Omdöme från handledaren och kritik från läsare

I torsdags gjorde jag min sista tur med min handledare Mikael. Jag har kört med honom i 2 veckor och kommande två veckorna ska jag ha en ny handledare. Det ska kul och en stor chans att jag får köra posttåget som jag länge drömt om.

Min sista tur i torsdags gick till Stenungsund. Rd-lok med tomma tankvagnar upp dit som vanligt. I Stenungsund får jag inte komma in på bangården som jag skrivit om tidigare så jag fick vänta i lokalerna vid stationen. Satt och sov tills närmaste restaurangen öppnade och då gick jag ut och åt lite mat. Sen kommer jag inte in i  lokalen igen för jag har inga nycklar så då fick jag stå utanför i 45 minuter ungefär. Det gick ganska fort.

Såg min klasskompis Emma glida förbi mig med pendeln efter att hon gjort ett stopp vid perrongen och plockat upp lite passagerare. Hon såg inte mig och jag kunde ju inte gärna vifta med händerna heller för då riskerar jag ju att signalera stopp till henne.

Mikael kom tillbaka med 10 tankvagnar lastade med Gasol och sa att vi har samma körning i morgon igen men då kommer det ta ännu längre tid. Så jag behövde inte jobba på fredagen om jag inte ville. Det hade blivit sammanlagt 80 minuters körning tur och retur men jag hade fått sitta och vänta i 3 timmar minst. Jag insåg också att det inte var någon idé att jobba på fredagen.

På vägen hem fyllde Mikael i min LIA pärm, tror jag hann med att jobba 72h de två veckorna och fick högsta betyg i allt förutom uppmärksamhet på signaler. där jag fick 4 av 5. Jag hade väl inte missat några signaler, men jag hade upptäckt dem lite sent vid ett par tillfällen så det fanns helt klart lite mer att önska på den biten. Det slutade med 24 av 25 i betyg vilket jag är väldigt nöjd med efter mig första körLIA.

Jag tackade Mikael för denna tiden och vi önskade varandra lycka till. Han sa att han trodde jag skulle bli en bra lokförare för det fanns inget med mig som tydde på något annat. Det var jätte kul att höra. Jag gillar verkligen Green Cargo och vill jobba där.

Jag har fått höra att jag tror jag är lika bäst på ditt och datt som alla andra lokförarelever och hög på upplevelsen från min första LIA så vet jag precis vart mitt CV ska landa. Först var det en som kommenterade det och det var okej men sen var det en annan som spann vidare på det. Så jag tänkte för första och sista gången kommentera på en negativ kommentar.

Nej, det är inte sant, jag tror inte jag är bäst, men det kanske låter så när man läser bloggen. Jag har skrivit om misslyckanden och skrivit om när jag lyckats. Jag har skrivit om saker som varit roliga och saker som inte varit roliga. Som bloggare dramatiserar man saker lite, man ljuger inte men allt måste bli intressant att läsa. Det går inte att läsa en blogg och tro att man känner personen bakom den.

Jag vill jobba på Green Cargo av flera anledningar. Först och främst så är det just godståg och att få köra tankvagnar som varit min dröm sedan barnsben. Det är inte samma sak som att köra persontåg. Det är lika stor skillnad som att köra sport MC eller glidar hoj, motorbåt eller segelbåt, eller varför inte ta ett exempel med bilar. Det finns de som gillar gamla bilar som är stora och har stora fenor. Det finns de som gillar gamla bilar men absolut inte gillar de stora med stora fenor på.

Jag gillar godståg, PUNKT. I våras så var jag och åkte x2 fram och tillbaka till Malmö och kände att det var jätte kul och ville köra X2 för de stannade inte så ofta. Det höll på att ta över drömmen om godståg och när skolan började så kände jag att det var fifthy fifthy mellan gods och persontåg. Men nu när jag varit ute två veckor med gods så inser jag att det antagligen är det jag vill syssla med. Det har även med arbetstider att göra. Jag är även intresserad att kanske kunna jobba varannan veckan. Jag vill åka långt och bo borta mycket och sen när jag är hemma vill jag vara hemma mycket.

Jag kommer lägga minst en körLIA på persontåg så mycket kan hända än. Men när jag säger att jag vill jobba med gods så betyder inte det att jag är ung och dum och inte förstår vad saker innebär än, det handlar om att jag försöker uppnå en barndomsdröm. Sen är det ju inte vad jag vill som avgör alla gånger heller. Det handlar om att få jobb överhuvudtaget. Därför kommer jag lämna in mitt CV till Green Cargo som även någon kommenterade att jag skrev, men jag skrev inte att Green Cargo är de enda som ska få mitt CV.

Det intressanta med folk som försöker analysera andra är att de alltid kommer fram till något negativt, något nertryckande. Det är så jag ser på psykvården i stort också om man ska generalisera lite. “Jaha, du har mardrömmar någon gång i månaden, det är pga att du har den här sjukdomen och du måste därför ta alla de här pillren varje dag i resten av ditt liv. Läs gärna igenom alla 4 sidor med bieffekter om du har tid också”

Jag skulle kunna skriva ganska mycket om folk som gnäller på andra som tror på sig själva, gnäller på folk som inte bryr sin om jantelagen. Och det har jag gjort också, jag är anti jantelagen och har jag en annan blogg om handlar just om att tro på sig själv och att inte lyssna på andra vars liv du inte vill leva, men som försöker lära dig vad som är rätt och fel.

Jag är en obotlig optimist, jag kommer inte överens med pessimister, eller realister som alla pessimister utger sig för att vara. Inga pessimistiska kommentarer publiceras i denna bloggen om det inte verkligen finns anledning till det. Den leken får de leka någon annanstans. Bara en sådan sak som att man går ut och kommenterar negativa kommentarer sänker hela nivån på ett inlägg, suger ut energin ur den. Denna negativa energi kommer jag låta dem behålla för sig själva. Tror alla som läser detta märker hur man sänker sig till de negativas nivå när så sker och då förstår alla som läser detta varför det blir sista gången jag kommenterar på negativt strunt.

I morgon är en ny vecka med nya möjligheter. Denna veckan slutade lite sådär,  jag har inte något boende i Göteborg längre för den lägenheten jag skulle bo i flyttade min vän ut ur i all hast och nu ska den hyras ut till ett företag. Men det ordnar sig, det går ju pendla men det hade varit kul att bo i Göteborg i december. Har fått några erbjudanden på boende i och runt Göteborg nu, men måste få mitt nya schema i morgon innan jag kan planera hur jag ska göra.

Nu måste jag packa lite, ska ta bussen till Göteborg ganska tidigt i morgon. Ha det bra alla monsterdiggare därute.

Lokbromsen, ett djävulens påfund.

Idag var en mycket bra dag. Bästa på länge faktiskt.
Jag började 04:13 och var pigg men kände att jag gärna hade sovit några timmar till. Gjorde mig i ordning och åkte iväg på cykeln. På vägen till Sävenäs inser jag att jag glömt både maten och mina redbull hemma. Men skit samma. Vi skulle ju få frukost på hotell i Uddevalla.

Vi fick ut vårat lok och jag körde ner till bangården och kopplade på ett vagnsätt bestående av 19 olastade timmervagnar. Jag var lite lat så jag använde hastighetsreferensen, vilket funkar väldigt bra på timmervagnar där man måste ha gaspådrag i nedförbackar på grund av vindsuget de skapar. Behövde knappt röra bromsen på hela vägen. Vi fick ett stopp i Marieholm strax norr om Göteborg och släppte förbi några pendeltåg. Inbromsningen skötte jag som en gud =) Kände mig väldigt taggad inför dagen körning.

Vi såg några råddjur som sprang över en äng. Efter ett tag blev det dimma och vissa perioder så hade jag inte ens en stolplängds sikt (en stolplängd är ca 60 meter). Det var bara att köra på som vanligt. Dimman lättade lite tillslut och vi fick nästa stop i Ryr utanför Uddevalla. Även denna inbromsningen gick som på räls =)  Stod inte särskilt länge där heller, fotade lite och la upp på Instagram. Vill ni följa mig på Instagram så heter jag iFrillo där.

Stopp i signalen
Fick stopp i signalen vid Ryr utanför Uddevalla på grund av ett mötande tåg. Då kan man passa på att ta lite bilder.

Väl framme i Uddevalla packade vi ihop tågsättet. Det är en speciell bromsteknik man använder så att buffertar mellan vagnar och lok trycks ihop så att man kan hänga av det smidigt. Efter det växlade vi undan loket och gick till Hotell Sköna Rum.

Vi checkade in och gick lös på frukostbuffén direkt. Himmelskt gott och supertrevlig personal. Vi hade ca 3.5 timmars rast så jag gick in på mitt rum, nummer 1. Det var väldigt kallt och jag kände på elementet och det visade sig vara helt avstängt. Jag vred på full värme och kröp huttrande ner i sängen. Somnade på två röda. Vaknade av alarmet på mobilen efter några timmar och kände mig helt utvilad. Bästa sömnen på länge.

Jag gick ut och lämnade in nyckeln och Mikael kom efter någon minut. Vi gick till Pressbyrån så jag kunde köpa en dricka sen gick vi upp på en hederlig go gammal T44. Vi kopplade på tre vagnar och jag körde vidare till Munkedal.

Köra i System M: CHECK!

Vi hade med oss växlingskillen från Uddevalla och framme i Munkedal gjorde Mikael en rundgång med radiostyrningen. Rundgång betyder att man byter plats på loket från ena sidan vagnsättet till den andra sidan och kopplar på den där. Vi lossade även på alla kopplen för den banan vi skulle ner på svängde visst väldigt mycket.

Mikael backade ner växlingssättet med radiostyrningen med växlingskillen främst som vi hade kontakt med via radio. Vi kom fram till ett pappersbruk och kopplade loss vagnarna och växlade fram till ett nytt vagnsätt bestående av tre vagnar. Det visade sig att sista vagnen fått sig en smäll och inte gick att stänga ordentligt. Vi drog upp allt till Munkedal och kopplade loss vagnen och ställde den där och skrev en rödlapp.

Vi körde till Uddevalla och lämnade tågsättet och hoppade upp på vårat Rd-log igen. Jag backade intill de nya vagnarna som kommit in och kopplade på. Mikael gick ut och och kollade bromsarna, när han kollat alla visade han signalen “lossa” 440 meter längre bort. Supersvårt att se. Sen kollade han att allt var loss, vi hade stopp i signalen ut och jag Facebookade lite. Såg att Metallica kommer till Ullevi i sommar och Mikael blev superglad och meddelade sin tjej direkt. Fick svaret “vi måste köpa, pris spelar ingen roll”. Han var väldigt nöjd över sin tjej sa han. Denna dagen blev visst bara bättre och bättre.

