Sol i sinnet

Jag har tänkt på en sak.
Hur kommer det sig att så många är så otroligt negativa hela dagarna?
Idag vaknade jag liksom så många andra och såg snöslask, snöblandat regn med mera. Helt klart inte ett av mina favoritväder men det är ok, det är en väderlekstyp typisk för denna årstiden och det är därför sådant här väder varje år i November. Inget konstigt med det.

En annan sak som också återkommer varje år vid denna årstiden så är det gnället från folk som går omkring med sura miner pga att det kommit 2 cm snöslask på natten. Herregud, vad är problemet? Det kan ju knappast vara så att 2 cm snöslask kan förstöra dagen för så många människor utan det måste ju vara något annat i deras liv som gör dem så negativa till allt.

Det måste ju vara något i deras liv de verkligen inte trivs med, eller är de kanske bara bortskämda och gnäller så fort de får någon motgång, eller så har de bara inte insett att livet är ganska bra trots allt. Hur som helst kan man ju inte må bra av att låta vädret påverka ens humör. Men det är förvånansvärt många som gnäller och är på dåligt humör på sociala medier en dag som denna.

Jag minns för någon vecka sedan när en vän skrev en djup status om att finna lycka i sin tillvaro. Han hade nyss insett att det var hans barn som gjorde honom “rik” och att de alltid hade gjort det men han hade inte insett hur mycket de betydde för honom förut. Varför ska han gå omkring med negativa tankar när han har det han behöver materiellt och barn som han älskar. Det som utlöste det inlägget var att det var deras mammas vecka att ha barnen med de kom ändå till honom och umgicks. Det gav han en otrolig glädje och han skrev ett långt inlägg och förklarade på ett nyanserat sätt hur han kände och vad hans syn på lycka är för något.

Efter att ha läst det inlägget fick jag en glädjekick. Massor med energi och med den kom det en massa positivt tänkande som vanligt. När det gått flera timmar och jag fortfarande tänkte på det inlägget och att det gjort mig så glad av att han var lycklig och att han skrev och berättade om det så insåg man ännu en gång hur mycket det vi läser på sociala medier påverkar oss.

En annan vän har länge gått och funderat på att bli kock men aldrig tagit tag i det. Han har alltid varit intresserad av matlagning och är så duktig att till och med barn gillar hans mat. Men han hade ett annat jobb och av bekvämlighet stannade han kvar som så många andra tills en dag då han beslutade att utbilda sig. Att prata med han var så otroligt inspirerande. Han var så otroligt taggad och den positiva energin verkligen sprutade ur honom. Han berättade även hur glada hans barn blev när han berättade att han skulle bli kock. Han lägger upp massor med bilder på mat han lagat med mera på Facebook och det är kul att se för man vet att han bara går och väntar på att utbildningen ska börja.

Jag älskar mat och matlagning själv och när jag ser matstatusar på Facebook blir jag blad av flera olika anledningar. Jag är med i en grupp som heter “Vad lagar du till middag idag” och det är nog den största och mest aktiva gruppen jag är med i på Facebook. De bokstavligen spammar mitt Facebook flödet med matbilder och recept säkert 10-20 om dagen, har inte så stor koll men det är ofta i alla fall och jag älskar det. Har fått så många otroligt bra recept där som man aldrig ens drömt om att få.

Det gör mig som sagt glad, men man hör väldigt ofta folk gnälla på matstatusar. Där jag ser middagstips, tillbehörstips, uppläggstips och dukningstips, där jag ser en maträtt som lyser som det mästerverk det är  och där jag nästan kan känna doften och smaken, ja där ser andra bara en tallrik mat och tänker “Åh, nej inte nu igen”. Tänk vilken skillnad det är på folk och folk. Jag menar inte att alla måste ha ett matintresse men man behöver ju heller inte bli så negativt påverkad att man måste sprida sin galla på sociala medier.

Ett annat tips mina vänner kan relatera till är ju hur jag blev när jag bestämde mig för att bli lokförare. Jag hade mist 3 vänner till Fonus på 4 månader plus en del andra riktigt tunga personliga bakslag och motgångar så år 2013 slutade i katastrof rent ut sagt. Det var tungt men jag hade ett mål och en dröm som var tyngre. Att bli lokförarstudent, jag hade helt enkelt inte tid att deppa

Jag är alltid glad, jag är faktiskt det. Jag har sol i sinnet hela tiden. Ibland lite starkare, ibland lite svagare, men solen finns alltid där och inspirerar och lyser upp. Jag försöker inspirera andra ganska ofta och lysa upp deras tillvaro. Det gör att väldigt många kontaktar med när de har problem och mår dåligt, främst tjejer är det som kontaktar mig och det är allt ifrån att någon släkting blivit sjuk till hedersrelaterat hot och våld. Det är min vardag. Jag ser och hör dessa problem nästan varje dag och försöker fördjupa mig i det och ge råd men det är tufft ibland när det med tex förekommer dödshot med de jag hjälper och att det då även ligger hot mot mig som hjälper dem. Men jag är alltid glad ändå.

Det behöver inte vara alla problem, motgångar och negativa upplevelser som är den största boven i dramat när någon mår dåligt. Det kan vara bristen på positiva saker, eller kanske ännu vanligare, personens oförmåga att se de positiva sakerna man har i sitt liv och glädjas över dem. Jag gläds åt de små sakerna i livet. Jag är medveten om att jag har det bra, men visst kan allt bli bättre men jag har det riktigt bra och jag är inte missnöjd med mitt liv. Det är ju trots allt jag som byggt upp och skapat detta liv, det är detta liv jag vill ha, annars hade jag ju gjort något annorlunda.

Jag vill vara en positiv inspirerande person, därför försöker jag vara en inspirerande person och därför ser många mig som en positiv inspirerande person. När jag träffar vänner jag inte träffat på länge säger de att det lyser om mig. När de presenterar mig för sina vänner har det hänt att de sagt “detta är min vän Frillo, han är världens mest positiva person”.  Det gör mig glad, för detta säger de för att de ser mig sådan, på grund av det jag skriver på Facebook och hur jag pratar med dem när vi ses. Många gånger säger de tack när jag pratat med dem för de hade haft en dålig dag men är nu glada igen.

glada människor
Det lyser om positiva människor

Allt detta för att jag är den jag är, jag är en glad, positiv och väldigt social person som inte gnäller för småsaker. Men tänk då på alla som gnäller hela tiden för småsaker som till exampel vädret. Hur ser alla på dem? Vad får de för bemötande av sina vänner? Vad säger deras vänner i smyg efter att han presenterat den negativa personen för dem? De drar ner sig själv i ett egenskapat svart hål och de kommer må därefter.

Men det stannar tyvärr inte där. Tänk er hur glad jag blev av en person som beskrev hur lycklig han var på grund av sina barn eller på grund av att han tagit tag i sin dröm och utbildar sig till sitt drömyrke. Hur det ger en energiboost som sitter i kanske hela dagen när man läser något sådan om en vän. Tänk er då vad som händer om någon bara skriver negativa saker hela tiden. Allt du ser är negativt och någon ger 20 anledningar till att hata snön som du älskar. Man bryts omedvetet ner steg för steg. Istället för att ge dig en energiboost så tar de har människorna din fina energi och på grund av vad? Varför ska man tillåta någon att göra det?

Dessa negativa individer tycker inte de är pessimister. Likt alla pessimisters så kallar de sig realister och ordet optimist är något dåligt i deras ögon. Men de är pessimister och de gnäller på allt, på sin sambo, sin bil, sina barn, sin chef, sina grannar, sina vänner, politiker, någon random på stan eller på bussen allt och alla. Men värst av allt är att de ibland gnäller på positiva personer och kallar dem falska. De tror inte att någon kan vara positiv hela tiden. Men jag klandrar dem inte, det kan helt enkelt inte tänka så långt. De tycker det är helt normalt att gnälla hela dagarna men inte att vara glad hela dagarna. Det hör man ju direkt att det inte ens är någon ide att ta den diskussionen. Det är bara att klicka delete på Facebook om någon försöker argumentera att man inte kan vara så glad utan att man måste skriva lite negativa saker ibland för annars är man falsk. Ni kanske inte tror det men jag har faktiskt tagit bort ett antal sådana personer från Facebook.

Skulle dessa negativa personer åka gokart med sina kollegor skulle de gnälla på allt under tiden, det är kallt, man luktar avgas med mera. De skulle göra att kollegorna skulle lägga märke till dessa kanske negativa saker som de inte skulle lagt märke till annars. De skulle glömma av att det är kul att umgås med kollegor oavsett väder och vad man gör. Jag minns när jag åkt gokart med jobbet. Jag taggar alla hela tiden. Går och småretas om hur många gånger jag ska köra om dem med mera. Även de som inte är tävlingsmänniskor kommer bli så otroligt taggade att de tillslut skulle stå och gnägga och hoppa jämfota minuterna innan man sätter sig i gokarten och sen skulle det vara en fight på liv och död på den banan. Och man pratar om den finalen i flera år efteråt där en av vännerna hamnade på listan med de snabbaste varvtiderna på banan. Där har ni skillnaden mellan personer som mig och negativa personer. Vissa får människor att göra sitt bästa och tro på sig själva i situationer de inte vet något om, andra får sina vänner att bara se det negativa och ge upp. Men är man verkligen en vän då?

Låt ingen påverka er negativt, ta hellre bort dem från Facebook. Man kan faktiskt vara vänner utan att vara vän på Facebook och man slipper en massa tjafs och en massa negativa uppdateringar hela tiden. Livet blir faktiskt roligare om man inte blir påmind om allt tråkigt hela tiden. Visst kan folk ha sina problem men man måste inte i sociala medier ventilera precis allt negativt som man upplever. Jag tar bort de med statusar jag inte gillar. Många hänger väldigt löst och ryker efter nyår, då jag ska göra min nästa stora utrensning. Det är nog 20 pers som är borta för alltid på min Facebook bara i år på grund av negativt beteende. Samtidigt ber jag dem som inte gillar det jag skriver att ta bort mig för det enda jag kan garantera är att det kommer komma mer av den varan.

Jag har många vänner på Facebook som jag inte umgås med privat, har knappt aldrig gjort heller, ändå ser jag dem som mer nära mig som vänner än många andra. För de gillar det jag skriver, de gillar den jag är och jag gillar det de skriver och jag gillar dem som personer. De gillar mina djurbilder, de gillar mina filosofiska tankar om att vara positiv och jag gillar det som händer i deras liv. Därför följer vi varandra på Facebook, det är på grund av att man är på samma nivå mentalt. Vissa av dem vet nog inte ens om att jag prenumererar på deras statusar men de anar nog. Men tyvärr finns det andra vänner som bara gnäller, varför ska man ha kvar dem på Facebook?

Ingen är helig på min vänlista. Vi kan vara vänner privat men jag vägrar tvingas läsa om andras huvudvärk direkt när jag vaknar. Fota gärna eran frukost och skriv vad ni har för favorit té. Berätta gärna när du släppte hunden på morgonrundan så han fick springa med sin favoritkompis innan du gick till jobbet men gnäll för guds skull inte det första ni gör när ni vaknar om ni vill behålla någon form av respekt i mina ögon.

Gillar ni inte regn och rusk så köp en dyr, fin, varm Gore-tex jacka tidigt på hösten, och ett par riktigt fina, sköna, varma kängor och låt kläderna ligga i garderoben oanvända. När du sen vaknar upp till en dag som denna med snö eller slask så  kommer du tänka, YES!!! Nu får jag äntligen ta på mig min nya jacka och mina nya kängor. Du kommer slänga i dig frukosten och bege dig ut och gå i det vädret som du hatat på grund av att du nu äntligen fick använda dina nya vinterkläder som du älskar. Jackan luktar ny och är så där fin som bara nya jackor kan vara. Kängorna är varma och täta så du behöver inte ens gå runt vattenpölarna, du kan gå rakt igenom utan att bli blöt. När du kommer hem så kommer du putsa kängorna och nästa längta tills nästa promenad för kängorna blir skönare och skönare de första promenaderna.

När du sen sätter dig vi datorn kommer du istället för att gnälla på vädret skriva om din uppfriskande promenad och att du är på bra humör och fråga om någon vill hänga med på en promenad till lite senare. Sen när du skrollar på Facebook så kommer du läsa om alla som gnäller på vädret och fråga dig själv vad det är för fel på dem. Hur någon kan hata något som är så naturligt och uppfriskande som lite snöblandat regn. Det finns inget dålig väder, bara dåliga kläder heter det men det är inte riktigt sant, det finns dåligt humör hos många också så allt hänger inte på kläderna. Så vem är du? Är du en gnällspik med konstant dåligt humör som gör alla dina dagar dåliga?

Vad tycker du om vädret idag?
Jag bara undrar…

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

En kommentar till “Sol i sinnet”

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg