Home sweet home

I torsdags för en vecka sedan var det dags för min sista tågfärd innan jullov och fortsatta teoretiska studier i skolan i Mjölby. Jag var inne ganska tidigt med bussen till Göteborg så jag åt lunch på Centralstationen innan jag gick till Sävenäs. Min cykel stod i Sävenäs eftersom jag åkt pass hem från förra arbetspasset.

Det tar ca 40 minuter att gå om man vet vägen och det är ganska lätt att hitta och det är raka spåret med cykelbanor typ. På cykel tar det kanske en kvart.

Väl framme så tittar jag på tv och dricker varm choklad tills min instruktör Stig kommer. Han brukar också titta lite på tv och prata innan vi förbereder arbetsdagen. Det är främst Discoverykanalerna som vi tittar på.

Denna dag skulle vi köra Västkustbanan till Halmstad. Jag gillar Västkustsbanan, det finns en video på Youtube där de åker på Västkustbanan från Malmö till Göteborg med en videokamera som filmar allt från hytten. Den har jag tittat på 3 gånger som den sanna tågnörd jag är.

Vi avgick från Sävenäs till Halmstad runt 00:00 och det var ett Re-lok som drog vagnarna denna natt. Det gick bra och jag kände att det mesta som kunde förväntats av en lokförarstudent under hans första LIA var uppfyllt. Stig behöver inte sitta på helspänn och övervaka mig på grund av skyltar och signaler mm. Den biten flyter på ganska bra, det han gör är att förhör mig på lite saker och lär mig tänka ett steg längre fram genom planering inför backar mm.

Men jag är lång ifrån fullärd än, men det går åt rätt håll i alla fall på min väg att bli lokförare. Det har inte uppstått så många problem och fel än som jag kunnat dra lärdom av. Det har varit någon strulande balis på något ställe och tjuvbroms på ett annat, annars har jag varit ganska så förskonad från sådant och kunnat fokusera på körningen. Det pratades mycket om en storm och regnoväder som var på väg och vi hoppades på att hinna till Halmstad innan ovädret.

Vi var framme i Halmstad runt 02:00 någon gång och blev avlösta av en annan lokförarstudent och hans handledare som skulle dra ner loket söderut. Vi gick vidare till Grand Hotel och checkade in, supertrevlig personal och härliga rum. Jag somnade direkt.

Hotell är en av de stora fördelarna med lokföraryrket. Man sover där ganska ofta ibland beroende på vad man valt för körningar. Jag gillar att sova på hotell och denna morgonen hade jag ställt klockan på 08:00, det var superjobbigt att gå upp då, men tanken var att jag skulle äta hotellfrukost eftersom den inte hunnit öppna när vi checkade in. Bäst är ju när man kan äta hotellfrukost innan man går och lägger sig eller precis när man vaknat efter en hel natts sömn.

Jag åt så jag höll på att spricka och gick och la mig och sov några timmar till. Det hade blåst och regnat en del på natten men det märkte jag inte av så mycket. Man sover alltid så skönt när man har paltkoma och skulle ovädret kommit nu så hade jag inte märkt något alls. Jag vaknade en timma innan vi skulle ses i lobbyn och satte på tévatten och gick och duschade. Jag packade min väska, satte på tv’n och la mig på sängen och surplade mitt té och kände att livet var helt underbart. Det är så här det ska vara helt enkelt.

Jag mötte upp Stig i lobbyn och checkade ut från rummet. Vi gick till Green Cargos lokaler och väntade på att våra vagnar skulle komma in. Vi skulle köra Rd-lok tillbaka och vi var 630 meter långa och vägde runt 1500 ton. Det är ganska lagom tycker jag. Jag gillar när det är långt och tungt för jag gillar känslan att dra igång allt, det känns mäktigt på något sätt.

Vi var nästan en timma tidiga när vi var klara för att köra från Halmstad och jag ringde tågklareraren och förklarade som det var. Det var fredag och mycket trafik ute på spåret men tåg klareraren var lika trevlig som vanligt och sa att hon kunde låta oss åka iväg en bit i alla fall men sen skulle hon vara tvungen att ställa oss några minuter. Det kändes skönt att få komma iväg även om det bara var för några kilometer, ovädret var ju över oss vilken sekund som helst.