Vi hade nog två stopp på vägen men de var ganska korta och bromsningarna utförde jag som ett proffs. Dimman hade letat sig väldig nära Göteborg men den avtog precis innan vi kom dit. Vi hade några hastighets sänkningar och de fick jag till perfekt i lagom avstånd tills de började gälla.

dimma
Dimman var lättare på hemvägen som tur var.

När vi kom fram till Sävenäs pratade vi om hur otroligt bra körning det varit. Både jag och Mikael var på topphumör, Mikael mest pga av Metallicakonserten och jag på grund av körningen. Han sa att han tyckte jag var bra som hittade felen själv direkt om jag glömt något och allt inte fungerade som det skulle. Många nya sitter som frågetecken och undrar varför inte det går aktivera hytten eller köra framåt mm. Jag gör de missarna som alla andra men kommer på orsaken direkt när felet uppstår. Det var en härlig komplimang i slutet på en perfekt dag.

Jag packade tågsättet och hängde av vagnarna. Växlade undan loket på ett annat spår och åkte mot lokstallarna. Allt hade gått perfekt. nu skulle jag bara stanna innan några växlar som skulle läggas om och stanna vid en stolpe med knappar som la om växlar. Då använder man lokbromsen. Första växeln gjorde jag en helt perfekt inbromsning med lokbromsen. Jag sa till Mikael att det var första gången jag lyckats bromsa bra med lokbromsen på ett Rd-lok.

Kände mig som en kung, tills nästa stopp. Blev helt fel, precis som att det var första gången jag använde lokbromsen. Nästa stopp likaså och när jag skulle stanna vid stolpen så stannade tåget 1 meter innan stolpen. Jävla lokbroms alltså. Förstörde en perfekt körning, allt hade ju gått så bra hittills.

Jag stannade till vid Nordstan på vägen hem och åt Indiskt till lunch. Vi var så tidiga hem att de fortfarande serverade lunch. Helt underbart. Gick omkring på stan lite och shoppade lite småsaker, bland annat ett nytt in ear headset till min iPhone. Var super nöjd med den. Är så otroligt glad för denna dagen. Allt har varit så perfekt, precis som jag vill att det ska var när man är lokförare. Jag gjorde inga fel och allt flöt på bra.

Ja, förutom för det djävulska påfundet de kallar lokbroms förstås.

 

King of multitasking

När man söker till lokförarutbildningen så genomgår man en massa tester. Det är bland annat tester där man multitaskar samtidigt om man är lite stressad. Multitasking är därför något som vi lokförare är bra på och ska klara av när det är lite stressigt och mycket händer samtidigt.

Tavlor och signaler kunde jag ganska bra redan innan jag började utbildningen. Bland annat så visste jag att när det kommer en nedkopplingstavla så ska man slå av gaspådraget och bryta strömmen till elmotorerna innan man passerar den och går in i skyddszonen annars kan man riva kontaktledningen om man har otur med totalstopp i tågtrafiken som följd.

Ibland funkar det man kan vid skolbänken inte lika bra i verkligheten.

Idag började jag 07:02. Hade sett fram emot denna dagen för då skulle jag dra tomma tankvagnar (blev bara två stycken) upp till Stenungsund. Jag har ju alltid viljat köra tankvagnar sedan jag var liten så det var en stor dag för mig. Jag hade även läst lite i linjeboken och tittat ut vart nedkopplingstavlorna satt. Det var i Kville, stället jag alltid blir hängd på. Så även idag fast inte så länge. Såg nedkopplingstavlan i tid och gjorde som man skulle.

Det var en härlig tågkörning på morgonen och det låg ett väldigt vackert dis över naturen. Vi såg en räv springa över en äng. Rävar är väldigt vackra djur. Jag har inte kört så mycket dagtid så jag hade mycket att titta på så jag missade nästan förindikatorbeskeden i ATC:n flera gånger men det var ju inga problem. Jag upptäckte det och gjorde lugna fina inbromsningar ändå.

Framme i Stenungsund fick jag gå av tåget. Man få bara vistas i det området när man gått en specialutbildning på grund av att det är farligt gods där. Jag hade med mig min dator och satt och surfade på internet och ringde vänner med mera. Åt lite mat och höll på att somna till några gånger. 4 timmar tog det innan växlingen var klar och alla papper blev klara från Hallsberg så vi kunde dra lastade tankvagnar till Sävenäs, Denna gången drog vi vagnarna med en T44.

Det var en härlig resa och ganska fort var vi vid Kville. Upptäckte försent att det stod 70 i förindikatorn och ATC:n började varna mig. Men det var inga problem, jag skulle hinna bromsa ner farten i sista sekunden. Jag drog ner på gaspådraget och tog tag i tågbromsen och skulle just dra den några snäpp när jag såg att jag höll på att missa nedkopplingstavlan.

Fan, fan, fan, och Mikael som alltid har vetat innan jag gjort fel att jag skulle göra fel har ju alltid varnat mig i tid men inte denna gången och tavlan var farligt nära. “NERKOPPLINGSTAVLA, sa jag högt, hur hur bryter jag strömmen till motorerna på en T44. Mikael svarade inte, jag vände mig mot honom och han bara tittade på mig och log. Jag ville absolut inte riva en kontaktledning och jag åkte förbi tavlan. Stressen steg och jag letade efter frånkopplingsknappen men hittade den inte, Mikael var mycket väl medveten om precis allt som hände men det fattade ju inte jag.

Då hör jag ett pysande ljud. Det var ATC:n som tog mig. Jag hade glömt dra i tågbromsen i all stress och just när jag tänkte att jag skulle riva kontaktledning så sa Mikael “man gör inget”.

INGET???? sa jag.
Mikael bara skrattade och sa att det alltid hände med elever i början. Vad då händer tänkte jag och kvitterade bort nedbromsningen från ATC:n när vi kommit ner i rätt hastighet. Allt gick och var över på några sekunder och jag pustade ut, ingen kontaktledning revs och jag började gasa på framåt. Jag vände mig om till Mikael med en undrande blick, typ varför han inte sagt något innan och varför han inte varnat mig i tid. Men han bara satt där och log ännu mer. Sen sa han.

Jo, du Mattias.

Ja???

T44:an är ett diesellok…

Staden som alltid sover

Jag ligger efter med bloggandet så här kommer inlägget från mitt körpass mellan Lördag och Söndag.

 

En tidig lördagsmorgon, bara tuppen var mer vaken än jag.

Ja, så kändes det. Jag hade fått 10 timmars välbehövlig skönhetssömn och fått i mig rejält med stekt ris från thai haket runt hörnet. Det var mörkt ute och jag kände mig ordentligt utvilad och laddad inför natten körning.

Problemet var att det inte var morgon utan kväll. När jag skummade igenom Facebook insåg jag att det till och med varit soligt på dagen medan jag sov. Nu när jag tänker efter så har jag inte sett dagsljus i Göteborg sedan i måndags. Tur att jag tar extra d-vitaminer.

Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag börjat störa mig på att det är så mycket rödljus på cykelbanorna. Det är inte bra att störa sig på saker. Det blir bara en massa negativ energi och det kommer inget bra från negativ energi. Hur skulle jag då kunna göra om rödljusen till något positivt istället för negativt. Svaret var intervallträning.

Jag började trampa allt vad jag kunde och passerade flera gröna signaler innan jag nådde en röd och fick stanna. Jag flämtade galet mycket och rödljuset slog om efter kanske 20 sekunder. Dags att trampa på igen allt vad jag kunde. Pulsen stack i väg ordentligt och jag började längta efter rödljus. Fick ett tillslut och innan jag stannat slog det om och det var bara att trampa på igen. Såg en signal som slog om till rött framför mig och fick hämta andan så att andningen gick ner ordentligt innan det slog om till grönt igen. Jag ska aldrig mer klaga på att det är för många rödljus och att de lyser för länge. Det finns alldeles för få rödljus om man är en tävlingsmänniska som mig som tävlar med sig själv hela tiden.

Jag minns på mitt gamla jobb så åkte vi och firade sommaren på Öland allihop förra året, vi hyrde cyklar och skulle ta oss från punkt a till punkt b. En trevlig liten behaglig cykeltur skulle det vara på ca 40 minuter, det var riktigt varmt och soligt. Men att ge mig och 9 andra var sin cykel är det samma som att säga till mig att sisten bort till punkt b är en tönt. Det var allt annat än en fridfull cykeltur, det var blodigt allvar hela vägen. Fast å andra sidan hade ju vi som tävlade mer tid på oss att dricka öl sen när vi var framme. Det finns bara fördelar med att tävla om allt det går att tävla om.

Jag var i god tid som vanligt till Sävenäs, ni som inte vet vart Sävenäs är i Göteborg så tänk er att ni åker tåget från Centralstationen norrut. Efter 2-3minuter passerar ni en godsbangård, det är Sävenäs.

Idag skulle vi till Hallsberg och hämta ett riktigt tungt tåg som skulle komma från Borlänge som kallades något jag som vanligt har glömt. Tror det var något i stil med Bash-tåget och det har säkert att göra med något företag som heter så. Det var papper i containrarna om jag inte minns fel. Vi skulle inte köra tåg upp dit utan åka med vanligt passagerartåg upp. Eller åka “pass” som vi lokförare säger. Sista tåget upp dit gick 17:55 och jag hade fått biljetten smsad tidigare under dagen. Vi ringde på en taxi som körde oss till Centralstationen.

Vi var tre lokförare som skulle med tåget. Jag och Mikael som skulle till Hallsberg och en till som skulle till Falköping och börja sin körning där. Alla tre hade klass två biljetter så vi letade rätt på ombordpersonalen och frågade om vi fick åka klass 1 istället och det var ju inga problem. Det blir en trevlig resa med många skratt. Alla tre älskade Thailand så vi snackade väldigt mycket resminnen och mat som vanligt.

