag utvecklats väldigt mycket. Det kan vara lite jobbigt första timman att nå upp till hans krav men i slutet på dagen så lossnar det och den känslan är otroligt skön. Man verkligen känner att man är ett steg närmare att bli en fullfjädrad lokförare då.

För varje sak han nött in i mitt huvud så känner jag mig lugnare bakom spakarna och planeringen går bättre och det blir en mjukare körning. Mer eco-driving som SJ vill ha mer av. Denna morgon blev en sådan dag. Det ljusnade ute, vi hade inte många stopp utmed vägen. Det var grönt i signalerna och jag fick bra framförhållning i min körning. Det är långt kvar som sagt tills jag är riktigt duktig men idag kände jag mig som en kung bakom spakarna.

Morgondiset låg lugnt och stilla över landskapet. En räv trippade över en äng. Hela jag kände mig full av skön energi och man kände tydligt att detta skulle bli en perfekt dag. Inte blev det sämre av att solen tittade fram då och då, men roligast av allt, jag hade lärt mig något nytt igen.

Kronander var även han på bra humör denna morgon, han hade några trevliga saker att se fram emot senare så det var två glada lokförare som körde in på Göteborgs centralstation i morse. Eller nja, en lokförare och en lokförarelev rättare sagt.

Vi var inne i god tid och när jag stannat så sa jag till Kronander att jag var en bättre lokförare idag än jag var igår tack vare honom. Så känner man alltid när man kört med honom. Han kan det där med att hitta brister och finslipa dem hos elever. Jag har haft väldig tur med mina handledare. De har alla varit bra och sociala och vi har haft mycket att prata om. Jag trodde det skulle bli jobbigt med så många handledare hos Sj (5st) men nu ser jag det bara som en fördel. Alla har sina specialområden.

På bussen hem till Jönköping så satt jag och log för mig själv igen. Det är så kul att lära sig nya saker och ta ytterligare steg mot drömmen att bli lokförare. Första lia-perioden gick lite segt men nu går infon in i huvudet betydligt snabbare.

Jag tyckte jag var ganska bra på att köra tåg i slutet på första LIAn även om jag minns att jag gärna hade kört en vecka till. Men då var jag inte i närheten av det jag kan idag och idag inser jag att jag inte kunde så mycket efter förra LIAn trots allt. Nu känner jag mig väldigt trygg i det jag gör och att jag har hyfsad koll, men efter nästa lia-period så kommer jag säkert inse att jag inte kan så mycket i nuläget heller.

Tåg är så mycket mer än att bara gasa och bromsa och tur är väl det, för det är det som gör lokförarlivet så otroligt underbart.

Nu ska jag köra till en “gör det själv” hall och bada bilen =)

Bromstekniker

Igår (tisdag) var jag sena turen till Karlstad. Kaspersson var min handledare och denna gången så tipsade han mig inte så mycket utan han ville se hur jag klarade mig själv. Jag tog bilen till Göteborg för vi skulle vara hemma som sent att sista bussen redan gått. Jag fuskade lite med LCHF igen och åt på Nordstan Fried Chicken när jag kom fram till Centralstationen. Charlotte Kalla hade tagit Guld och jag tyckte det var tråkigt att jag missade det loppet men bestämde mig för att se reprisen istället.

Kaspersson var redan på plats jag jag skrev ut körordern och fordonslistan som vanligt så han behöve inte göra något. Två koppar kaffe med mjölk fick jag i mig och var pigg och taggad på att få köra x52 till Karlstad igen.

Jag gick fram till tavlan på väggen i orderrummet som visar ankommande och avgående tåg och kollade upp hur tåget vi skulle ta låg till. Den var 30 minuter försenad. Jag meddelade Kaspersson och han kollade sin mobil och han hade fått ett meddelande om det. Han ringde upp och kollade vad som felade och det var något som felat redan från avgång från Göteborg till Karlstad och den sen redan ut från götet och den förseningen satt kvar på hemvägen till oss.

När vi löste av föraren sa hon att det inte hade varit några problem på resan hit i alla fall. Det kändes bra. Jag börjar få kläm på bromsprovningen mm man gör när man aktiverat hytten och Kaspersson behövde inte lägga sig i förrän det var dags för framdrivningsprovet. Det funkade inte, det var bara 6 minuter till den nya avgångstiden och han fick starta om något och vänta två minuter innan man fick göra om alla tester.

