Arla morgonstund

Tog lite tid att somna igår kväll, jag hade nog fått i mig för mycket kaffe under eftermiddagen och hade dessutom fönstret mot spåren vid stationen i Hallsberg. Det ljudet störde väl inte så mycket men jag var för pigg helt enkelt.

Gick upp mitt i natten och åt upp frukostpåsen som stod i kylen och efter det somnade jag som en stock. Fast det var inte den bästa sömnen jag haft. Jag hade mardrömmar och jag försökte rädda några allvarligt skadade personer i en industrilokal samtidigt som jag var jagad av några som skulle döda mig. Jag sprang för mitt liv men det gick sakta precis som att jag sprang i gele.

När de nästan var framme vid mig så tog jag upp en vattenpistol laddad med ättika och sprutade i deras ögon samtidigt som jag sprang. Men de hade kontaktlinser så de kände inget. Sen vaknade jag som tur var. Varför låter mardrömmar så töntiga när man berättar om dem men när man drömmer dem är de jätte läskiga? Som tur är har jag väldigt sällan mardrömmar.

4:30 ringde klockan och jag svepte min Redbull som jag ställt bredvid sängen. 4:50 mötte jag Kronander i köket och vi gick ner och skrev ut fordonslistan på tjänstetåget vi skulle köra till Örebro från Hallsberg. Sen gick vi ut till tåget vi skulle klargöra.

Jag hade aldrig klargjort en x40 förut så det var ganska intressant och lärorikt. Det är inte så svårt. När vi var klara ringde vi växlingen och fick klartecken att rulla fram till signalen. Väl där ringde jag tkl och fick kör någon sekund senare. Sen bar det iväg till Örebro. Vi låg väl och smög i 80-90km/h för vi hade ett annat tåg framför oss som skulle stanna båda i Kumla och Örebro södra först.

När vi kom fram till Örebro central frilade och öppnade jag dörrarna så att passagerarna kunde komma och avaktiverade hytten och aktiverade den i andra ändan istället. Vi avgick i tid och jag kände mig väldigt pigg trots den dålig sömnen.

På vägen upp hade Kronander varit på mig om planeringen i körningen att jag måste titta så långt fram det går mm hela tiden för att ytterligare förbättra min körning. Det gick bättre och bättre och efter en stund så flöt det på riktigt bra. Jag som tyckte jag hade koll förut måste inse att nu börjar jag få koll. Ibland kan man som ny tro man kan mer än man gör men som tur är ser handledarna sånt och vet vad de ska lägga fokus på.

Kronander är väldigt pedagogisk och studerar mitt beteende i minsta detalj när jag kör och så nöter han in del för del i mitt överfulla huvud. Varje dag jag kört med Kronander så känner jag att jag utvecklats väldigt mycket. Det kan vara lite jobbigt första timman att nå upp till hans krav men i slutet på dagen så lossnar det och den känslan är otroligt skön. Man verkligen känner att man är ett steg närmare att bli en fullfjädrad lokförare då.

För varje sak han nött in i mitt huvud så känner jag mig lugnare bakom spakarna och planeringen går bättre och det blir en mjukare körning. Mer eco-driving som SJ vill ha mer av. Denna morgon blev en sådan dag. Det ljusnade ute, vi hade inte många stopp utmed vägen. Det var grönt i signalerna och jag fick bra framförhållning i min körning. Det är långt kvar som sagt tills jag är riktigt duktig men idag kände jag mig som en kung bakom spakarna.

Morgondiset låg lugnt och stilla över landskapet. En räv trippade över en äng. Hela jag kände mig full av skön energi och man kände tydligt att detta skulle bli en perfekt dag. Inte blev det sämre av att solen tittade fram då och då, men roligast av allt, jag hade lärt mig något nytt igen.

Kronander var även han på bra humör denna morgon, han hade några trevliga saker att se fram emot senare så det var två glada lokförare som körde in på Göteborgs centralstation i morse. Eller nja, en lokförare och en lokförarelev rättare sagt.

Vi var inne i god tid och när jag stannat så sa jag till Kronander att jag var en bättre lokförare idag än jag var igår tack vare honom. Så känner man alltid när man kört med honom. Han kan det där med att hitta brister och finslipa dem hos elever. Jag har haft väldig tur med mina handledare. De har alla varit bra och sociala och vi har haft mycket att prata om. Jag trodde det skulle bli jobbigt med så många handledare hos Sj (5st) men nu ser jag det bara som en fördel. Alla har sina specialområden.

På bussen hem till Jönköping så satt jag och log för mig själv igen. Det är så kul att lära sig nya saker och ta ytterligare steg mot drömmen att bli lokförare. Första lia-perioden gick lite segt men nu går infon in i huvudet betydligt snabbare.

Jag tyckte jag var ganska bra på att köra tåg i slutet på första LIAn även om jag minns att jag gärna hade kört en vecka till. Men då var jag inte i närheten av det jag kan idag och idag inser jag att jag inte kunde så mycket efter förra LIAn trots allt. Nu känner jag mig väldigt trygg i det jag gör och att jag har hyfsad koll, men efter nästa lia-period så kommer jag säkert inse att jag inte kan så mycket i nuläget heller.

Tåg är så mycket mer än att bara gasa och bromsa och tur är väl det, för det är det som gör lokförarlivet så otroligt underbart.

Nu ska jag köra till en “gör det själv” hall och bada bilen =)

Bromstekniker

Igår (tisdag) var jag sena turen till Karlstad. Kaspersson var min handledare och denna gången så tipsade han mig inte så mycket utan han ville se hur jag klarade mig själv. Jag tog bilen till Göteborg för vi skulle vara hemma som sent att sista bussen redan gått. Jag fuskade lite med LCHF igen och åt på Nordstan Fried Chicken när jag kom fram till Centralstationen. Charlotte Kalla hade tagit Guld och jag tyckte det var tråkigt att jag missade det loppet men bestämde mig för att se reprisen istället.

Kaspersson var redan på plats jag jag skrev ut körordern och fordonslistan som vanligt så han behöve inte göra något. Två koppar kaffe med mjölk fick jag i mig och var pigg och taggad på att få köra x52 till Karlstad igen.

Jag gick fram till tavlan på väggen i orderrummet som visar ankommande och avgående tåg och kollade upp hur tåget vi skulle ta låg till. Den var 30 minuter försenad. Jag meddelade Kaspersson och han kollade sin mobil och han hade fått ett meddelande om det. Han ringde upp och kollade vad som felade och det var något som felat redan från avgång från Göteborg till Karlstad och den sen redan ut från götet och den förseningen satt kvar på hemvägen till oss.

När vi löste av föraren sa hon att det inte hade varit några problem på resan hit i alla fall. Det kändes bra. Jag börjar få kläm på bromsprovningen mm man gör när man aktiverat hytten och Kaspersson behövde inte lägga sig i förrän det var dags för framdrivningsprovet. Det funkade inte, det var bara 6 minuter till den nya avgångstiden och han fick starta om något och vänta två minuter innan man fick göra om alla tester.

Städningen på tåget kom inte heller så det var ganska fullt i soppåsar mm. Men det löste sig till slut och vi kom i väg på den nya utsatta tiden.

Det var inte kul att man redan från start låg 30 minuter efter ordinarie avgångstid för då gäller det att ligga på och försöka köra in en massa tid. Det blir inte så mycket eco-driving då och det var ju det jag ville öva på utan hjälp från Kaspersson. När man är sen som vi var så får men pendlar mm framför som sinkar och tågmöten man måste vänta in där det är enkelspår som vid kontaktledningsbytet vid Töreboda.

Körningen gick bra och jag kände att jag fick till bromsningar väldigt bra men jag forfarande lite feg enligt Kaspersson men det var inget att anmärka på utan det kommer med tiden sa han. Man försökte stanna nära baliserna vid stoppen på perrongerna och man vill att nollorna ska hoppa över i förindikatorn innan man stannat så man kan gasa på fullt vid avgång. Det gick sådär, men det gick ok. Det är lite svårt att veta exakt vart man ska stanna vid perrongerna för metertavlorna som visar vart man ska stanna sitter lite var som helst. Ibland i taket på perrongen ibland vid marken mm.

Och ibland ska man stanna till vid U-tavlorna som är i slutet på perrongen. Samtidigt vill man stanna nära baliserna som sagt. Kände att jag hade bra flyt genom hela körningen till och från Karlstad. Kasperson är riktigt trevlig att prata med och tiden verkligen flyter iväg när man åker med honom. Han är avslappad och lät mig göra allt själv. Han fick påminna mig om att kvittera bort hastighetsnersättningen en gång och jag missade en nerkopplingstavla när jag fick stopp i en signal och var tvungen att bromsa kraftigt. Jag fokuserade för mycket på signalen som närmande sig och på hastighetsmätaren och det såg Kasperson direkt och tryckte in knappen åt mig.

Det var aldrig någon fara att jag passerade stopp men det tog för mycket uppmärksamhet för en lokförarelev som mig. Men Kaspersson sa att mitt fokus låg i alla fall på det som var viktigast. Det var första gången jag missat en tavla så det var inte så kul men jag är ju nybörjare utan linjekänndom så det är sånt som kan hända när det börjar hetta till.

Kaspersson och jag ska inte köra ihop mer på denna lian så han fyllde i betygen i min lia-pärm och jag fick 28 poäng av 30 av honom. Han sa att jag har vad som krävs för att bli en bra lokförare och att det hade varit trevligt att åka med mig. Det var kul att höra och jag var glad när jag lämnade Göteborg runt 01:00 med bilen för den långa körningen mot Jönköping.

Somnade som en stock när jag kom hem och fick min skönhetssömn. Bokade biljetten till Göteborg när jag vaknade och gick ut med vovven på långpromenad.

På bussen till GBG så tittade jag på Charlotte Kallas lopp i iPaden. Underbart, fick rysningar när jag såg det och hörde eftersnacket. Vilken tjej!

Idag åkte jag med Kronander igen ,han ska jag åka med resten av veckan och min sista körningen med honom är på Söndag. Det är lite annorlunda körning med honom. Enligt Kaspersson är jag lite feg i inbromsningarna men han låter mig köra som jag vill. Kronander tycker jag bromsar för sent och säger hela tiden till mig att bromsa ner, lossa ut mm. Det blir lite rörigt i huvudet när man blir guidad för man får ju inte känna av saker själv och lära sig av misstagen om man skulle göra det. Men det är väl också fördelen med att köra men olika handledare för man lär sig olika tänk vid körning. Kaspersson är mycket för eco-driving för man hade gott om tid på de körningarna man gjorde med honom (om man inte var försenad från början). Kronander har lärt mig en massa annat som varit nyttigt som att hålla uppsikt riktigt långt fram och planera körningen i god tid och göra mjuka inbromsningar.

Idag körde vi till Hallsberg med x40 och den vagnen har riktigt dåligt ljus. Ibland känns det som att det är bättre ljus med halvljuset men så ser man tavlorna senare märkte jag så halvljus är inte bra att kära på. Ljuset på tågen är inte bara för att jag ska se utan för att jag ska synas också så det ska vara helljus hela tiden. Men jag bländar av vid möten av tåg och ibland när det är bilväg precis bredvid spåret. Det är kul när man kommer med halvljus på reginan och bilar och lastbilar kör med helljus för när man slänger på helljuset på Reginorna och ser man nästan ända till treriksröset och då bländer de av ganska snabbt.

Men x40’s strålkastare är att likna vid stearinljus. Helt värdelösa.

I Hallsberg var det ett fyllo som trillade i rulltrappan så vi fick springa fram men han kom upp på benen igen och vinglade ut på perrongen. Vi skulle ringa Tågex och varna men han sansade sig och vinglade iväg från spårområdet. Det var några andra från ett annat järnvägsbolag där som höll koll på honom istället när vi gick.

Nu är det övernattning som gäller i Hallsberg. Börjar 5:05 i morgon och här ligger jag och bloggar. 

God natt =)

Karlstad med x52

Idag fick jag köra x52 för första gången. Det gick bra, det var lite snöblandat på vägen upp men allt flöt på bra. Tutade på granen Fredrik också. Hade Thomas Kaspersson som handledare och vi pratade mycket om båtar och segling medan jag körde. Inbromsningarna gick helt perfekt och vi låg bra till i tid hela vägen. Kändes som en perfekt körning men det brukar det bli med Regina som motorvagnarna kallas.

Stannade lite för långt innan baliserna en gång när det var tioövervakning så jag fick krypköra lite längre än önskvärt vid avgång med det var ok. Imorgon så blir det Karlstad igen, men en senare tur och det blir med Kaspersson igen. Det ska bli kul 🙂

Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)

Isärkoppling och tjänstetåg

Idag fick jag köra SJ’s lok och vagnar från Göteborg till Hallsberg. 148 meter långt blev det och vi var ganska lätta. Jag har ju kört lok och vagnar hos Green Cargo så jag tänkte att detta kommer ju gå busenkelt, men ack så fel jag hade. Som ny börjar har man ju inte riktigt rutin och inbromsningar gick sådär. Det var ok men inte mer. Glömde lossa ut och fegade lite för mycket ibland. I Skövde råkade jag till och med stanna en loklängd förtidigt. Men det var ingen fara för jag såg i speglarna att alla vagnarna var inne på plattformen så det var bara att frilägga dörrarna som vanligt. Ingen skada skedd förutom på min ego.

loktåg
Så här snygga är SJ’s svarta RC6 lok. Det var kul att köra loktåg igen och välbehövligt att få öva lite igen.

Jag är lite av en perfektionist och gillar inte när man inte får till inbromsningarna som man vill ha dem. I övrigt gick ju körningen väldigt bra och jag kommer antaligen få köra lok och vagnar igen redan i morgon och minst vid ett tillfälle till. Det behövdes övas på helt enkelt, men det är ju bra att bristerna ligger i att man fegar lite för mycket än tvärt om i alla fall.

I Hallsberg bytte en lokförare av oss och vi åkte pass till Örebro. Vi åkte i förarhytten och fick lite tips om hur man kopplar isär en x40 för det hade min Kronander aldrig gjort förut eftersom han fått utbildning på de motorvagnarna ganska nyligen. Jag fick även nu chans att se hur föraren som löste av oss bromsade. I morgon kommer det gå klockrent. =)

I Hallsberg hade vi ca 30 minuters väntetid på att den multade x40 skulle komma in från Stockholm. När han kom in fick vi stoppa passagerarna från att kliva på bakre motorvagnen eftersom vi skulle gå som tjänstetåg tillbaka till Hallsberg efter den främre x40’n. Isärkopplingen gick smidigt och vi lät det andra tåget köra iväg en bra bit innan vi följde efter för att slippa grönblink hela vägen.

Några tjejer kom springades på perrongen fram till oss och frågade om vi skulle till Hallsberg men vi sa att det tåget redan hade åkt, någon minut sen dessutom. Då ville de följa med oss men vi ljög och sa att vi skulle in på verkstad och inte kunde stanna på plattformen.

Resan till Hallsberg gick bra men ingen verkade veta vart vi skulle parkerat tåget så vi fick ringa massor med nummer innan vi fick tag på rätt personer. De bara skrattade för det är alltid samma sak sa de, ingen verkar veta att det var just dem man skulle ringa. Vi parkerade på ett spår vid sidan av plattformen så nu fick jag äntligen använde SJ’s varselväst. I Hallsberg hade vi nästan två timmars rast, nu fick jag äntligen äta lite för jag var hungrig som en dvärg.

Det var kul att prata lite med ombordarna i lokalerna i Hallsberg, de skulle vara med på vårat tåg hem och vi hade riktigt trevligt. Resan hem gick bra men vi oroade oss att godståget framför skulle sinka oss på grund av att han var 15 minuter sen och Kronander ville med tidiga bussen hem. Men han hann nog med. Jag parkerade tåget och satte på de tre p’na och sen försvann Kronander som en avlöning.

Jag är ganska nöjd med dagen och ska nu ta bussen hem. Kommer hem sent i natt och för några timmars sömn innan jag beger mig till Göteborg igen och då ska jag åka ner till Kalmar och har överliggning där.

Godnatt alla bloggläsare därute.

z

Cst blev Malmö

Igår när jag kom till SJ’ lokaler och började förbereda min körning till Stockholm med x2000 så dök inte min handledare upp vid tiden jag fått. Jag skulle ha en ny handledare vid Wiggo Carlevåg. Jag frågade efter honom och det visade sig att han jag frågade hade tagit över körningen jag och Wiggo skulle ha och jag skulle inte börja förrän 1,5 timmar senare.

Problemet var att hon som planerade inte hade mitt nummer och därför inte fått tag på mig. Det gjorde mig inte något och jag lämnade över alla papperna jag skrivit ut till han som skulle ha vår rutt. Han ringde Wiggo och jag fick veta att jag skulle köra x55 ner till Malmö och hem. Det är min favorit bana så jag var bara glad.

Träffade ombordaren Andrew och han skulle också ner till Malmö. Jag skulle vara i Göteborg igen lite senare än planerat men det skulle innebära att jag slapp vänta på min buss hem lika länge.

Wiggo visade sig även han vara en riktigt trevlig prick, vi kom väldigt bra överens och det visade sig att han hade fått schemat för mina sista två veckor och det verkar som att jag bara ska köra med honom då. Det ska bli kul, han var helt klart favoriten hittills av de handledarna jag haft. Jag har haft tur med att alltid komma bra överens med mina handledare. Alla har varit riktigt sociala och Wiggo och Kronander är väl de som pratar mest om allt mellan himmel och jord.

Wiggo var väldigt pedagogiskt och lärde mig en massa saker. Han gick även han på lokförarutbildningen i Mjölby och han hade varit i Jönköping flera gånger.. Wiggo visade mig en Grafisk linje beskrivning som man kan använde i paddan och skolla med under tiden man kör. Då har man full koll och ligger hela tiden steget före när man kör.

http://www.kejsergardens.se/graflinje.htm
Gå in där och leta upp rutten ni ska köra och i rätt riktning. Skrolla ner längst ner på sidan och skrolla dig uppåt medans du kör.

Körningen gick verkligen perfekt, inbromsningarna var helt klockrena de också. Ju mer info man har om rutten desto bättre går det och att kunna följa med i en grafisk linje beskrivning undertiden man kör är det närmaste man kan komma riktigt linjekännedom som nybörjare innan man blivit fullfjädrat lokförare

I Malmö hade vi två timmars rast och jag satt och spelade Mahjong på datorna där och pratade lite med Andrew. Jag stormtrivs på SJ, folket är helt underbara, både förare och ombordare är trevliga och rasterna bara flyger iväg.

Jag fick väldigt bra kritik av Wiggo som kollade hur jag rörde mig och vart mina ögon tittade, hur jag skötte multitasking och vart jag prioriterade min uppmärksamhet och han sa att jag verkade ha full kontroll. Jag hade ett lugn i mitt sätt och köra som smittade av sig på honom sa han och att trots att det var min början på min andra vecka på resandetåg så körde jag lika bra som man förväntar sig av en elev i slutet på nästa LIA.

Det var kul att höra, jag har känt att det har lossnat ordentligt i min körning. Känner mig trygg i det jag gör och tycker det är väldigt kul att köra. Men jag är även medveten om att jag fortfarande om nybörjare och trots att jag haft flera riktigt bra körningar nu på raken så kommer det komma dagar när det kommer kännas som att det är första gången jag kör tåg. Jag har lång väg kvar men en sak är säker. Jag har hamnat rätt i livet. Det är detta jag ska syssla med och den dagen jag ska gå i pension kommer de få tvinga iväg mig.

Idag stod det på mitt schema att jag skulle till Örebro och tillbaka med Kronander men i turförteckningen står det att jag ska köra till Hallsberg och växla. Jag vet att Kronander sagt att han skulle till Hallsberg denna veckan och slå isär ett loktåg så det är väl det som gäller. Det ska bli kul.

Ha en bra dag där ute i regnet =)

Multad och fullsatt

I söndags var det dags för mig och Kronander att köra till Västerås och tillbaka med en multad x40. Kronander är bra som handledare och vi är lika sociala båda två så vi har riktigt kul när vi kör ihop.

Jag skrev ut tågorder och fordonslistorna innan han kom och gick igenom dem. Brukar märka ut nedkopplingstavlor mm innan vi åker iväg för att ha lite mer koll när jag kör. Jag har inte haft många stopp för utbyte av passagerare hittills på mina turer hittills och jag tror bara jag är uppe i ca 16 stopp ungefär. Det är väl vad en pendeltågsförare gör på en dag, om det ens räcker.

Men i söndags var det annorlunda, då hade jag ca 16 stopp totallt. Det var ett perfekt tillfälle att öva på att finslipa inbromsningarna. Kronander är bra på sånt, han har full koll på vad jag kan och inte kan, jag brukar även berätta exakt hur de andra körningarna har gått. Jag har märkt att alla handledare säger till mig lite tidigare än vad jag tycker jag ska börja bromsa. De vill väl vara på den säkra sidan helt enkelt.

Kronander låter nästan som en TKL när han sitter bredvid mig och följer med allt som händer på spåret i sin platta. Han lyckas räkna ut väldigt bra hur TKL (tågklarerarna) tänker göra. Vi anade att de skulle låta en x2 dra om oss lite längre fram men det ville inte vi och jag eldade på den tyska x40 allt vad det gick för att vara i tid in till driftplatsen (minns inte vilken).

TKL ringde upp min strax innan och sa att de lägger in oss på huvudspåret och släpper oss före x2:an och det vara bra nyheter för oss. Ombordarna ska då fälla bommarna men de var inte riktigt med så vi pratade med dem genom fönstret och kom iväg i god tid. Sen var det bara på att elda på den gamla tysken igen för att inte sinka x2:an bakom oss.

Allt gick bra och vi var i Västerås i tid. Vi hade rum bokade på Clarion hotell, en vän frågade mig om vi får stå för hotellrummen själva men givetvis behöver vi inte det. Det finns två typer av rum man får, det är exakt samma rum men kallas dag eller nattrum. Nattrum sover man i på natten men dagrum får man inte krypa ner i sängen på, det är för att de kan komma en annan lokförare där senare och sova över. Det är ett sätt för SJ att spara pengar.

jag vet inte riktigt vad det är mer som man inte får göra i dagrum, men jag antar att det kommer någon från hotellet och kollar rummet innan nästa lokförare kommer. Denna dagen hade jag sovit över på SJ Göteborg och inte hunnit duscha utan jag gick bara in till stan och åt frukost när jag vaknade så jag använde duschen. Vet inte om man får det men det var välbehövligt för man piggnar till på ett helt annat sätt efter en dusch. Jag tog den lilla handduken och det finns ju flera extra till nästa lokförare. Jag brukar lämna rummet väldigt fint när jag har dagrum men ska höra vad som gäller lite senare idag.

Lite innan avgång gick jag tillbaka till stationen och Kronander visade mig runt i SJ’s lokaler där.

Det var massor med folk på perrongerna denna dag. Tåget såg helt fullsatt ut och det går nog in ca 500 pers i en multad x40. Jag har inte de exakt siffrorna men de hittar ni på jarnvag.net om ni vill nörda ner er lite.

I Örebro öppnade vi dörren till hytten och tittade på hur mycket folk som välde in och ut ur tåget vid resande utbytet. Då kom det fram en tjej och sa att hennes syster åkt iväg med tåget innan men glömt sin sminkväska och att hon vägrade åka till skolan utan smink. Hon ville att vi skulle ta den till Skövde. Visst det kunde vi väl ställa upp på min vi sa att de skulle vara där i tid annars hamnar den i Göteborg i stället. Vi sa till dem att stå längst framme på perrongen vid 170 meters tavlan eftersom det var ungefär så länga vi var denna dag.

Det var lite nersättningar och vi var 6 minuter sena in till Töreboda och lämnade Töreboda 9 minuter sena. Sen eldade jag på den gamla tysken så bra att vi bara var 2 minuter sena in till Skövde. Inbromsningarna hade gått väldigt bra och i Skövde hade jag mycket högre hastighet in än jag brukade få och jag fick göra inbromsningen precis som jag ville utan att Kronander sa något. Det blev perfekt och Kronander tyckte jag skulle vara väldigt nöjd med den inbromsningen.

Vi lämnade över sminkväskan och tjejerna som väntade där blev överlyckliga. Jag sa till Kronander att nu får han ge fan i att köra ut huvudet när vi stannar för han verkar ju vara värsta brudmagneten. Vi lämnade Skövde två minuter sena och sen efter det var jag i tid vid varje driftplats (station).

Efter stoppet i Skövde blev alla stopp helt perfekta och vi var några minuter tidiga in till Göteborg. Vilken känsla det var att avsluta ännu en dag men en perfekt körning.

Det ska tilläggas att med perfekt körning så menar jag med tanke på hur långt jag kommit i utbildningen. Jag gör fortfarande en del nybörjar fel, missar någon tavla ibland mm. Kronander brukar fråga mig efter jag passerat tavlor vad det var för tavla vi passerade för att jag ska hålla mig skärpt hela tiden.

Jag kör med med “pucken” i ML hela tiden vilket innebär manuell körning. AL betyder att man har en hastighetsreferens som håller farten men jag tycker det blir lite väl mycket rattade på hastighetsvredet på sina stället så jag skippade det på x40. Det tar för mycket focus nu när man är ny. Men samtidigt måste jag ju öva på alla funktioner i tågen jag kör.

Nu sitter jag på SJ i Göteborg och ska köra x2000 till Stockholm. Idag har jag en ny handledare igen. Wiggo heter han. Jag har åkt ifrån min turlista så jag kan inte skriva ut körorderna eller fordonslistorna i förväg. Men det finns det gott om tid till sen när handledaren dyker upp.

Ha en bra dag alla tågnördare därute =)

Edit: x40 är inte tysk utan fransk, tur att man har kunniga läsare 😜