I Hallsberg klev vi av och jag messade min klasskompis Thomas som befanns sig på U-gruppen och meddelade att jag ankommit men han var just i färd med att tuffa vidare. Ja, ja, next time. Jag la mig på rummet på “Svartbygget” hos Green Cargo. Gillar de rummen pga att de är helt nya. Lagom stort/litet, tv, skrivbord, dusch, toalett och ett fönster, mer behövs inte. Tittade lite på TV men började bli rastlös, jag hade ju sovit 10h och jag behövde inte sova mer nu. Jag var redo, men tåget skulle inte komma förrän runt midnatt. Jag fotade lite, ringde lite, smsade lite. och tv’n var inte så jätte kul. Snart hade man gjort allt man kan göra på ett litet hotell rum.

nyvaken
Bilden tog på hotellrummet i Karlstad. Så här ser jag ut när jag är nyvaken. Ögonen är helt igen svullna, men gött var det =)

Jag ville inte bädda ner mig för jag var inte trött, då började jag frysa i stället och behövde ta på mig min jacka.

varselväst
Att vara lokförare handlar inte enbart med att köra tåg. Man ska vara snygg när man vistas i spårområdet också. Här ser ni dagen utstyrsel. Jack & Jones jacka med ProTrains orange varselväst. Det är senaste modet i spåren ny nere i Frankrike säger ryktena. Jag var coolast i hela Hallsberg kan jag tillägga.

Jag gick ner till dagrummet efter ett tag. Där satt en annan lokförare och tittade på Harry Potter. Vi hade båda sett den filmen så vi började prata om allt mellan himmel och  jord som vanligt. Tiden flög iväg och mitt batteri höll på att dö och Mikael skulle ju ringa mig. Jag drack upp det sista ur min tredje kopp varm choklad och gick upp till rummet och insåg att jag inte hade med mig min laddare. Vilade lite på sängen innan jag gick ner igen. Klockan var 23:30 vid det här laget. Mikael satt där nere och tittade på TV.

Jag tog ytterligare en kopp choklad innan vi gav oss iväg. Tåget rullade in 30 minuter innan planerat, jag satte mig bakom spakarna direkt och så rullade vi iväg. Jag tittade på “uppgift till förare” vi var 474 meter långa och vägde 2880 ton. Wow, nu leder jag nog i skolan, leder nog i längd också. 626 meter tror jag är det längsta jag dragit hittills. Två multade Rd-lok skulle få dra detta monsterlass till Skandiahamnen. Det gick tungt på riktigt och i utförsbackarna fick man bromsa till betydligt mer än med de andra vagnarna jag kört.

Men man lärde sig det också. Jag tror jag brukade ta 4-5 hack på tågbromsen och när jag såg att hastighetsvisaren precis börjat sjunka så lossade jag ut. Tog väldigt lång tid att komma upp i hastighet och fick använda slirbromsen väldigt mycket. Men kul var det. När man väl var uppe i hastighet som var det inte så stor skillnad mot de andra tågsätten jag kört.

Fick 0P i förindikatorn på ATC vilket betyder att någonstans längre fram visar signalen stopp men det är inte nästa. Tillslut fick jag grönblink vilket betyder att nästa signal visade stopp och drog några snäpp i lokbromsen. Det hände typ inget, började bli lite nervös och drog lite till och lite till och sen såg jag ju att signalen som visade stopp var jätte långt borta och lossade ut, men försent. Jag bromsade ner allt till 0 och kände mig som en amatör. Allt hade ju gått så bra hittills. Sen hände det nästan igen lite senare och sen tog även ATC:n mig en gång. Där ser man att man fortfarande är nybörjare även om det går superbra några dagar. Där är alltid olika längd och olika vikt så varje tågsätt uppför sig annorlunda. Men jag lärde mig i alla fall något. Det var ju trots allt 50% tyngre än något jag kört tidigare.

Jag fick igång allt igen och körde fram till signalen som visade stopp som var vid slutet av perrongen i Alingsås. Jag insåg att problemet är att jag fegar ur när jag kör tungt, jag måste lita mer på mig själv och skulle jag missbedöma så finns ju Mikael där och vet precis vad som ska göras. Jag har ju även en ATC som tar mig om jag gör fel och skulle jag göra en otillåten stoppassage trots allt så kanske man inte blir arkebuserad om det är den första veckan man kör tåg. Men jag är en tävlingsmänniska. Att passera stopp är för amatörer.

Tågorderna visade att det var en hastighetsnersättning till 70 som inte var signalerad i Lerum och la det på minnet för att Mikael skulle slippa påminna mig om det. Efter 20 minuter kom pendeltåget som vi väntade på och jag fick kör i signalerna igen. Jag körde in en massa tid och jag kom ihåg nersättningen vid Lerum och passerade banarbetet där och sen gasade man iväg igen. Vi var nog 1 timma tidiga ner till Skandiahamnen. Väl där skulle vi ha en timma på oss att fixa allt men så lång tid tar det ju inte.

Det var banarbete utanför Lokstallarna igen och denna gången skulle det pågå i 9 timmar till ungefär och så länge ville vi inte bli hängda i Kville. Vi beställde en taxi som plockade upp oss och körde oss till Sävenäs.

Kände att det varit en lärorik dag och där inte allt gick perfekt. Man behöver sådana dagar ibland för att man inte ska tro att man redan är bäst på allt. Jag har haft kul och jag ser fram emot nästa tågkörning. Då blir det äntligen tankvagnar om jag förstått det rätt. Det jag drömt om att få köra sen jag var 4 år, nu 35 år senare så ska den drömmen bli verklighet.

Klockan var typ 5:00 när jag cyklade hem i staden som alltid sover. Ja, så känns Göteborg för mig. Det är alltid natt när jag är där. Lugnt och skönt och det lyser grönt i alla signalerna på hemvägen. Gillar Göteborg.

rörelse tillåten
Det bästa med att cykla hem på natten är att det är “Kör 80” i alla signalerna. 80km/h är faktiskt ganska snabbt på en cykel…

Jag packade ihop mina saker jag ville ha med mig när jag kom till lägenheten och bokade biljetten hem till Jönköping. Det gick en ganska snart så jag softade ett tag sen gick jag ner till Nils Ericsonplatsen. Svängde förbi Burger King och åt lite mat. Satte mig längst fram i bussen och lyssnade på P3 dokumentär om Stig Bergling.

Jag kände mig otroligt nöjd med veckan som varit, en av de bästa i mitt liv faktiskt. Kände mig stolt över att jag tagit tag i en så stor dröm. Jag har mycket sköna energier i kroppen just nu. Jag är väldigt trött men lycklig. Busschauffören var nog den trevligaste jag stött på. Pratade och skojade med alla, särskilt alla barn. Det var nog mina energier som smittade av sig. Men man vet aldrig för det kanske är som de säger. “En busschaufför det är en sån med glatt humör.” Men det gäller nog även lokförare. Det handlar väl att man ska göra det man gillar att göra så blir man på glatt humör.

Jag gillar att köra tåg =)

Självbromsade vagnar och dimma.

Efter den minst sagt struliga starten på min fredag blev det äntligen kväll och dags för en körning till Uddevalla. Tog cykeln i god tid som vanligt till Sävenäs och jag har börjat störa mig på att det är så otroligt många stopp med rödljus på cykelbanan på vägen till jobbet. Hemvägen som oftast varit på natten har det varit grönt och bilfritt hela vägen till Haga i stort sätt.

Nu när jag hittat bästa vägen till jobbet går det blixtfort att cykla. Inga backar och man inser att cykel är att väldigt bra färdmedel i Göteborg. Men som sagt man får stanna vid väldigt många korsningar på vägen och det börjar bli lite tjatigt. Men det är naturligtvis inget att klaga på. Det är samma sak för alla och hellre det än att köra bil i rusningstrafik.

På vägen upp till Uddevalla hade jag tomma timmervagnar med mig. Har tappat bort övrig info som vikt mm från Uddevallaturen men det var långa tågsätt jag körde. Det speciella med timmervagnar är att det är ett jävla luftmotstånd rent ut sagt när de inte är lastade. Det var därför en bra upplevelse att få köra dem. Det har gått väldigt bra på körningarna som sagt och ATC:n hade bara tagit mig en gång. När jag missförstod 40 övervakningen tror jag det var, det har varit mycket att hålla i huvudet samtidigt nu i skarpt läge.

Det hade gått så bra på körningarna att jag lovat min Handledare att jag skulle köra utan hastighetsreferensen hädanefter. Äkta lokförare kör utan enligt mig. Jag sa till Mikael att jag gillar att sätta mål och tävla med mig själv och nu skulle jag inte använda den mer. Jag hade ju haft full koll på tavlor mm hittills.

Hastighetsreferensen är en liten ratt du kan skruva på så att loket bara gasar upp till en viss hastighet. Men man måste bromsa själv i utförsbackar annars överskrids hastigheten i alla fall, det är alltså inte samma sak som farthållare. Med hastighetsreferensen så slipper man ju tänkte på en sak mindre i alla fall. Dessutom så kan man dra upp till takhastigheten som är 9km över den högsta tillåtna hastigheten som man matat in i ATC:n innan uppförsbackar så att man hade ordentligt med fart vid början av stigningen om man inte kör med referensen. Det blir mer aktiv körning och lite mer sport i det hela och jag tror dessutom att man håller sig piggare då. Med godståg måste man planera sin körning betydligt mer än när man kör motorvagnar. Nu var jag redo att börja köra som proffsen.

Matar man in 100km/h på ATC:n så kan man köra upp till 105km/h innan det händer något, 106-109km/h så piper det högt från ATC:n och det kallas att köra på pipet och vid 10km för fort så tar ATC:n dig och bromsar ner tåget. Men det är inte tillåtet att köra på pipet. Är STH 100km/h så får man inte köra snabbare än det ska tilläggas.

Timmervagnarna var perfekta att börja på eftersom de bromsar ju när man slå av gasen. Behövde bara dra i tågbromsen vid några enstaka tillfällen vid hastighetsnersättningar och de inbromsningarna var så perfekta att Mikael kommenterade det direkt. Det var precis så man skulle köra och jag kände mig som en kung bakom spakarna. Men helt plötsligt var det som att köra in i en vägg. Det blev dimma och man såg endast en stolplängd fram enligt mig, nästan två stolplängder enligt Mikael men jag har tolkningsföreträde i denna bloggen som tur är så jag väljer ju givetvis den mest dramatiska av de båda bedömningarna av siktsträckan. Om det är dimma spelar ingen roll. Man kör på för kung och fosterland i alla fall.

Köra i dimma: CHECK!

I Uddevalla skulle vi hämta lastade timmervagnar. Det luktar ljuvligt av timmer på hela bangården. De var tunga och första inbromsningen vid en nersättning till 40km/h var den sämsta jag gjort. Jag tyckte det gick tungt och att det sköt på väldigt mycket så jag drog några snäpp extra i tågbromsen och jag glömde lossa ut i tid och när jag kom på det så var skadan redan skedd. Vi var nere i 5km/h innan jag hastighetsminskningen slutade och sen segade den sig väldigt länge innan bromsarna var helt loss i det långa tågsättet.

Men, men, någon gång måste ju vara den första och alla andra inbromsningar gick klockrent. Satte några till perfekta inbromsningar som Mikael kommenterade att de var perfekta. Det gällde både vid hastighets nersättning och när jag skulle stanna vid stopp. Självförtroendet var på topp och jag blev bättre och bättre på att planera körningen. Men helt bra blir det ju naturligtvis inte förrän jag har linjekännedom. Mikael får ju säga till när det kommer kraftiga backar åt ena eller andra hållet. Skyltarna står så nära att man inte hinner gasa upp så man kör på pipet innan man når stigningen.

Det var bara dimma en kort bit på vägen som tur var och resan hem gick väldigt bra. Har börjat bli bättre och bättre på att köra in massa tid. Jag kör på pipet ganska ofta, det blir lätt så när man försöker ligga i 105km/h hela tiden. Jag sa till Mikael att kan man köra i 105km/h så ska man köra i 105km/h, punkt! Han höll med. Orkar jag ligga och köra så hela vägen så kommer ju även han hem snabbare.

Denna resan skiljde sig ganska mycket från alla andra resor. Vi pratade inte så mycket. Jag är ju som sagt en väldigt social person som gillar att prata med andra om allt mellan himmel och jord. Så jag och Mikael pratar ganska mycket i perioder när man hittat något intressant samtalsämne. Men när jag körde utan referensen så var jag så fokuserad på allt att jag glömde prata. Missade till och med en skyddszon som Mikael som tur var sa till om. Men jag kände att det var helt rätt att börja köra utan referensen. Det gjorde nog Mikael också. Det kanske är ett sånt knep handledarna tar till när de vill ha lite tyst. “Nu kan du testa att köra utan hastighetsreferensen ett tag om du vill.” =)

Vi kom fram i god till som vanligt när jag kör 😉 och det var en riktigt nöjd lokförarelev som cyklade hemåt den kvällen. Det hade varit en perfekt körning. Man blir glad av att köra tåg även fast det var en fredagskväll vi startade. Det är väl sådana saker som gör att man vet att man valt rätt yrke. Jag brydde mig inte att det var fredagskväll. Jag ville inte göra något annat än att köra tåg.

Köra timmervagnar: CHECK!

lokförare
Här ser ni tydligt hur roligt det är att köra tåg. Min klasskompis Thomas som sitter bakom mig i skolan spakar här ett Re-lok. Visst ser han ut som en äkta lokförare?  Riktigt bra bild är det i alla fall.

Inte min dag

Fredagen var inte den bästa jag varit med om, sitter just nu med värsta näsblodet. Brukar få det när jag ligger efter med sömnen. I torsdags var ju som bekant i Karlstad. Det var en trevlig körning. Bästa hittills måste jag säga, började få till bromsarna ordentligt och det var väldigt kul att köra då. Sov ganska mycket i Karlstad och hade varit sugen på carbonara hela resan upp och bestämde mig för att lite upp en italiensk restaurang efter att jag sovit några timmar.

Jag la mig på mitt rum på Scandic och somnade som en stock. Vaknade några timmar senare och kände mig yr och jetlaggad som vanligt. Och nu var ju sugen på kebabtallrik. Jag tog mig en sväng nere på stan och spanade in hur centrum såg ut. Det verkar vara en trevlig liten stad att shoppa i. Hittade ett ställe som heter Karlstadsgrillen och beställde min kebabtallrik. Den var stor nog för att mätta en mindre by och jag kände hur paltkoman kom smygandes redan när de bar fram den till bordet.

Gick i dvala tillbaks till hotellrummet och somnade om. 22:45 mötte jag upp Mikael i hotellobbyn som planerat och vi begav oss ner till Järnvägsstationen. Jag skulle dra ett riktigt tungt tåg på 2900 ton med två multade Rd-lok. Det såg jag fram emot. Varje vagn skulle väga 1000kg. Vi skulle inte avgå förrän 00:05 men vi hoppades på att det skulle vara klart tidigare. Vi såg att loket bara hade 6 vagnar kopplade så vi antog att det skulle komma fler vagnar. Vi pratade med växlings killen och han sa att det blivit något strul så vi skulle bara dra de sex vagnarna hem, 600 ton och 123 meter långt.

Mikael sa YES och blev jätte glad, jag sa NEJ!!!!!! Jag ville så gärna dra ett supertungt tåg ner till Skandiahamnen i Göteborg. Men vi fick åka tidigare i alla fall. Vi skulle bara vänta på ett fax först och det kom efter 10 minuter ungefär. Växlingskillen fick skjuts av oss ner till Kil. Men vi skulle få stopp i signalen efter några minuter i ca 20 minuter. Det var ok, vi pratade på med växlingskillen och fick många sköna skratt.  Man lär sig en hel del om järnvägsbranschen när man pratar med lokförare och annat löst folk man stöter på. Jag har ju lätt för att prata med folk så detta yrket passar mig perfekt. Det är en hel del väntetider på saker och ting och då tar man tillfället i akt och växlar några ord med de man jobbar med för tillfället.

Resan mot Skandiahamnen gick väldigt bra och vi hade inte några inplanerade stopp alls i tågordern. Men fick stanna på ett ställe ändå och släppa förbi ett mötande tåg på enkelspåret. Det var en hastighetsnersättning till 80 första 90 minuterna och när man sen gasade upp tåget i 100 så kändes det som att man flög fram. Det kom lite regn ibland med det slirade knappt något.

I Säffle så har de ett Mc Donalds bredvid spåret och Mikael så att man någon gång borde ringa och beställa mat och be dem stå vid spåret när man kommer förbi. Typ man kör i drive in fast med att tåg på 3000 ton, det hade varit coolt.Man ska inte säga sånt till mig för nu måste jag göra det någon gång. Så funkar jag =)

Jag körde på för kung och fosterland ner till Skandiahamnen och när vi fått vagnarna avhängda där och började rulla hemåt så var vi ca 70 minuter tidiga. En perfekt avslutning på en perfekt dag. Men det var som sant inte min dag. Ibland går inte allt som planerat. Vi han bara nämna att “fan vad gött att komma hem en timma tidigt” när TKL ringde oss och sa att ni hade stopp i signalen i Kville på grund av banarbete utanför lokstallet. Vi skulle få vänta i en timma. Alltså tills våran planerade ankomsttid. Vi var alltså ett stenkast från Sävenäs och var tvungna att vänta på att banarbetet skulle bli klart.

Men detta var bara början på allt elände.

På torsdagen när jag var i Karlstad så flyttade min vän som ska bo i lägenheten jag har nu in alla sina möbler. Problemet var att ägaren som verkar vara värsta strulnissen inte hade några extra nycklar så jag skulle lägga nyckeln på ett speciellt ställe så skulle ägaren ta den och gå till min vän och så skulle de flytta in sakerna. Ägaren till lägenheten skulle lägga tillbaka nyckeln på samma ställe så att jag kunde komma in klockan 05:00 när det var planerat att jag skulle vara hemma.

Jag hade fått uppfattningen att han var strulig men jag hade ju inget val, min vän var ju tvungen att flytta in just då jag var borta. Jag ringde honom på kvällen men hans mobil var avstängd. Och jag skickade sms mm. Tror någon nyckeln var på det stället när jag kom hem? Nej, just det. Jag kom alltså hem från ett 24h pass och var trött och hungrig och var nu utelåst i Göteborg. Försökte ringa de jag kände i närheten ingen svarade. Det började regna och tillslut tog batteriet slut på mobilen. Great! Verkligen great.

Hade en extra laddare i min väska kom jag på och gick ner till Seven eleven och laddade på batteriet lite. Fick till slut tag i min vän när hon vaknat och efter många om och men så fick vi tag på numret till hans fru som han separerat med. Där var han men han orkade inte komma in med nyckeln till mig. Han var så trött från flytten stackarn, för han hade ju åkt fram och tillbaka till Jönköping och så hade han röjt i lägenheten innan jag kom dit och flyttade in. Ja, han måste ju ha varit helt slutkörd.

Det slutade med att jag fick ta bussen fram och tillbaka till Backa och hämta nyckeln. Klockan var 9:30 när jag kom hem igen. Skulle sova för nästa pass började 17:08. Sov så länge det gick, dushade och åkte till jobbet utan frukost. Tänkte köpa något där men det gick inte använda mitt kort i deras matautomat, Det var tydligen tvungen att reggas med maskinen först. Träffade en lokförare där som jag pratade med en timma och det var kul som fan. Vi pratade resminnen.

Jag trodde att lokförare skulle vara introverta med de är supersociala och trevliga, i alla fall de jag pratat med. Han frågade vart Mikael var och jag sa att han var en timma sen. Han sa att nej det stämmer inte Mikael skulle aldrig vara sen. Han gick direkt in på kontoret och kollade schemat. Det visade sig att någon skickat fel tider till mig för just denna dagen för Mikael hade aldrig haft de tiderna. Den riktiga tiden var 21:43. Det var bara att sätta sig på cykeln och åka hem igen.

Jag tog mig tiden att titta ut bästa vägen och hittade till slut närmaste vägen till Jobbet. Det var ju bara att följa skyltarna. Nästan raka spåret och helt platt. Jag hade alltså cyklat upp för backen till Redbergplatsen varje dag helt i onödan. Det var en positiv sak att jag skulle slippa det hädanefter.

När jag kom hem var jag hungrig som en varg. Gick ner på Haga och köpte stektris med räkor, kyckling och biff på ett thaihak. Super gott, vilade att tag och insåg att det var roligare att sitta och prata med lokföraren än att vara i lägenheten ensam så det gjorde inte mig något att jag åkt dit i onödan. Jag bestämde mig för att blogga och när inlägget nästan var klart så startade webbläsaren om helt plötsligt och allt försvann.

Det är inte kul kan jag säga. Men jag orkade inte bli arg. Jag skulle ju kära tåg igen ikväll och man blir glad av att köra tåg.

När jag träffade Mikael så fick jag en smsbiljett på en passresa i morgonkväll till Hallsberg. Det innebär att jag inte är ledig i morgon utan ska köra natt igen. Det gör inte så mycket för det är kul att köra som sagt men jag hade sett fram att få komma hem efter allt strul. Som tur är strular det inte när jag kör. Jag är nyss hemkommer från Uddevalla och hur den körningen gick får ni veta i morgon.

Nu måste jag sova. Orkar inte ens korrläsa inlägget för jag är för trött så hoppas ni inte blir galna på eventuella stavfel och särskrivningar. God natt på er alla knasbollar därute. Nu förtjänar jag lite sömn =)