Städningen på tåget kom inte heller så det var ganska fullt i soppåsar mm. Men det löste sig till slut och vi kom i väg på den nya utsatta tiden.

Det var inte kul att man redan från start låg 30 minuter efter ordinarie avgångstid för då gäller det att ligga på och försöka köra in en massa tid. Det blir inte så mycket eco-driving då och det var ju det jag ville öva på utan hjälp från Kaspersson. När man är sen som vi var så får men pendlar mm framför som sinkar och tågmöten man måste vänta in där det är enkelspår som vid kontaktledningsbytet vid Töreboda.

Körningen gick bra och jag kände att jag fick till bromsningar väldigt bra men jag forfarande lite feg enligt Kaspersson men det var inget att anmärka på utan det kommer med tiden sa han. Man försökte stanna nära baliserna vid stoppen på perrongerna och man vill att nollorna ska hoppa över i förindikatorn innan man stannat så man kan gasa på fullt vid avgång. Det gick sådär, men det gick ok. Det är lite svårt att veta exakt vart man ska stanna vid perrongerna för metertavlorna som visar vart man ska stanna sitter lite var som helst. Ibland i taket på perrongen ibland vid marken mm.

Och ibland ska man stanna till vid U-tavlorna som är i slutet på perrongen. Samtidigt vill man stanna nära baliserna som sagt. Kände att jag hade bra flyt genom hela körningen till och från Karlstad. Kasperson är riktigt trevlig att prata med och tiden verkligen flyter iväg när man åker med honom. Han är avslappad och lät mig göra allt själv. Han fick påminna mig om att kvittera bort hastighetsnersättningen en gång och jag missade en nerkopplingstavla när jag fick stopp i en signal och var tvungen att bromsa kraftigt. Jag fokuserade för mycket på signalen som närmande sig och på hastighetsmätaren och det såg Kasperson direkt och tryckte in knappen åt mig.

Det var aldrig någon fara att jag passerade stopp men det tog för mycket uppmärksamhet för en lokförarelev som mig. Men Kaspersson sa att mitt fokus låg i alla fall på det som var viktigast. Det var första gången jag missat en tavla så det var inte så kul men jag är ju nybörjare utan linjekänndom så det är sånt som kan hända när det börjar hetta till.

Kaspersson och jag ska inte köra ihop mer på denna lian så han fyllde i betygen i min lia-pärm och jag fick 28 poäng av 30 av honom. Han sa att jag har vad som krävs för att bli en bra lokförare och att det hade varit trevligt att åka med mig. Det var kul att höra och jag var glad när jag lämnade Göteborg runt 01:00 med bilen för den långa körningen mot Jönköping.

Somnade som en stock när jag kom hem och fick min skönhetssömn. Bokade biljetten till Göteborg när jag vaknade och gick ut med vovven på långpromenad.

På bussen till GBG så tittade jag på Charlotte Kallas lopp i iPaden. Underbart, fick rysningar när jag såg det och hörde eftersnacket. Vilken tjej!

Idag åkte jag med Kronander igen ,han ska jag åka med resten av veckan och min sista körningen med honom är på Söndag. Det är lite annorlunda körning med honom. Enligt Kaspersson är jag lite feg i inbromsningarna men han låter mig köra som jag vill. Kronander tycker jag bromsar för sent och säger hela tiden till mig att bromsa ner, lossa ut mm. Det blir lite rörigt i huvudet när man blir guidad för man får ju inte känna av saker själv och lära sig av misstagen om man skulle göra det. Men det är väl också fördelen med att köra men olika handledare för man lär sig olika tänk vid körning. Kaspersson är mycket för eco-driving för man hade gott om tid på de körningarna man gjorde med honom (om man inte var försenad från början). Kronander har lärt mig en massa annat som varit nyttigt som att hålla uppsikt riktigt långt fram och planera körningen i god tid och göra mjuka inbromsningar.

Idag körde vi till Hallsberg med x40 och den vagnen har riktigt dåligt ljus. Ibland känns det som att det är bättre ljus med halvljuset men så ser man tavlorna senare märkte jag så halvljus är inte bra att kära på. Ljuset på tågen är inte bara för att jag ska se utan för att jag ska synas också så det ska vara helljus hela tiden. Men jag bländar av vid möten av tåg och ibland när det är bilväg precis bredvid spåret. Det är kul när man kommer med halvljus på reginan och bilar och lastbilar kör med helljus för när man slänger på helljuset på Reginorna och ser man nästan ända till treriksröset och då bländer de av ganska snabbt.

Men x40’s strålkastare är att likna vid stearinljus. Helt värdelösa.

I Hallsberg var det ett fyllo som trillade i rulltrappan så vi fick springa fram men han kom upp på benen igen och vinglade ut på perrongen. Vi skulle ringa Tågex och varna men han sansade sig och vinglade iväg från spårområdet. Det var några andra från ett annat järnvägsbolag där som höll koll på honom istället när vi gick.

Nu är det övernattning som gäller i Hallsberg. Börjar 5:05 i morgon och här ligger jag och bloggar. 

God natt =)

Karlstad med x52

Idag fick jag köra x52 för första gången. Det gick bra, det var lite snöblandat på vägen upp men allt flöt på bra. Tutade på granen Fredrik också. Hade Thomas Kaspersson som handledare och vi pratade mycket om båtar och segling medan jag körde. Inbromsningarna gick helt perfekt och vi låg bra till i tid hela vägen. Kändes som en perfekt körning men det brukar det bli med Regina som motorvagnarna kallas.

Stannade lite för långt innan baliserna en gång när det var tioövervakning så jag fick krypköra lite längre än önskvärt vid avgång med det var ok. Imorgon så blir det Karlstad igen, men en senare tur och det blir med Kaspersson igen. Det ska bli kul 🙂

Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)

Isärkoppling och tjänstetåg

Idag fick jag köra SJ’s lok och vagnar från Göteborg till Hallsberg. 148 meter långt blev det och vi var ganska lätta. Jag har ju kört lok och vagnar hos Green Cargo så jag tänkte att detta kommer ju gå busenkelt, men ack så fel jag hade. Som ny börjar har man ju inte riktigt rutin och inbromsningar gick sådär. Det var ok men inte mer. Glömde lossa ut och fegade lite för mycket ibland. I Skövde råkade jag till och med stanna en loklängd förtidigt. Men det var ingen fara för jag såg i speglarna att alla vagnarna var inne på plattformen så det var bara att frilägga dörrarna som vanligt. Ingen skada skedd förutom på min ego.

loktåg
Så här snygga är SJ’s svarta RC6 lok. Det var kul att köra loktåg igen och välbehövligt att få öva lite igen.

Jag är lite av en perfektionist och gillar inte när man inte får till inbromsningarna som man vill ha dem. I övrigt gick ju körningen väldigt bra och jag kommer antaligen få köra lok och vagnar igen redan i morgon och minst vid ett tillfälle till. Det behövdes övas på helt enkelt, men det är ju bra att bristerna ligger i att man fegar lite för mycket än tvärt om i alla fall.

I Hallsberg bytte en lokförare av oss och vi åkte pass till Örebro. Vi åkte i förarhytten och fick lite tips om hur man kopplar isär en x40 för det hade min Kronander aldrig gjort förut eftersom han fått utbildning på de motorvagnarna ganska nyligen. Jag fick även nu chans att se hur föraren som löste av oss bromsade. I morgon kommer det gå klockrent. =)

I Hallsberg hade vi ca 30 minuters väntetid på att den multade x40 skulle komma in från Stockholm. När han kom in fick vi stoppa passagerarna från att kliva på bakre motorvagnen eftersom vi skulle gå som tjänstetåg tillbaka till Hallsberg efter den främre x40’n. Isärkopplingen gick smidigt och vi lät det andra tåget köra iväg en bra bit innan vi följde efter för att slippa grönblink hela vägen.

Några tjejer kom springades på perrongen fram till oss och frågade om vi skulle till Hallsberg men vi sa att det tåget redan hade åkt, någon minut sen dessutom. Då ville de följa med oss men vi ljög och sa att vi skulle in på verkstad och inte kunde stanna på plattformen.

Resan till Hallsberg gick bra men ingen verkade veta vart vi skulle parkerat tåget så vi fick ringa massor med nummer innan vi fick tag på rätt personer. De bara skrattade för det är alltid samma sak sa de, ingen verkar veta att det var just dem man skulle ringa. Vi parkerade på ett spår vid sidan av plattformen så nu fick jag äntligen använde SJ’s varselväst. I Hallsberg hade vi nästan två timmars rast, nu fick jag äntligen äta lite för jag var hungrig som en dvärg.

