När drömmen blir verklighet

The king of Västra Stambanan

Ja, det var ungefär så jag kände mig igår när jag fick köra tåg för första gången. Men jag har väl kört tåg innan tänker väl många av er nu som inte är i järnvägsbranschen, men det har jag faktiskt inte. Jag har växlat som det så fint heter när jag kört lok och vagnar.

Men vad är då tåg undrar ni? Jag minns för ett år sedan när jag började fila på drömmen att bli lokförare, då tänkte jag samma sak. Ett lok är ju dragfordonet, det fattar man ju, sen finns det motorvagnar, typ pendeltåg och x2000 (SJ2000) Där dragfordon och passagerarvagn är samma enhet. Men då trodde jag att tåg var ett lok med en eller flera vagnar kopplat till sig. Men det är fel. Ett tåg har inte med sådant att göra, ett tåg är det eller de fordon som går i en tågfärd. En tågfärd kan jag förklara på ett lite förenklat sätt som en säkrad rörelse mellan driftplatser (järnvägsstationer) med tillstånd från tågklareraren. Det kan alltså vara ett ensamt lok och ändå kallas tåg.

Växling är oftast inne på en driftplats och handlar då om att bygga ihop tågsätt, rundgång med lok för att dra vagnar från andra hållet, och att  flytta ett lok eller växlingssätt från ett spår till ett annat.

Men igår körde jag alltså tåg för första gången. Det började med en cyklingstur till Green Cargo i Sävenäs. Jag hade åkt dit med bil förut för att det skulle gå smidigt att hitta. Åkte en timma i förväg och tur var väl det för jag körde fel 3 gånger. Jag började 20:38 och var väl 20 minuter tidig på plats efter att jag fått använda GPSen i iPhone. Min instruktör Mikael hade sagt att han skulle vara sen  för han tränade ett tjejlag i fotboll innan arbetspasset skulle börja. Jag hann därför inte få ut några kläder, eller taggen för att komma in, jag hann heller inte få lära mig hur man skriver ut tågorder mm. Det var bara upp snabbt i loket och koppla på vagnarna och köra iväg. Precis som jag ville ha det, jag ville ju få köra så fort som möjligt.

Det var en RC4 och tågsättet var 600 meter långt och vägde ca 1000 ton. När vi börjat rulla frågade jag vart vi skulle och svaret blev Hallsberg. Det var det jag hoppades på, har ju hört så mycket om Hallsberg så det var kul att komma dit. Mikael förhörde mig lite om ATC och jag hade lite koll faktiskt, och han frågade om skyddszoner, sugtransformatorer mm och det kunde jag.Vi gjorde ett retardationsprov, jag missade nästan en nerkopplingstavla en gång men såg den och slog av gaspådraget och stängde av ventilatorerna precis när han påpekade det.

Det var ganska mycket att hålla koll på och att titta på i början så just när jag tittade bort för en sekund höll jag på att passera tavlan men såg den i sista sekund som sagt. Det gjorde att Mikael inte behövde säga så mycket, jag skötte mig bra för att vara första gången tyckte han.

Det svåraste är att bromsa, jag bromsar i tid med mera men släpper på bromsen som är väldigt fördröjd alldeles för sent, det resulterade i att jag stannade helt en gång och nästan stannade helt 2-3 gånger och gick lägga på lite mer ampere för att komma fram nära signalerna. Men det är visst väldigt vanligt i början, huvudsaken är att jag fattar att man ska bromsa i tid. ATC varnade för höghastighet genom att pipa vid ett par tillfällen på väg till Hallsberg men tillslut så lärde jag mig det också. Det enda Mikael behövde säga till om var egentligen när det skulle komma en lång backe så att jag kunde börjar rulla. Sånt lär man sig sen när man har linjekännedom.

Det började regna och det gjorde att det började slira en hel del vid gaspådrag, då fick man sanda eller använda slirbromsen. Jag fick även dra ner på gaspådraget några gånger. Men det var bra så fick man ju öva även på det. Jag tyckte Mikael som varit lokförare i 12 år var bra som handledare. Han förklarade mycket och var väldigt lugn och avslappnad hela resan. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och våran gemensamma nämnare var att vi båda älskade Thailand och hade varit där flera gånger. Det blir en hel del matsnack med mera.

Vi var lite tidiga ut från Sävenäs trots att det var stressigt i början och det gjorde att vissa inplanerade stopp inte behövdes så vi fick kör i signalerna hela vägen förutom på ett ställe med ett stopp på några minuter. Detta resulterade i att vi var 25 minuter tidiga till Hallsberg. I Hallsberg stod en lokförare och väntade på oss som skulle fortsätta med vårat tågsätt norrut på västra stambanan.

Jag och Mikael hade fått var sitt rum på Green Cargo i Hallsberg där vi skulle vänta några timmar på att tåget skulle komma in som vi skulle dra ner till Göteborg igen. Deras lokaler var helt nya och fräscha och det var ett riktigt bra rum jag fick. Klockan hade hunnit blir 01:00 ungefär tror jag och jag åt min halva kebabrulle jag hade med mig och la mig på sängen och tog en filt och somnade som en stock. Jag hade inte planerat att få sova, visste ju inget om vad som skulle hända denna dag men jag kan sova på kommando utan problem. Mikael hade ringt upp lokföraren som skulle komma på natten och kollat med honom innan vi kom fram till Hallsberg och fått veta att han var ca 70 minuter tidig.

Mikael ringde och väckte mig efter någon timma och vi gick ner och satte oss i lunchrummet  och tittade på Whale Wars på Discovery och pratade lite med de andra lokförarna. Tillslut ringde lokföraren igen och sa att han var på ingång så vi gick ut i spåret och väntade på honom.

Han kom och vi klev upp på tåget och vi skulle dra upp det till I-gruppen i Hallsberg, vi gick dit som tåg, väl där så kopplade vi loss och hade bara ca 70 meter vagnar kvar (eller var det 7 tomvagnar, minns inte riktigt) Vi hade över en timma tills vi skulle åka enligt tågordern. Men vi hoppades på att komma iväg snabbt. En av växlingskillarna kom upp i loket och pratade med oss under tiden vi väntade på att resten av vagnarna som vi skulle ha med oss till Göteborg skulle komma till I-gruppen. Det tog TID! Men vi hade kul och pratade och skojade en hel del. Man lär sig väldigt mycket om branschen när man sitter och pratar med de gamla rävarna som jobbat i stort sett i hela sitt liv med det.

Tillslut kom våra vagnar och jag fick växla till ett annats spår. Jag fick backa när jag hade växlingskillen i telefon som guidade mig så han kunde koppla på vagnarna. Vi gjorde ett täthetsprov när vi fått upp trycket och sen ett genomslagsprov på bromsarna och allt funkade perfekt. Vi  fick lodrätt signalerna och började dra iväg mot Göteborg, efter ett tag fick vi göra ett retardationsprov som vanligt och det gick bra. Jag drog på förfullt och vi vägde 1196ton och var 626 meter långa.

Denna gången var det en RD2 som drog vagnarna och jag gillar verkligen det loket. Helt plötsligt small det till och började tjuta. Mikael flög upp och sa att jag skulle slå av gaspådraget och sen tryckte han in samma knapp som man trycker på vid nerkopplingstavlorna, medan han höll in den tryckte han på knappen for huvudbrytaren och allt blev som vanligt igen. Jag fick kvittera något felmeddelande jag inte minns vad det stod på men det var huvudbrytaren som slagit ifrån. Det kunde visst hända sa han, och det gjorde det sen igen efter 15 minuter. Denna gången löste jag det själv. Det började regna ganska mycket och jag fick sanda en del. Tyckte det slirade hela tiden men Mikael sa “vänta du bara tills du får köra i lövhalka, detta är ingenting”.

Vi var ca 35 minuter tidiga och jag tyckte jag körde som en gud, the king of västra stambanan typ, det ska vara en väldigt fin bana på sina ställen men det var ju natt och becksvart så jag såg inte så mycket. Klockan var väl 5:20 när vi passerat Skövde och det var väl i Stenstorp tror jag som jag behövde sanda och tryckte till med foten på knappen. Men jag valde knappen på felsida och signalerade “tåg kommer” för hela samhället med tyfonen. Det var nog ingen som försov sig till jobbet i Stenstorp i morse om man säger så, till och med jag vaknade ju till ordenligt. Mikael bara skrattade.

Vid Alingsås fick vi 0P i förindikatorn till ATC’n och några huvudsignaler senare fick vi grönblink vilket innebär att nästa signal visar stop. Jag började bromsa direkt men som vanligt lossade jag ut försent så jag stannade 50 meter innan signalen och fick köra fram närmare när jag fått upp trycket igen. Jag skrattade och sa till Mikael “hur jävla svårt ska det vara”, “det är lugnt, det kommer med tiden” svarade han.

Vi släppte förbi ett tåg efter att ha väntat i några minuter. Men vi fick inte grönt i signalerna i alla fall. Fick vänta mer och sen släppte de ett pendeltåg före oss. Fattar inte varför. Hade grönblink i varenda signal efter det och insåg att jag inte kan köra snabbare än 70 om jag vill hålla mig på ett avstånd som gör att jag har kör i signalerna hela tiden utan att behöva bromsa.

Våra inkörda 35 minuter försvann blixtsnabbt och vi kom in i Sävenäs 7:22 helt enligt schemat, så man kan kanske inte klaga. En lokförare löste av oss och drog ner tåget till Skandiahamnen. Min arbetsdag var över och jag var supernöjd. Jag älskar att köra tåg, och Green Cargo kommer med största sannolikhet få mitt CV efter skolan.

Mikael var nöjd med mig, jag berättade att jag ville testa Skandiahamnen och det ska vi göra snart. Vi ska även till Stenungsund nästa vecka, där får jag inte komma in på området för det är mycket farligt gods där och man måste ha en specialutbildning för att få växla där. Men jag kör tåget dit och hem. Det blir tankvagnar från Stenungsund som jag ska dra med diesellok. Det ska bli riktigt kul. Det är sånt jag drömt om att göra. Så har jag ju något att skryta om för klasskompisarna. Posttåget kommer jag antagligen inte få köra på denna LIA:n men det är ok ändå. Finns ju massor med tid till det.

Det är kul att läsa om mina klasskompisar på Facebook. Roger till exempel gjorde också sin första riktigt tågkörning i går. Han låg på ett rum i Långsele och skröt om att han dragit ett 435 meter långt tåg med tomma stålvagnar på drygt 1000 ton från Ånge till Långsele. Det coola med det var att han drog ekipaget med tre stycken multade Rc4:or varav lok nummer tre var skönheten Rc4 1290. Hans handledare hade sagt att när man kör godståg är det som att köra en Volvo 240, men att han igår hade fått prova på att köra som en BMW. Visst blir man lite avis på den accelerationen. Men, men, jag kanske får vara med om något ännu coolare, vem vet. =)

Hoppas ni gillar min Lokförarblogg. Min klasskompis Johanna berättade att hon träffat andra som gillar min blogg när hon varit ute på praktik. Finns det fler lokförarstudenter därute som läser min blogg så kommentera gärna och berätta om era upplevelser under praktiken.

Nu måste jag avsluta detta korta 😉 inlägg så jag får något vettigt gjort idag. Börjar 4:12 i morgon och ska jobba ett dygn. Måste åka i god tid i morgon igen så jag hittar, körde lite fel på hemvägen också men det tog bara 25 minuter hem i morse så förhoppningsvis är jag rätt väg på spåret =)

Jag somnade med ett leende på läpparna när jag kom hem tidigt i morse. Jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll för jag vet att jag ska köra tåg i morgon. Det är inte varje dag man ställer klockan på 03:00 med ett leende på läpparna.
Life is Good! =)

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

7 reaktioner till “När drömmen blir verklighet”

  1. Tackar för en intressant läsning.

    Sköj att du trivs på Green Cargo! Blir det T44 till Snu, så vore det nog bäst om instruktören säger allt han vill säga innan ni kör. (;

  2. Jag måste få köra T44 en längre rutt annars är man ingen äkta lokis. Ljudet från diesel loken som jobbar är antagligen en njutning man inte ska förstöra med en massa prat. =) Men det jag helst vill göra är att köra multikopplade Td-lok. Ju fler desto bättre. Riktigt tungt och långt med tankvagnar med farligt gods och 2st Td-lok som drar, det måste vara livet. Man är inte komplett som människa innan man gjort det. En sådan körning tackar man ja till utan att tveka, även om det blir inringt i sista stund på julafton. Diesellok som jobbar borde vara som julmusik så julstämningen får man ju ändå 😉

  3. Så sant, så sant!

    Får köra en gammal klassiker; Skulle du få ett lok utan radio, då får du lyssna på (h)julplattan istället. Kunde bara inte låta bli (;

  4. Du är precis som alla andra lokförarelever! Bäst på både ditt och datt och efter första turen är man så hög på upplevelsen att man vet precis var CV:t ska hamna. Mitt tips är att inte bestämma något innan man hunnit prova på lite 😉

  5. Ja, det är väl så men det handlar mycket om att det var min barndomsdröm att köra godståg. Självklart kan allt ändras när jag haft första LIAn på persontåg. Det handlar mycket om arbetstider också.

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg