Home sweet home

I torsdags för en vecka sedan var det dags för min sista tågfärd innan jullov och fortsatta teoretiska studier i skolan i Mjölby. Jag var inne ganska tidigt med bussen till Göteborg så jag åt lunch på Centralstationen innan jag gick till Sävenäs. Min cykel stod i Sävenäs eftersom jag åkt pass hem från förra arbetspasset.

Det tar ca 40 minuter att gå om man vet vägen och det är ganska lätt att hitta och det är raka spåret med cykelbanor typ. På cykel tar det kanske en kvart.

Väl framme så tittar jag på tv och dricker varm choklad tills min instruktör Stig kommer. Han brukar också titta lite på tv och prata innan vi förbereder arbetsdagen. Det är främst Discoverykanalerna som vi tittar på.

Denna dag skulle vi köra Västkustbanan till Halmstad. Jag gillar Västkustsbanan, det finns en video på Youtube där de åker på Västkustbanan från Malmö till Göteborg med en videokamera som filmar allt från hytten. Den har jag tittat på 3 gånger som den sanna tågnörd jag är.

Vi avgick från Sävenäs till Halmstad runt 00:00 och det var ett Re-lok som drog vagnarna denna natt. Det gick bra och jag kände att det mesta som kunde förväntats av en lokförarstudent under hans första LIA var uppfyllt. Stig behöver inte sitta på helspänn och övervaka mig på grund av skyltar och signaler mm. Den biten flyter på ganska bra, det han gör är att förhör mig på lite saker och lär mig tänka ett steg längre fram genom planering inför backar mm.

Men jag är lång ifrån fullärd än, men det går åt rätt håll i alla fall på min väg att bli lokförare. Det har inte uppstått så många problem och fel än som jag kunnat dra lärdom av. Det har varit någon strulande balis på något ställe och tjuvbroms på ett annat, annars har jag varit ganska så förskonad från sådant och kunnat fokusera på körningen. Det pratades mycket om en storm och regnoväder som var på väg och vi hoppades på att hinna till Halmstad innan ovädret.

Vi var framme i Halmstad runt 02:00 någon gång och blev avlösta av en annan lokförarstudent och hans handledare som skulle dra ner loket söderut. Vi gick vidare till Grand Hotel och checkade in, supertrevlig personal och härliga rum. Jag somnade direkt.

Hotell är en av de stora fördelarna med lokföraryrket. Man sover där ganska ofta ibland beroende på vad man valt för körningar. Jag gillar att sova på hotell och denna morgonen hade jag ställt klockan på 08:00, det var superjobbigt att gå upp då, men tanken var att jag skulle äta hotellfrukost eftersom den inte hunnit öppna när vi checkade in. Bäst är ju när man kan äta hotellfrukost innan man går och lägger sig eller precis när man vaknat efter en hel natts sömn.

Jag åt så jag höll på att spricka och gick och la mig och sov några timmar till. Det hade blåst och regnat en del på natten men det märkte jag inte av så mycket. Man sover alltid så skönt när man har paltkoma och skulle ovädret kommit nu så hade jag inte märkt något alls. Jag vaknade en timma innan vi skulle ses i lobbyn och satte på tévatten och gick och duschade. Jag packade min väska, satte på tv’n och la mig på sängen och surplade mitt té och kände att livet var helt underbart. Det är så här det ska vara helt enkelt.

Jag mötte upp Stig i lobbyn och checkade ut från rummet. Vi gick till Green Cargos lokaler och väntade på att våra vagnar skulle komma in. Vi skulle köra Rd-lok tillbaka och vi var 630 meter långa och vägde runt 1500 ton. Det är ganska lagom tycker jag. Jag gillar när det är långt och tungt för jag gillar känslan att dra igång allt, det känns mäktigt på något sätt.

Vi var nästan en timma tidiga när vi var klara för att köra från Halmstad och jag ringde tågklareraren och förklarade som det var. Det var fredag och mycket trafik ute på spåret men tåg klareraren var lika trevlig som vanligt och sa att hon kunde låta oss åka iväg en bit i alla fall men sen skulle hon vara tvungen att ställa oss några minuter. Det kändes skönt att få komma iväg även om det bara var för några kilometer, ovädret var ju över oss vilken sekund som helst.

Jag gillar kontakten man har med tågklareraren eller TKL som vi kallar dem när vi pratar om dem. Jag vet inte om de alltid är så trevliga eller om det är för att jag börjar alla samtal med. “Detta är lokförarelev på tåg XXX”. De är alltid supertrevliga, tydliga och lätta att förstå när jag har pratat med dem. Annat är det med de på Sävenäs när man ringt och glömt att säga att man var lokförarelev. Det är rena grekiskan som kommer ur dem då, om man ens hör något. Ibland grymtar det bara lite i luren. =)

Jag har ju inte så fruktansvärt många timmars körerfarenhet (ni får de exakta timmarna i nästa inlägg) så jag vet ju inte vad som är normalt eller inte. Men vi fick i alla fall köra från Halmstad ganska tidigt med ett litet stopp längre bort. Sen var det sick-sackkörning hela vägen hem typ. Vi bytte står flera gånger och blev omkörda mm. Ett stopp i Kungsbacka på några minuter och sen sick-sack till Sävenäs. Det flöt på ordentligt och när vi fick Kungsbacka pendeln framför oss så la jag mig först i 80km/h för att slippa grönblink men var tvungen att gå ner till 70km/h efter ett tag för att inte få stopp i signalerna.