Det var kul att prata lite med ombordarna i lokalerna i Hallsberg, de skulle vara med på vårat tåg hem och vi hade riktigt trevligt. Resan hem gick bra men vi oroade oss att godståget framför skulle sinka oss på grund av att han var 15 minuter sen och Kronander ville med tidiga bussen hem. Men han hann nog med. Jag parkerade tåget och satte på de tre p’na och sen försvann Kronander som en avlöning.

Jag är ganska nöjd med dagen och ska nu ta bussen hem. Kommer hem sent i natt och för några timmars sömn innan jag beger mig till Göteborg igen och då ska jag åka ner till Kalmar och har överliggning där.

Godnatt alla bloggläsare därute.

z

Cst blev Malmö

Igår när jag kom till SJ’ lokaler och började förbereda min körning till Stockholm med x2000 så dök inte min handledare upp vid tiden jag fått. Jag skulle ha en ny handledare vid Wiggo Carlevåg. Jag frågade efter honom och det visade sig att han jag frågade hade tagit över körningen jag och Wiggo skulle ha och jag skulle inte börja förrän 1,5 timmar senare.

Problemet var att hon som planerade inte hade mitt nummer och därför inte fått tag på mig. Det gjorde mig inte något och jag lämnade över alla papperna jag skrivit ut till han som skulle ha vår rutt. Han ringde Wiggo och jag fick veta att jag skulle köra x55 ner till Malmö och hem. Det är min favorit bana så jag var bara glad.

Träffade ombordaren Andrew och han skulle också ner till Malmö. Jag skulle vara i Göteborg igen lite senare än planerat men det skulle innebära att jag slapp vänta på min buss hem lika länge.

Wiggo visade sig även han vara en riktigt trevlig prick, vi kom väldigt bra överens och det visade sig att han hade fått schemat för mina sista två veckor och det verkar som att jag bara ska köra med honom då. Det ska bli kul, han var helt klart favoriten hittills av de handledarna jag haft. Jag har haft tur med att alltid komma bra överens med mina handledare. Alla har varit riktigt sociala och Wiggo och Kronander är väl de som pratar mest om allt mellan himmel och jord.

Wiggo var väldigt pedagogiskt och lärde mig en massa saker. Han gick även han på lokförarutbildningen i Mjölby och han hade varit i Jönköping flera gånger.. Wiggo visade mig en Grafisk linje beskrivning som man kan använde i paddan och skolla med under tiden man kör. Då har man full koll och ligger hela tiden steget före när man kör.

http://www.kejsergardens.se/graflinje.htm
Gå in där och leta upp rutten ni ska köra och i rätt riktning. Skrolla ner längst ner på sidan och skrolla dig uppåt medans du kör.

Körningen gick verkligen perfekt, inbromsningarna var helt klockrena de också. Ju mer info man har om rutten desto bättre går det och att kunna följa med i en grafisk linje beskrivning undertiden man kör är det närmaste man kan komma riktigt linjekännedom som nybörjare innan man blivit fullfjädrat lokförare

I Malmö hade vi två timmars rast och jag satt och spelade Mahjong på datorna där och pratade lite med Andrew. Jag stormtrivs på SJ, folket är helt underbara, både förare och ombordare är trevliga och rasterna bara flyger iväg.

Jag fick väldigt bra kritik av Wiggo som kollade hur jag rörde mig och vart mina ögon tittade, hur jag skötte multitasking och vart jag prioriterade min uppmärksamhet och han sa att jag verkade ha full kontroll. Jag hade ett lugn i mitt sätt och köra som smittade av sig på honom sa han och att trots att det var min början på min andra vecka på resandetåg så körde jag lika bra som man förväntar sig av en elev i slutet på nästa LIA.

Det var kul att höra, jag har känt att det har lossnat ordentligt i min körning. Känner mig trygg i det jag gör och tycker det är väldigt kul att köra. Men jag är även medveten om att jag fortfarande om nybörjare och trots att jag haft flera riktigt bra körningar nu på raken så kommer det komma dagar när det kommer kännas som att det är första gången jag kör tåg. Jag har lång väg kvar men en sak är säker. Jag har hamnat rätt i livet. Det är detta jag ska syssla med och den dagen jag ska gå i pension kommer de få tvinga iväg mig.

Idag stod det på mitt schema att jag skulle till Örebro och tillbaka med Kronander men i turförteckningen står det att jag ska köra till Hallsberg och växla. Jag vet att Kronander sagt att han skulle till Hallsberg denna veckan och slå isär ett loktåg så det är väl det som gäller. Det ska bli kul.

Ha en bra dag där ute i regnet =)

Multad och fullsatt

I söndags var det dags för mig och Kronander att köra till Västerås och tillbaka med en multad x40. Kronander är bra som handledare och vi är lika sociala båda två så vi har riktigt kul när vi kör ihop.

Jag skrev ut tågorder och fordonslistorna innan han kom och gick igenom dem. Brukar märka ut nedkopplingstavlor mm innan vi åker iväg för att ha lite mer koll när jag kör. Jag har inte haft många stopp för utbyte av passagerare hittills på mina turer hittills och jag tror bara jag är uppe i ca 16 stopp ungefär. Det är väl vad en pendeltågsförare gör på en dag, om det ens räcker.

Men i söndags var det annorlunda, då hade jag ca 16 stopp totallt. Det var ett perfekt tillfälle att öva på att finslipa inbromsningarna. Kronander är bra på sånt, han har full koll på vad jag kan och inte kan, jag brukar även berätta exakt hur de andra körningarna har gått. Jag har märkt att alla handledare säger till mig lite tidigare än vad jag tycker jag ska börja bromsa. De vill väl vara på den säkra sidan helt enkelt.

Kronander låter nästan som en TKL när han sitter bredvid mig och följer med allt som händer på spåret i sin platta. Han lyckas räkna ut väldigt bra hur TKL (tågklarerarna) tänker göra. Vi anade att de skulle låta en x2 dra om oss lite längre fram men det ville inte vi och jag eldade på den tyska x40 allt vad det gick för att vara i tid in till driftplatsen (minns inte vilken).

TKL ringde upp min strax innan och sa att de lägger in oss på huvudspåret och släpper oss före x2:an och det vara bra nyheter för oss. Ombordarna ska då fälla bommarna men de var inte riktigt med så vi pratade med dem genom fönstret och kom iväg i god tid. Sen var det bara på att elda på den gamla tysken igen för att inte sinka x2:an bakom oss.

Allt gick bra och vi var i Västerås i tid. Vi hade rum bokade på Clarion hotell, en vän frågade mig om vi får stå för hotellrummen själva men givetvis behöver vi inte det. Det finns två typer av rum man får, det är exakt samma rum men kallas dag eller nattrum. Nattrum sover man i på natten men dagrum får man inte krypa ner i sängen på, det är för att de kan komma en annan lokförare där senare och sova över. Det är ett sätt för SJ att spara pengar.

jag vet inte riktigt vad det är mer som man inte får göra i dagrum, men jag antar att det kommer någon från hotellet och kollar rummet innan nästa lokförare kommer. Denna dagen hade jag sovit över på SJ Göteborg och inte hunnit duscha utan jag gick bara in till stan och åt frukost när jag vaknade så jag använde duschen. Vet inte om man får det men det var välbehövligt för man piggnar till på ett helt annat sätt efter en dusch. Jag tog den lilla handduken och det finns ju flera extra till nästa lokförare. Jag brukar lämna rummet väldigt fint när jag har dagrum men ska höra vad som gäller lite senare idag.

Lite innan avgång gick jag tillbaka till stationen och Kronander visade mig runt i SJ’s lokaler där.

Det var massor med folk på perrongerna denna dag. Tåget såg helt fullsatt ut och det går nog in ca 500 pers i en multad x40. Jag har inte de exakt siffrorna men de hittar ni på jarnvag.net om ni vill nörda ner er lite.

I Örebro öppnade vi dörren till hytten och tittade på hur mycket folk som välde in och ut ur tåget vid resande utbytet. Då kom det fram en tjej och sa att hennes syster åkt iväg med tåget innan men glömt sin sminkväska och att hon vägrade åka till skolan utan smink. Hon ville att vi skulle ta den till Skövde. Visst det kunde vi väl ställa upp på min vi sa att de skulle vara där i tid annars hamnar den i Göteborg i stället. Vi sa till dem att stå längst framme på perrongen vid 170 meters tavlan eftersom det var ungefär så länga vi var denna dag.

Det var lite nersättningar och vi var 6 minuter sena in till Töreboda och lämnade Töreboda 9 minuter sena. Sen eldade jag på den gamla tysken så bra att vi bara var 2 minuter sena in till Skövde. Inbromsningarna hade gått väldigt bra och i Skövde hade jag mycket högre hastighet in än jag brukade få och jag fick göra inbromsningen precis som jag ville utan att Kronander sa något. Det blev perfekt och Kronander tyckte jag skulle vara väldigt nöjd med den inbromsningen.

Vi lämnade över sminkväskan och tjejerna som väntade där blev överlyckliga. Jag sa till Kronander att nu får han ge fan i att köra ut huvudet när vi stannar för han verkar ju vara värsta brudmagneten. Vi lämnade Skövde två minuter sena och sen efter det var jag i tid vid varje driftplats (station).

Efter stoppet i Skövde blev alla stopp helt perfekta och vi var några minuter tidiga in till Göteborg. Vilken känsla det var att avsluta ännu en dag men en perfekt körning.

Det ska tilläggas att med perfekt körning så menar jag med tanke på hur långt jag kommit i utbildningen. Jag gör fortfarande en del nybörjar fel, missar någon tavla ibland mm. Kronander brukar fråga mig efter jag passerat tavlor vad det var för tavla vi passerade för att jag ska hålla mig skärpt hela tiden.

Jag kör med med “pucken” i ML hela tiden vilket innebär manuell körning. AL betyder att man har en hastighetsreferens som håller farten men jag tycker det blir lite väl mycket rattade på hastighetsvredet på sina stället så jag skippade det på x40. Det tar för mycket focus nu när man är ny. Men samtidigt måste jag ju öva på alla funktioner i tågen jag kör.

Nu sitter jag på SJ i Göteborg och ska köra x2000 till Stockholm. Idag har jag en ny handledare igen. Wiggo heter han. Jag har åkt ifrån min turlista så jag kan inte skriva ut körorderna eller fordonslistorna i förväg. Men det finns det gott om tid till sen när handledaren dyker upp.

Ha en bra dag alla tågnördare därute =)

Edit: x40 är inte tysk utan fransk, tur att man har kunniga läsare 😜

Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

x55 Malmö tur och retur

I torsdags var det dags att köra igen. Peter Kronander var min handledare denna gången och vi kom bra överens. Vi var väldigt lika som personer. Jag vågade inte ens säga hur lika vi var på allt för då skulle han tro jag var mytoman eller något.

Det visade sig att även han startat med LCHF ganska nyligen. Vi gillade båda att laga mat. Samtalsämnena tycktes aldrig ta slut och vi hade riktigt trevligt när vi körde Malmö tur och retur på Västkustbanan. Denna gången var det en x55 jag skulle köra. Det var helt nytt för mig och Peter förklarade hur man testade säkerhetsgreppet och bromsprovade.

Peters tidigare LIA-elev hörde av sig och sa att hon stod på stationen i GBG och Peter svarade att vi stod några spår därifrån. Hon kom in till oss i hytten och det var MTR’s röda fina motorvagn hon körde. Det var kul att prata med henne. Peter verkar omtyckt av alla oavsett ålder. Han har nyss gått i pension men jobbar kvar på timanställning som alla andra.

Jag pratar en hel del med ombordarna på tåget när jag kör. Avgångssignaleraren på denna turen var en väldigt trevlig och sympatisk kille vid namn Andrew. Han servade oss med Te och kaffe hela vägen. Han verkar vara en riktigt trevlig person precis som Peter.

Jag gillar verkligen x55, det är en bra maskin. Riktigt bra ljus i strålkastarna också. Den har displayer som gör att man ser hur långt man har till signalerna som tex visar stopp och man ser bromskurvan så man bromsar lagom hårt. Körningen blev hur enkel som helst och jag gjorde återigen min bästa körning hittills. Det är lätt att kära bra med sådana motorvagnar.

Peter hade full koll på mitt körsätt och han insåg att jag enbart kör efter ATC och inte kollar skyltarna. Men han lät mig köra på mitt sätt ner till Malmö. Västkustbanan är verkligen vacker och jag gillar att köra där. Malmö är en ganska trevlig stad det också faktiskt. Vi åt våra medhavda lunchlådor och Peter berättade att det inte gick installera Flash på datorerna och att det gjorde att man inte kunde spela visa online spel när man hade rast nere i Malmö längre.

Jag kommer ju från datorbranschen så jag visade en lösning på problemet och vi satt och spelade Mohjang hela uppehållet i Malmö.

När vi skulle åka ifrån Malmö impade jag på Peter genom att kunna hur man kollade säkerhetesgreppet och bromsprova som han förklarat tidigare. Nu ville han att jag skulle lära mig köra tåg på ett smartare sätt och sa åt mig att repetera alla skyltar vi passerar som har med hastighet att göra och det började jag göra. Helt plötsligt insåg jag att jag kan räkna ut när det är dags att titta efter förändringar i förindikatorn på ATC:n

Jag kände direkt att jag fick mer kontroll över mitt sätt och köra och blev mer avslappnad. Peter la märke till förändringen han också och han behövde inte ge mig en enda instruktion förutom vart jag skulle stanna på perrongerna. Jag skötte allt och det blev mjuka och fina inbromsningar trots att jag aldrig hade kört där förut. Vi var någon minut sena från Malmö pga ett litet strul som gjorde att vi fick ringa driftstöd, men den förseningen körde jag med lätthet in.

Vi hade roligt och pratade massor hela vägen och Andrew var inne ibland med te och kaffe till oss. Jag drack en kopp kaffe även denna dagen. Jag kände att det var det här jag ville syssla med. Resandetåg alltså. Jag är en väldigt social person och jag gillade att hänga med ombordpersonalen. Jag gillade att man var finklädd, jag gillade att åka långt och komma till andra stora städer och ha rast. Jag gillar hotellfrukostar.

Jag har nästan bestämt mig nu, det är hos SJ AB Göteborg jag vill jobba. Det säger en hel del med tanke på hur mycket jag älskade att köra gods på Green Cargo.

När vi rullade in på Centralstationen i Göteborg några minuter tidiga så var jag riktigt glad öven min körning. Fick massor med beröm av Peter som sa att jag verkligen visat att jag har talang för yrket. Jag kände själv hur allt släppte idag och kändes naturligt. Jag är ju fortfarande nybörjare och har lång väg kvar men denna dag tog jag ett stort steg mot drömmen att bli lokförare.

Jag har haft tur med mina handledare. De har varit väldigt bra allihop. Men Peter gillar jag mest. Han kan man verkligen sitta och prata med på ett naturligt sätt. Nästa körning med honom blir till Västerås på Söndag. Då är det en x40 vi ska köra. I morgon (Lördag) ska jag köra x2000 till Stockholm igen. Eller X2 till Cst som vi nördar säger. Då blir det Ulf Rosén som är handledare, samma som jag hade i Måndags. Han är också trevlig att prata med.

Nu ska jag sova. God natt alla kakmonster därute…

X2 – Bästa körupplevelsen hittills

Igår var jag för trött antagligen när jag ställde klockan för jag för jag räknade ut att 3:50 var en bra tid att gå upp när tåget jag skulle köra gick 6:06 från Cst. Men det var ju givetvis en timma för tidigt. Klockan ringde och jag tände sänglampan och sträckte mig efter min sockerfria redbull som stod på bordet bredvid sängen. Svepte den och satte mig upp och satte på mig min klocka och tittade på den. Då hoppade min hjärna igång och jag insåg mitt misstag och satte larmet på nytt och la mig igen.

Några minuter senare var jag klarvaken, längre tid tar det uppenbarligen inte för att koffeinet i Redbull ska göra mig pigg.  Det var bara att gå upp och packa ihop alla saker. En annan sak som slog mig är hur mycket jag lyckas sprida ut mina saker i ett litet hotellrum på bara någon timma kvällen innan.

Jag tittade lite på tv och gick sen ner och åt lite frukost. Frukostbuffén hade inte öppnat men det finns lite att äta i alla fall. Jag kör ju LCHF så jag fick tänka till lite. Fuskade lite och drack lite apelsinjuice och åt även lite yoghurt. Men det blev några kokta ägg, olika skinkbitar, ost och paprika. Det var bara SJ folk nere vid frukosten. Det var trevligt att få prata med dem lite så det var värt att gå upp lite tidigare.

Vid 5:30 mötte jag upp Thomas i receptionen och vi började gå mot Centralstationen genom Arlanda express perronger och sen upp för rulltrapporna till SJ’s lokalen. Väl där skrev vi ut tågordern och gick igenom den. Det var direkttåget till Göteborg vi skulle köra så det skulle inte bli så mycket övande på inbromsningar som jag hade hoppats med det skulle bli riktigt kul ändå.

Det var inte lika mycket hastighetsnedsättningar som på vägen upp till Cst som Stockholms driftplats (typ station) kallas. Cst står inte för Centralstation lärde Thomas mig. Vad det står för minns jag inte men det finns Sst mm också i Stockholm.

Tåget kom från Hagalund som är uppställningsplatsen där man tömmer latriner mm och föraren som körde fram det till oss sa att allt hade funkat perfekt hela den “långa” vägen från Hagalund som ligger i Solna om jag fattat det rätt.

Resan hem gick bra men ATC:n tog mig ännu en gång. Thomas sa precis att det ligger att godståg framför och just då fick jag 4H i förindikatorn och jag började bromsa men var inte tillräckligt snabb men löste att själv genom att kvittera i tid och Thomas behövde inte säga eller göra något som vanligt. Vi var ändå tvunga att sakta ner rejält tills TKL lät oss byta spår och köra om. Jag låg någon minut före tidtabellen men sen fick vi 0P i förindikatorn vilket betyder att det kommer vara stopp i någon blocksignal längre fram.

Det var inte så kul, det var bara uppspåret som var öppet pga kontaktledningsbyte och vi fick släppa förbi två mötande tåg innan vi fick kör i signalen igen. Det tar ca 4-5 minuter innan man når maxfart om det är plant så man tappar väldig mycket tid vid minsta stopp och helt plötsligt låg vi 15 minuter efter istället och det innebar att fick Alingsåspendeln framför oss vilket inte är bra.

Det var grönblink i varje signal vilket betyder att nästa blocksignal visar stopp, väl framme vid blocksignalen hade de gått om till kör igen men det vet ju inte ATC:n innan man passerat baliser som kan uppdatera hastigheten. Men det fanns gott om repeterbaliser som tur var och 70km/h verkar vara den magiska hastigheten man ska hålla bakom pendeltågen för att slippa grönblink.

Vi var nog 25 minuter sena in i till Göteborg men det är inget man kan göra något åt. Många gnäller alltid på SJ när det blir förseningar och tror att det inte drabbar alla tåg på den sträckan. MTR kommer nu och konkurrerar med SJ mellan Göteborg och Stockholm och det kommer nog vara många gnällspikar som väljer att åka med MTR i tron om att det kommer bli bättre då. Tänk vad förvånade de kommer bli när de upptäcker att alla tåg på sträckan har samma problem.

Det var en riktigt bra körning trots allt och men det var lite dimma på sina håll men det var inte så farligt. Såg in räv springa över spåret, jag gillar rävar. Jag kan säga att x2 är mitt favorittåg nu. Det är väldigt annorlunda mot att köra godståg och det kändes som att man fick börja om från början igen. Men superkul var det, fick göra utrop när vi skulle ha stanna vid perrongerna och jag börjar känna mig som en lokförare nu. Drack till och med två koppar kaffe på vägen mot Göteborg. Det ni, nu börjar det hända saker med den här lokförareleven.

En rolig sak jag glömde nämna var att när vi stannat i Stockholm igår så var det en pappa som lyfte upp sin dotter så hon fick titta in genom fönstret i hytten. Jag öppnade dörren och frågade om de inte ville komma in och titta istället. Det blev jätte glada och jag lyfte upp flickan och satte henne på förarplatsen och hon hade tusen frågor, Pappan tyckte det såg ut som i en flygplanscockpit med alla knappar.

Oftast är det nog papporna som vill komma in och titta och skyller på att det är barnen som vill.

En annan sak jag nog inte nämnde var att vi mötte MTR’s röda motorvagn i måndags, de var nog ute och övningskörde eller dyligt. Jag minns inte när de ska börja köra på riktigt men det finns det nog någon läsare i denna bloggen som kan berätta i kommentarsfältet sen.

Nu är jag hemma i lägenheten i Jönköping igen och jag känner mig stolt över att ha kört x2. Jag tycker det gått väldigt bra med bromsningarna men visst kanske jag bromsat något snäpp för mycket någon gång men det är bättre än att bromsa något snäpp för lite. Men det är en väldigt stor omställning från att ha bromsat godståg till att bromsa motorvagnar. Jag försöker bromsa med elbromsen så mycket som möjligt men ibland måste man ju ta luftbromsen också.

Nu ska jag snart sova, i morgon tar jag bilen till Göteborg och då ska jag köra en Regina ner till Malmö, det blir ytterligare en ny motorvagn att lära sig och det blir ytterligare en ny handledare. Kronander heter han som ska få gråa hår i morgon.

Ha det så bra alla tågnördar där ute.