Jag gillar kontakten man har med tågklareraren eller TKL som vi kallar dem när vi pratar om dem. Jag vet inte om de alltid är så trevliga eller om det är för att jag börjar alla samtal med. “Detta är lokförarelev på tåg XXX”. De är alltid supertrevliga, tydliga och lätta att förstå när jag har pratat med dem. Annat är det med de på Sävenäs när man ringt och glömt att säga att man var lokförarelev. Det är rena grekiskan som kommer ur dem då, om man ens hör något. Ibland grymtar det bara lite i luren. =)

Jag har ju inte så fruktansvärt många timmars körerfarenhet (ni får de exakta timmarna i nästa inlägg) så jag vet ju inte vad som är normalt eller inte. Men vi fick i alla fall köra från Halmstad ganska tidigt med ett litet stopp längre bort. Sen var det sick-sackkörning hela vägen hem typ. Vi bytte står flera gånger och blev omkörda mm. Ett stopp i Kungsbacka på några minuter och sen sick-sack till Sävenäs. Det flöt på ordentligt och när vi fick Kungsbacka pendeln framför oss så la jag mig först i 80km/h för att slippa grönblink men var tvungen att gå ner till 70km/h efter ett tag för att inte få stopp i signalerna.

Hemresan gick bra och jag gjorde nog min bästa körning hittills. Bromsningarna har ju gått jätte bra enligt mig den senaste veckan med några få undantag. Men Stig sa att anledningen till att vi fick tjyvbroms för ett tag sedan kan bero på att när jag bromsar så bromsar jag kraftigt och lossar ut och rullar, bromsar igen ner farten och lossar ut och rullar och sen en sista inbromsning tills jag står still.

Så ska man inte göra om man är grym på att bromsa. Stig hade en sista utmaning till mig för att inte mitt ego ska bli för stort innan jag är klar. Jag får bara bromsa en gång  hädanefter och måste stanna på lagom avstånd till signalerna. Det gick sådär, men inte helt uruselt heller, men jag fick lossa ut och gasa på en loklängd eller så varje gång. Men lärorikt var det. Jag har hela tiden fegat och bromsat lite väl mycket. Vissa bromsar ett kilo direkt när de ska bromsa men det gör inte jag, men jag bromsar nog lite för tidigt varje gång. Men jag har heller aldrig varit i närheten av att köra mot rött.

Vi körde ner tåget till Skandiahamnen och jag växlade undan loket när vi hängt av vagnarna och ringde TKL. Hon hade glömt att vi skulle få åka och bad om ursäkt och skrattade. Jag tror det var i Skandiahamnen det hände i alla fall. Men det fattade vi direkt så vi ringde ju direkt. Vi fick ett stopp till för att släppa förbi ett tåg innan vi var framme i Sävenäs.

Jag följde med in och träffade på en annan lokförare och började prata med honom. Han sa att TKL hade kämpat så bra hela dagen trots att det var massa trafik och var super impad. Stig sa att det var samma med oss, vi hade varit tidiga och fått sick-sacka fram hela vägen från Halmstad med bara två korta stopp. Den andra lokföraren så att han var så impad att han efter sitt körpass hade ringt upp TKL och tackat för deras jobb och att han var tidig tillbaka tack vara dem.

Undrar hur många det är som tackar TKL när de har kämpat på och gjort att man fått komma hem tidigt. Tror knappt någon gör det. Många verkar tjuriga på TKL redan innan de åkt ut från lokstallet. Det är synd. I skolan har vi redan haft besök från TKL i klassen och vi ska på studieresa dit i vår, allt för att skapa en god kontakt redan från början. Det tycker jag är bra.

Nu var min LIA period över och jag fick mina betyg av Stig (de får ni veta i morgon) och tackade för dessa två veckor. Jag har verkligen haft superkul med Stig.

Jag gick ner till Centralstationen och tog bussen hem. Som vanligt när jag gjort ett stort avslut på något stort eller på en hård arbetsvecka så satte jag på låten Home Sweet Home som Mötley Crüe i hörlurarna. För mig betyder den att man har klarat av något och är på väg hem. Jag kände mig stolt över vad jag gjort när jag satt där på bussen hem.

Jag kommer skriva en sammanfattning om min LIA-period i mitt nästa inlägg. Det kommer i morgon med lite tur, men jag vågar inte lova något. Jag har ju trots allt jullov 😉

 

 

Kust till Kust-banan

00:45 natten mot tisdagen var det dags igen. Jag visste inte vart jag skulle denna natten men jag hade gissat på Hallsberg som vanligt men det visade sig vara fel. Alvesta var destinationen och jag skulle få ge mig på Kust till Kust-banan som går mellan Göteborg och Kalmar för första gången. Det såg jag fram emot för det är en sträcka jag viljat köra.

Jag fyllde in alla uppgifter i datorn och skrev ut tågordern. Jag gick in i ett annat program och kollade upp vilket lok jag skulle ha och dra vagnarna med och det visades sig vara ett Re-lok. Det var bra, nu kunde jag äntligen få testa att köra en lite längre sträcka med Re-loket och en gång för alla få bilda mig en uppfattning.

Vi gick till Lokstallet och hittade vårat lok och Stygge-Stig som han kallas fick hjälpa mig med klargörningen för jag har inte lärt mig det så bra på Re-loken än. Jag körde iväg med tåget en bit och ringde upp Väster som kollar upp vilka vagnar vi ska ha och lägger växlarna rätt och sen ger oss handsignalen kör. Men de sa att vi inte skulle ha några vagnar ner till Alvesta och att vi kunde ta en annan väg ut från Lokstallet.

Vi ringde och dubbelkollade med någon annan och mycket riktigt så skulle vi köra ensamt lok hela vägen. Det gillade jag för nu fick jag testa känslan med att köra Re-loket både ensamt och sedan med last tillbaka. Stig blev lite avundsjuk för han hade aldrig kört ensamt Re-lok så långa sträckor förut och jag sa att för en smärre summa pengar kunde jag mycket väl tänka mig att låta honom köra en bit. =)

Det ett bra jävla drag i ett ensamt Re-lok och jag passade på att testa att gasa på lite när jag startade. Det är inte så man ska köra lok men alla har någon gång testat och denna gången var det min tur. Linjespänningen såg bra ut under de sekunderna det tog för Re-lokets 6 000hk att dra upp loket i maxfart.

Det jobbiga med Re-loket är att man måste kvittera säkerhetsgreppet var 30:e sekund. Den hade varnat mig 5 gånger innan vi var ute ur Göteborg och totalt så varnade den mig 16 gånger på min första långtur. Men jag blev bättre och bättre på att kvittera innan ljudvarningen men så fort det hände något annat speciellt utmed vägen så glömde jag bort det.

Resan till Alvesta över Borås och Värnamo gick bra, det blev något balisfel på något stället men det var typ allt. Kanske körde på en hare men den hann nog undan. Värre var det men gräsanden som satt på spåret i Alingsås för någon veckan sedan.  Han sträckte bara lite på halsen och tittade på oss innan jag skickade stackaren till ankornas paradis. Det var lite jobbigt för jag gillar gräsänder och matar dem regelbundet så jag har blivit bra vän med dem här i Jönköping.

Jag körde med farthållaren nästan hela vägen och det var 140km/h på sina ställen. Super kul, det kändes som man flög fram. När det var en halvtimma kvar kopplade jag ur den och körde manuellt sista biten för att öva på det också. Jag ringde upp föraren som skulle ta över loket och meddelade min ankomsttid till Alvesta men när vi kom fram syntes han inte till så jag körde och parkerade loket ganska långt fram vid perrongen.

Efter det så gick vi till vårat hotell ett stenkast därifrån och åt en riktigt stadig hotellfrukost innan vi gick till våra rum och sov. Livet är bra härligt ibland alltså.

Strax innan lunch smsade Stig och vi gick ner och lunchade på hotellet innan vi gick och skrev ut alla papper på tåget vi skulle dra och gick ut till vårat lok som nu stod inne igen. Vi kopplade på våra vagnar och bromsprovade med ett förkortat genomslagsprov och det var inga problem som vanligt. Det var Volvotåget vi skulle dra tillbaka till Göteborg.

Hemresan gick bra och jag körde utan hastighetsreferensen hela vägen. Nu var det ljust ute och Kust till Kust-banan är en fin bana. Jag har gillat alla enkelspår jag kört på hittills. Jag hade knappt lämnat Alvesta innan jag såg att det började dugga ytterst ytterst lite. Hann knappt uppmärksamma det innan loket började slira, och slirbromsar finns det inte heller men man kan sanda om man behöver. Inte nog med att man måste kvittera Re-loken hela tiden, de är helt värdelösa när det är halt också. Och tyvärr så är det de sakerna som gör att jag inte tycker speciellt bra om Re-loken nu efter att ha fått testat på dem en lite längre sträcka.

Men som sagt det gick bra ändå. Det var kul att få se Borås från loket, jag har länge undrat om jag någonsin kommer köra tåg där och nu har jag det. Bollebygd var roligt att få se också eftersom min far bodde i Töllsjö ett stenkast därifrån förut så kände jag igen mig lite där.

Vi fick stopp i signalerna i Rävlanda tror jag det var och det var uppför när vi skulle köra iväg. Jag fick sanda och hålla tungan rätt i mun men även det gick bra att bygga upp en bra fart som vi kunde ha för att tugga oss upp för backen.

Vi lämnade vagnarna i Kville och ställde loket vid “klotet” vid lokstallet. Vi lämnde det med strömmen på mm och gick och tog en kort rast.

Vi skulle köra vidare till Falköping lite senare och vi tog ett Rd-lok och körde ner till Skandiahamnen och hämtade våra vagnar. De var bromsprovade och klara så vi gjorde återigen ett förkortat genomslagsprov och det gick bra och vi körde iväg. 630 meter långt och nästan 1500 ton blev det. Det gick som på räls. Vi var några minuter sena ut men jag körde in lite tid på vägen. Stig satt och drog en massa sjuka skämt hela vägen och berättade en massa roliga saker.

I Falköping skulle en annan förare ta över vårt tåg och Stig skulle åka pass till Göteborg och jag till Jönköping. Jag ringde upp tågklareraren och frågade vilket spår de tänkt ta in oss på och vi kunde stanna på huvudspåret om vi var snabba. Jag ringde upp föraren som väntade om meddelade honom. Inga problem han skulle stå klar vid perrongen.

Någon mil innan Falköping åkte vi över några detektorer som sitter med kanske 10 mils mellanrum som kollar att allt är bra med loket. Jag hade inte bromsat på länge och hade inte slirbromsen på som vanligt när jag kör över detektorerna. Men efter någon minut ringde TKL upp mig och sa vi hade både tjuvbroms och varmgång. VATTA FACK, vi som hade så bråttom men våra anslutningar. TKL la in oss på ett sidospår och jag meddelade lokföraren som väntade på oss.

Vi var ju som sagt 630 meter långa och jag fick köra fram ända fram till signalerna för att hela tåget skulle vara inne ordentligt på sidospåret. Jag fick veta vilka axlar det var som strulade och jag packade ihop mina saker snabbt och gav mig ut för att syna felet. 630 meter är långt att gå i makadam. Mötte våran avlösande lokförare och han sa att han redan hittat felet, det var helt rödglödgat sa han och sa att jag skulle känna på lukten vilken vagn det var. Han hade redan stängt av bromsen på den vagnen och det verkar ha funkat. Jag tackade för mig och tog mitt pasståg mot Jönköping.

Det hade varit en bra dag, lång men bra. På onsdagen skulle det vara växling på natten men jag var ledig så Stygge-Stig fick klara sig själv. Nästa pass börjar i kväll klockan 23:07 och då blir det Västkustsbanan till Halmstad.

Sov gott alla knasbollar därute så hörs vi igen i morgon.

Världens bästa vänner

Jag har tänkt på en sak.

De senaste dagarna har flera vänner hör av sig med diverse nyheter om saker de länge kämpat för som de lyckats med. Det har handlat om utbildningar, lägenheter och jobb. De har beskrivit sig som så otroligt glada och lyckliga att de knappt finner ord och att den inte kan tänka på andra saker just nu. Att lyssna på dem ger en energiboost som varar i flera timmar. Hela jag blir lycklig av att höra andra lyckas efter hårt slit.

Det är en härlig känsla som jag har suttit och tänkt på, både att lyckas men även att kunna glädjas åt andra som lyckats. Jag minns ju känslan när jag klarade test efter test för att komma in på lokförarutbildningen det var en stark känsla som bara växte sig större när man klarade ytterligare test.

Sen när man tillslut kom in på utbildningen så svävade man på moln i flera veckor. När praktiken började fick man nypa sig i armen flera gånger. Allt man drömt om sedan barnsben satt man nu och gjorde på riktigt. Jag pratade inte om något annat med mina vänner under hela denna tiden. Gör det nog fortfarande inte det när jag tänker efter.

Vännerna sa att de blev glada bara genom att vara nära mig och att det lös om hela mig som ett barn när jag pratade om lokförardrömmarna och att jag klarat testerna och kommit in på skolan. Jag vet precis vad de menar nu, för just nu är det jag som ser hur det lyser om dem när de pratar om sina drömmar och vad de lyckats med. Det är en härlig känsla att se sina vänner lyckliga.

Någon har kommit in på sin drömutbildning och berättar om hur länge han drömt om det och hur glada hans barn blev när han berättade det för dem. En annan som blivit av med sin lägenhet på grund om att den som hyrde ut i andra hand levde in en annan värld hade tvingats bo hos sitt ex i flera veckor, men hade nu med kort varsel fått tag på en ny lägenhet.

Hon kunde knappt hålla sig för skratt när hon berättade om lägenheten så glad var hon och hon berättade att tårarna bara sprutade när hon fick veta att hon får flytta in senast 1 januari men antagligen tidigare.

En annan vän som haft det väldigt svårt på många sätt som jag har hjälpt under en lång period skrev till mig igår. Hon frågade om jag hade tid att prata. Klockan var mycket och jag var trött men jag satt på tåget på väg hem från praktiken, så visst hade jag tid. Denna personen har varit utsatt för hedersrelaterat våld, både fysiskt och psykiskt och jag befarade att något dåligt hänt som så många gånger tidigare.

Jag har ägnat många timmar till att stötta och ge råd, det är en ung och stark tjej som är väldigt vuxen i sättet för sin ålder men alla har sin gräns och jag har länge varit rädd för att hennes snart är nådd. Jag räknade med att det skulle bli ännu en sömnlös natt när man fick oroa sig för henne.

Hon hade kommit in på sin drömutbildning och börjat den men inte klarat av att fortsätta på grund av att det var personer i hennes närhet som verkligen ville henne illa. Hon jobbade extra under studierna och fortsätta att jobba när hon hoppade av skolan. Hon hade bara timanställning på några få timmar och hon hade väl tillslut 3 olika jobb samtidigt för att försöka få ihop pengar så hon kunde klara sig i situationen hon befann sig i.

Hon hade igår varit på en anställningsintervju som gick ganska bra trodde hon men problemet var att hon blev sen till sitt senaste jobb som hon tyckte så mycket om. Hon blev inkallad till chefen direkt och fick lite bannor och chefen berättade att flera andra sett att hon inte hade kvar samma energi som förr. De var supernöjda med hennes jobb och allt sånt med det var inte samma person som på anställningsintervjun och nu ville chefen ha en förklaring.  Det fick hon genom att min vän la alla korten på bordet.

Problemen hemma, avhoppade studier, och kampen om att försöka få ihop pengar så att hon kunde leva ett normalt liv trots alla hot. Den kvinnliga chefen lyssnade noga, hon sa att det var ok men att hon inte fick komma försent igen. Min vän fick gå ut och jobba efter att ha lugnat sig lite. Efter ett tag blev hon inkallad till chefen igen. Då hade hon pratat med en annan chef och berättade att de var nöjda med henne och erbjöd henne en fast heltidstjänst med månadslön. Det hade hon aldrig haft förut och lyckokänslan hon fick kan ni kanske förstå.

Men jag fick samma lyckokänsla eftersom jag under flera år följt henne och hennes plågoandar, jag vet att hon nu inom kort kommer vara helt självständig och dessutom kunna börja spara pengar och ta tag i sina drömmar igen.

Vissa personer viger sitt liv åt att suga ut energin ur andra. Det är dolda budskap i meddelanden mm. Dessa ignorerar jag, de vill ha en reaktion och det är därför de beter sig som de gör men när man vet om det så blir det motsatt effekt. De kommer istället för att få en reaktion av mig tycka att jag verkar likgiltig och då blir de tjurig och går. Då är man av med dem och istället för att suga ur din energi så blev de bara ännu tjurigare och bittrare men de får leka den leken med någon annan.

Jag sorterar bort sådana regelbundet. De verkar dras till mig. De utger sig för att vara glada, starka människor men det visar sig snart att de är det motsatta. Jag träffar så mycket glada, starka människor hela tiden när jag hjälper andra som har det svårt, så jag känner igen de som är det och de som inte är det direkt. Men det är inte bara energivampyrer som dras till mig som tur är. Det är väldigt många som är obotligt positiva som dras till mig också som tur är. De är väldigt lätta att känna igen om man är det själv. Lika barn leka bäst.

Jag är så tacksam för mina vänner. Jag har fått väldigt många vänner genom att hjälpa andra. Jag ska skriva ett inlägg nästa vecka om hur jag ser på saken att vara någons vän eller ej. Jag har så otroligt många vänner som verkligen boostar mig i allt jag gör. Det är kul och det är så vänner gör. När de har de svårt så gnäller de knappt fast man vet att de har det betydligt jobbigare än de flesta. Men när saker går bra så boostar de på för fullt, allt och alla som kommer i deras väg dras in i deras härliga energi.

glada människor
Det lyser om glada människor

Det är grått ute och snöblandat regn. Många surpuppor sitter nu och tjurar för att det inte är 25 grader varmt och solsken, hela deras liv blir en pest och pina för små normala vardagssaker en månad som december. De sprider sin neg till alla runt omkring men de påverkar inte mig. Jag är glad, jag sitter och ler trots vädret för jag vet att mina vänner är glada och lyckliga. Det gör mig lycklig.

Jag har världens bästa vänner.

 

Framtida rullare under utbildning.

Fredagen blev ganska soft. Jag skulle börja dagen med att åka pass från Göteborg till Falköping och skulle börja där strax innan 13:00 när en lokförare från Göteborg skulle komma in med ett tåg med containrar som jag skulle ta över och dra vidare mot Hallsberg.

Jag sov hemma i Jönköping och åkte pass därifrån till Falköping istället. Det tog bara 45 minuter och jag var framme 20 minuter före min instruktör. När han kom så gick vi och lunchande på Hotell Ranten. När vi ätit klart så ringde lokföraren vi skulle lösa av och sa att han var på ingång. Perfekt! Vi gick ut och han rullade in på stationen och vi växlade några ord innan vi drog vidare med ekipaget mot Hallsberg.

Jag hade fått en lista som visade backarna och stigning med mera för sträckan vi skulle köra. Det gick ganska bra, men efter Skövde så sa Stig att jag inte lyckats bevisa för honom än att jag var en “rullare”. Jag skärpte till mig lite och han gav mig lite råd under vägen och det gick bara bättre och bättre.

Första veckorna testade jag att köra in så mycket tid som möjligt och det är ju en speciell teknik och rullning är en annan. Båda är väl bra att kunna men att lära sig rulla och köra miljövänligt är roligare men det kräver som allt annat att man har god linjekännedom för att kunna prestera bra. Men snart kan jag väl kalla mig rullare jag också.

Resan till Hallsberg gick bra och jag gick in på rummet och la mig och sov direkt. Jag tycker jag sover hela tiden. Har varit otroligt trött på grund av pendling med mera det senaste så jag sover mest hela tiden när jag är ledig. Jag kör ju mycket nätter så när jag är hemma på helgen så sover jag  hela dagen så det blir inte så mycket mingel med vänner som man skulle önska.

Jag vaknade utvilad strax innan Idolfinalen började så jag stack iväg till Statoil och köpte lite mat, godis, Coca Cola och Redbull. Inga nyttiga saker men välbehövligt med tanke på att jag skulle köra igen på natten och jag ville ju även ha lite gott till Idolfinalen.

Exakt när vinnaren utsågs var det dags att gå så jag packade ihop mina saker och gick ner i dagrummet. Stig var redan där och jag satt och pratade lite med andra lokförare innan vi gick ut och hämtade loket vi skulle dra våra vagnar med. Jag börjar känna igen lokförarna jag träffar nu. Det är kul.

Jag körde upp till U-Gruppen och kopplade på vagnarna och bromsprovade. Allt gick bra och snart kunde vi rulla vidare mot Sävenäs.

Rullningen gick bra och körningen likaså. Stig förhör mig på termer mm hela tiden vilket är bra. När vi närmande oss Falköping så kom Stig på att det brukade gå ett tåg med tankvagnar som skulle vidare mot Jönköping och att jag kunde få åka med det tåget hem. Det ville jag verkligen för att vill ju köra Jönköpingsbanan plus att jag skulle komma hem flera timmar tidigare.

Tyvärr så gick inte det tåget just denna natt och jag drog vidare med tåget mot Sävenäs. Rullade massor och blev bättre och bättre. Men vid två bra rullningstillfällen fick jag stopp i signalerna och var tvungen att bromsa. Shit, vad arg man blir då. Men vi rullade ganska mycket ändå och vi kom i tid till Sävenäs. Man förlorar inte så mycket till på att rulla som jag trodde.

Jag börjar hitta i Sävenäs ganska bra nu och sköter all kontakt med Lokstallet och tågklarerarna över telefon. Börjar man med att säga att man är lokförarstudent så förklarar tågklarerarna allt jätte bra. Super trevliga är de. Det blir bara roligare och roligare att köra tåg för varje resa. Tog första bussen hem till Jönköping och gick och la mig direkt. Har som sagt nästan sovit hela helgen och dagtid dessutom.

Nu sitter jag på Green Cargo Sävenäs och ska börja 00:45, känner mig utvilad och taggad, men vet inte vart jag ska riktigt än, det gick inte att se på turlistan. Men jag såg att jag ska förbi Falköping i morgon kväll så jag antar att det blir Hallsberg igen. Verkar vara passresa hem från Falköping i morgon så förhoppningsvis kommer jag med sista tåget hem till Jönköping därifrån.

Lev väl alla nattsuddare därute…

Deja Vu

Torsdagen gick bra. Jag vaknade och begav mig iväg till bussen till Göteborg. På vägen till Göteborg fick jag ett sms ifrån min instruktör Stig där det stod att de första turerna var inställda även idag. Jag skulle vara inne i Göteborg strax efter 11 och nu skulle jag inte börja förrän 14:43.

Det var ganska skönt, visst hade jag gärna sovit några timmar till hemma i Jönköping men nu kunde jag fixa med lite saker i Göteborg. Jag bestämde mig för att äta indiskt och funderade på vilken av restaurangerna jag skulle välja.

Hade fortfarande inte bestämt mig när jag klev av bussen och började gå mot utgången av bussterminalen. Då går man förbi NFC – Nordstan Fried Chicken och de lastade just upp nyfriterade kycklingklubbor från fritösen. Det var oemotståndligt och jag gick in och fick som svar att den inte hade öppnat än men att de öppnade om några minuter.

Jag kunde vänta och blev deras första kund för dagen. 3 Klubbor och istället för pommes eller ris tog jag en vinge istället, skippade dippsåserna och valde Coca Cola till. Älskar det stället, påminner om KFC kan jag säga, lite väl mycket. Handlade lite på stan och tog sen cykeln till Green Cargo i Sävenäs.

Väl framme så passade jag på att boka lite biljetter till bussen för resten av veckan. Fick en smsbiljett om en passresa till Falköping på fredagen För då skulle vi börja dagen med att dra upp ett tåg därifrån till Hallsberg. Det är i Hallsberg jag sitter just nu och bloggar.

Det var samma turer som dagen innan. Jag skulle alltså hämta ut ett lok från lokstallet och köra ner till bangården och koppla på timmervagnar, bromsprova och sedan dra söderut på Västkustbanan till Värö strax utan för Varberg.

Som vanligt hamnade vi efter Kungsbackapendeln och fick sänka hastigheten rätt mycket för att inte ha grönblink i signalerna hela vägen. Första gången man kommer ikapp pendeln så gör man retardationskontrollen och sen ligger man i ca 70 km/h efter den hela vägen till Kungsbacka. Sen är det bara att swischa förbi. Vi kom fram i tid även denna gång.

Jag kopplade loss och de kom ner med en T44 och drog bort mina vagnar. Jag ringde tågklareraren och sa att de skulle lägga växlarna så jag kunde växla undan till det andra sidospåret. När jag växlat undan loket så backade de ner tomma timmervagnar till mig och jag kunde växla tillbaka och koppla på och bromsprova med ett förenklat genomslagsprov. Efter det ringde jag tågklareraren och sa att jag var klar för avgång.

Resan hem gick bra. Fick stopp i signalen i Kungsbacka men det varade bara någon minut. Dagen innan hade det varit super halt på hemvägen men det var det inte idag. Men igår så slirade det upp så att ATC tog mig för den trodde jag körde för fort. Man lär sig något nytt varje dag. Fick stopp i signalen i Gubbero någon minut innan vi var framme i Sävenäs.

Ringde upp lokföraren vi skulle lösa av senare på kvällen och kollade hans status och han var i tid. Vi tog lite rast innan han var framme och sen vi tog hans tåg och drog ner det till Skandiahamnen. Det gick bättre idag med kvitteringen i Re-loket. Men inte helt perfekt men den behövde inte varna mig så många gånger. Härligt lok är det och väldigt annorlunda att köra mot vad jag är van vid.

Vi hängde av vagnarna i Skandiahamnen men hade stopp i en signal för att han som kom in efter oss skulle gå ut därifrån före oss. Vi växlade undan till ett annat spår och bytte hytt och körde Re-loket ensamt upp till Sävenäs igen.

Vi var lite tidiga och jag parkerade loket på ”Vedbodspåret” och lämnade strömmen på. Tog cykeln ner till busstationen och skyndade fram till NFC. De sa att de skulle stänga men att jag fick beställa mat ändå. Jag var utsvulten och beställde samma som på morgonen. Jag var deras första och även deras sista kund för dagen. Klockan var nu 21:00 och bussen hem skulle gå 23:20. Det var lite jobbigt att vänta så jag pratade lite i telefon och sen lyssnade jag på ett avsnitt av P3 dokumentär.

Ha en trevlig kväll på er alla livsnjutare därute.

Västkustbanan

Idag började jag 11:54.
Var 20 minuter tidig till Green Cargo’s lokaler så jag passade på att boka lite biljetter till och från Göteborg. När tiden var inne gick jag ner i rummet där alla skriver ut sina tågorder. Där satt min instruktör Stig och 4 andra lokförare och Stig tyckte att jag skulle skriva ut tågorderna själv för första gången nu när jag hade publik.

Det gick bra. Fick fråga några gånger men nu har jag nog lärt mig det. Det var visst inte så svårt. Men blev lite fel med de första turerna och när Stig kollade vad som var fel så var de turerna inställda. Helt plötsligt hade vi nästan tre timmars rast. Vi slöade inte hela tiden, jag fick lite info utprintat av Stig som jag kunde plugga på om Sävenäs, Hallsberg och Skandiahamnen bland annat.

Idag drog ni ner lite timmervagnar söderut på Västkustbanan till Värö. Det var riktigt kul för Västkustbanan har jag alltid viljat köra. Tror jag körde nästan ända ner till Varberg. Körningen gick galant och vi lossade våra vagnar och ett lok kom och hämtade dem. Vi växlade undan loket till ett annat spår och några nya vagnar blev nerbackade framför oss. När vagnarna kopplats loss så backade jag intill och kopplade ihop med vårat lok och bromsprovade.

Allt funkade bra och snart rullade vi hemåt. Stig sa att han var hungrig och att vi skulle äta när vi kom tillbaka till Sävenäs, han hade några mackor med sig. Jag var ju tvungen att berätta vad jag hade med mig. Hemgjorda pannbiffar, äkta potatismos, grönpepparsås, lingon och skivad saltgurka var det in min matlåda. Tyst, sa Stig. TYST DU FÅR INTE PRATA MER NU!

Jag vann! 😉

Jag körde ner till bangården på Sävenäs och kopplade ifrån vagnarna. Jag är lite osäker nu, kan det varit så att vi hade timmervagnar med oss hem också? Det kanske var tomma åt ena hållet. Det var en bra tur i alla fall och jag fick göra alla telefonsamtal själv, jag gjorde precis allt själv faktiskt. Stig sa bara till mig vad jag skulle göra men inte hur. Det skulle jag försöka klura ut själv. Det gick bra och jag visste vart vi skulle växla och vid vilka dvärgar jag skulle vända och att jag skulle ringa lokstallet och få en plats för uppställning av loket. Jag hittade till och med dit. Nu är min mobil fulladdad med en massa nummer som har med tågkörning att göra.

Vi har ganska kul ihop jag och Stig. På väg ner till Värö så berättade jag för Stig vad som ingick i det som skulle betygsättas. Det var bland annat hur väl jag tar till mig infon han ger mig och lite andra punkter. Så på väg ner till Värö så berättade Stig en massa saker om allt vi åkte förbi, det var namn på sjöar och namn på platser och olyckor som hänt och vad de hade för last vi olyckan mm. Sen på vägen hem så förhörde han mig på allt sånt och hänvisade till att jag skulle vara lyhörd mot min instruktör. Det gick sådär haha =)

Västkustbanan: CHECK! =)

Stig frågade när jag skulle hem för jag ska sova hemma i Jönköping i natt. Jag satt att mitt tåg går 23:20, han frågade om jag kunde ta ett tidigare tåg, jag sa att det går ett klockan 20:00 också. Klockan var 19:00 och Stig sa att jag kunde ta det tidiga tåget för vi skulle bara möta upp ett annat tåg vid 20:00 och dra ner vagnarna till Skandiahamnen och sen köra ensamt lok hem. Det skulle bli klart på ca 50 minuter.

Det var ju värt att offra 50 minuters körtid för att få komma hem 3 timmar och 20 minuter tidigare än beräknat. Stig sa att det var ett Re-lok som vi skulle köra. Jag har inte kört Re-lok och jag råkar ju vara tågnörd. Så nu sitter man här och bloggar och väntar på sena tåget hem =)

Men det var helt klart värt det. Re-loket var en helt annan upplevelse, farthållare, elbroms, sitta på högersida i hytten mm. Superkul. Sen kan man även lätt förväxla direktbromsens reglage med tyfonens reglage. Tur att ingen av killarna nere på Skandia hade dåligt hjärta för då hade jag nog fått åka vagn med littera E därifrån.

Ett riktigt roligt och kraftfullt lok var det. Istället för backspeglar så fanns det backkameror, men det funkade sådär på när det i mörkt. Fast jag vet inte om man ser så värst mycket i vanliga backspeglar heller om nätterna.

En negativ sak var att man var tvungen att kvittera säkerhetsgreppet hela tiden. Det betyder på vanlig svenska att man måste släppa död mans grepp och trycka ner det när en lite lampa tänds annars säger en röst, “Kvittera” hela tiden i några sekunder sen nödbromsar den. Det kanske skulle kvitteras var 30 sekund eller varje minut. men man blev nästan galen. På Rd-loken gör man det en gång var 30 minut skulle jag tro. Men, men det totala intrycket var bra och jag är glad att jag fick testa det loket och hoppas på att få testköra en längre sträcka sen.

Ännu en perfekt dag har kommit mot sitt slut. Nu ska jag ner mot Centralstationen och ta tåget i hem. Lyssnar på P3 dokumentär när jag pendlar som vanligt. Tiden bara flyger iväg då.

Ha det…