Hemresan gick bra och jag gjorde nog min bästa körning hittills. Bromsningarna har ju gått jätte bra enligt mig den senaste veckan med några få undantag. Men Stig sa att anledningen till att vi fick tjyvbroms för ett tag sedan kan bero på att när jag bromsar så bromsar jag kraftigt och lossar ut och rullar, bromsar igen ner farten och lossar ut och rullar och sen en sista inbromsning tills jag står still.

Så ska man inte göra om man är grym på att bromsa. Stig hade en sista utmaning till mig för att inte mitt ego ska bli för stort innan jag är klar. Jag får bara bromsa en gång  hädanefter och måste stanna på lagom avstånd till signalerna. Det gick sådär, men inte helt uruselt heller, men jag fick lossa ut och gasa på en loklängd eller så varje gång. Men lärorikt var det. Jag har hela tiden fegat och bromsat lite väl mycket. Vissa bromsar ett kilo direkt när de ska bromsa men det gör inte jag, men jag bromsar nog lite för tidigt varje gång. Men jag har heller aldrig varit i närheten av att köra mot rött.

Vi körde ner tåget till Skandiahamnen och jag växlade undan loket när vi hängt av vagnarna och ringde TKL. Hon hade glömt att vi skulle få åka och bad om ursäkt och skrattade. Jag tror det var i Skandiahamnen det hände i alla fall. Men det fattade vi direkt så vi ringde ju direkt. Vi fick ett stopp till för att släppa förbi ett tåg innan vi var framme i Sävenäs.

Jag följde med in och träffade på en annan lokförare och började prata med honom. Han sa att TKL hade kämpat så bra hela dagen trots att det var massa trafik och var super impad. Stig sa att det var samma med oss, vi hade varit tidiga och fått sick-sacka fram hela vägen från Halmstad med bara två korta stopp. Den andra lokföraren så att han var så impad att han efter sitt körpass hade ringt upp TKL och tackat för deras jobb och att han var tidig tillbaka tack vara dem.

Undrar hur många det är som tackar TKL när de har kämpat på och gjort att man fått komma hem tidigt. Tror knappt någon gör det. Många verkar tjuriga på TKL redan innan de åkt ut från lokstallet. Det är synd. I skolan har vi redan haft besök från TKL i klassen och vi ska på studieresa dit i vår, allt för att skapa en god kontakt redan från början. Det tycker jag är bra.

Nu var min LIA period över och jag fick mina betyg av Stig (de får ni veta i morgon) och tackade för dessa två veckor. Jag har verkligen haft superkul med Stig.

Jag gick ner till Centralstationen och tog bussen hem. Som vanligt när jag gjort ett stort avslut på något stort eller på en hård arbetsvecka så satte jag på låten Home Sweet Home som Mötley Crüe i hörlurarna. För mig betyder den att man har klarat av något och är på väg hem. Jag kände mig stolt över vad jag gjort när jag satt där på bussen hem.

Jag kommer skriva en sammanfattning om min LIA-period i mitt nästa inlägg. Det kommer i morgon med lite tur, men jag vågar inte lova något. Jag har ju trots allt jullov 😉

 

 

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

5 reaktioner till “Home sweet home”

  1. Visst är det roligt när bromsningarna sitter? Men jag håller med dig, en perfekt inbromsning är svårt att få till, jag gjorde ofta precis som du när jag var på GC.

    Jag skulle gissa att en av fem hundra lokförare ringer upp och tackar för bra jobb. Men det är ju så det oftast är på många ställen. Folk säger bara något när det är fel eller dåligt. Bra förväntas det ju alltid vara.

    Att bemöta TKL med ett leende och positiv attityd ger ofta samma tillbaka, så du ska nog inte ha några problem med den biten när du sedan jobbar 😉

  2. 28 december, 2014 kl. 04:45: Att läsa – Nackdelen med RC4 är att de på senare tid har ”multats” med RD2 och pressduktor systemet har gjort att när den sen går singel igen så finns det inget grepp i rälen. Styr knappt upp trots att vi har varnat i några års tid att loken inte funkar så bra i kombination. Läs det här och gå top för att klicka HEM. kl. 18.12 – Gott Nytt år.

  3. Hej! Har läst alla inlägg i din blogg nu och väntar med spänning på fortsättningen. Du skriver så bra!
    Haha förresten, har man läst mycket om tåg om man ropar “oh wow två multade Rc-fyror!” när tåget med stål åker förbi?

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg