Vagnteknik

Förra vecka var det bromsar som stod på schemat. Denna veckan är det vagnsteknik. Vi har fått lära oss vad olika delar heter på vagnarna och hur det går till när man kopplar ihop vagnar och lok mm. Super intressant som vanligt även om det blir lite väl fullt i huvudet då och då. Jag har kämpat med en nackspärr sen i lördags och det har resulterat i att jag sovit lite sämre. Hade inga värktabletter hemma och försökte stå ut i några dagar. Men sen fick min vän Vickan damp och såg till att jag  åkte och köpte både Ipren och Alvedon, fick även låna en ärtpåse som man värmer i micron som man skulle ha på nacken av henne och en salva ifrån Sydamerika som hon är i från ursprungligen som skulle vara ett mirakelmedel. Det blev stor skillnad och jag kunde sova ordentligt på natten igen. Det är bra att ha vänner som är undersköterskor ibland.

Sömn är viktigt om man ska orka hänga med i skolan men även om man ska jobba som lokförare. Jag har alltid lätt för att slappna av och somna. Det är en stor fördel för ibland måste man checka in på ett hotell vid lunch och sova 8 timmar och sen åka igen på kvällen/natten. Jobbet som lokförare kan vara väldigt passivt ibland, det händer inget under en lång period. Har man då sovit dåligt och är trött så kommer reaktionsförmågan vara farligt lång om det skulle hända något plötsligt.

Denna mirakelsalva jag fick av Vickan var speciell på så sätt att den luktade Listerine. Listerine är en intressant produkt man sköljer tänderna med som ser ut som 5-56, det luktar 5-56, den smakar 5-56 och den har typ samma funktion som 5-56. Nu fick jag alltså en salva som mjukade upp nacken och tar bort smärta med samma lukt. Jag ger mig fan på att det är 5-56 som är den hemliga ingrediensen. Nästa gång jag får problem med nackspärr så kommer jag testa att smörja in nacken med Listerine.

Igår var en speciell dag på flera olika sätt. Vi skulle ha vagnteknik i Boxholm och öva på att koppla vagnar mm och se hur allt ser ut på riktigt. Det innebar att man inte behövde ta med sig väskan med dator mm i. Jag satte mig på tåget mot Nässjö och normalt sätt så brukar jag lyssna på P3 dokumentär som jag skrivit om förut. Men jag har hunnit lyssna på det mesta som verkar intressant så jag har börjat att lyssna på gamla poddar av Tomas Tengby och Anna Mannheimer. Jag var helt besatt av Morgonpasset på P3 förr när Tomas Tengby drev det. Det är något speciellt med hans röst på morgonen, man blir helt lugn i själen och det är en perfekt start på dagen att lyssna på hans tankar och filosofier om allt som händer.

Dagen innan hade jag inte hunnit lyssna klart på deras sändning så jag började lyssna på de sista minuterna när tåget lämnade Jönköping. I Tenhult klev plötsligt en mina bästisar från barndomen på tåget. Vicky <3 WOW, vilken trevlig överraskning. Det visade sig att hon hade fått praktik i Aneby och skulle pendla dit i 6 månader, vi kommer alltså att kunna prata på pendeln nästan varje dag. Aldrig har det gått så fort att pendla förut. Ser verkligen fram emot att pendla i vår. Jag har ju bara en vecka kvar i skolan denna terminen för sen ska jag ut på praktik. Vi har haft mycket kul ihop förr och jag misstänker att det kommer bli en hel del skratt på den annars så tysta pendeln framöver.

Det börjar dra ihop sig till praktik nu. Det är det man längtat efter hela terminen. Men det är en massa strul och våra studieansvariga jobbar förfullt med att fixa praktikplatser. Vi får se hur det går, problemet är att Mjölby, Hallsberg och Huddinge har sina Praktikperioder ungefär samtidigt. LIA eller lärande i arbete som det så fint heter ska uppgå till 22 veckor under denna utbildningen. Vi kommer få våra veckor tillslut men det hade varit kul att ha det lite mer sammanhängande.

Första två veckorna är bangårds LIA. Jag har fått en vecka till att börja med hos Green Cargo i Nässjö och det var mitt första val. Problemet där var väl mer att de skulle ha en hel del interna utbildningar nu i slutet på året. Men sen kommer det nog bli lätt att fixa LIA där. Jag hade fått välja var jag ville ha min LIA första veckan i skolan och mitt val var enkelt. Jag ville praktisera på Green Cargo och SJ och orten ville jag helst skulle vara Göteborg. Men orten spelar kanske inte så stor roll. Jag vill köra långa, tunga tåg om det är godståg och helst långa sträckor också, orten spelar inte så stor roll.

Man känner alltid någon man kan bo hos om man inte kan pendla annars finns det vandrarhem. Man får se det som studieutgifter om man bor på vandrarhem och då blir det värt vartenda öre. I Göteborg har jag familj och många vänner så det är ett perfekt ställe för min praktik för mig. Hoppas att jag får köra från Scandiahamnen, det stället har jag alltid viljat besöka. Jag är inte bara tågnörd, jag gillar hamnar och båtar också. Jag har inte bestämt om jag vill köra gods eller persontåg än och ska testa på båda under praktiken i skolan. SJ eller Green Cargo får tiden utvisa. Vi får se vart man får jobb och vart jag trivs bäst.

Idag fick jag kliva av i Boxholm och möta upp halva klassen som kommer med 7:51 tåget från Mjölby, vi skulle ju som sagt ha vagnteknik och öva på vagnarna där i halvklasser. Jag är i grupp A och vi skulle vara där på Onsdagen och grupp B är då lediga och ska vara i Boxholm på Torsdagen i stället och då är min grupp ledig. Tågen var inne ungefär samtidigt så det var inte mycket väntetid. Det var grått, kallt och lite regnigt i Boxholm men som tur var hade de flesta av oss (läs alla förutom Johanna) varma kläder. Mina jobbarhandskar hittade jag inte och mössan glömde jag hemma men jag frös inte något speciellt ändå.

kallt väder
Det var myggfritt ute när vi besökte Boxholm.

Väl på plats så fick vi ta oss in i Green Cargo’s lokaler och bekanta oss med det stället. Det tog inte många minuter innan det började dofta kaffe. Alla lokförare dricker kaffe, så är det bara.

Varningslapp
Denna lappen på fläkten säger väl allt om lokförare och kaffe.

Lokförarna som växlade i Boxholm var inne och värmde sig och då passade de på att visa hur radiostyrningsdosan de bär med sig fungerar. De var trevliga och svarade mer och gärna på alla frågor.

radioutrustning
Så här ser utrustningen för radiostyrningen ut. Då kan man stå längst bak och backa loket med full uppsikt i rörelseriktningen. Ni ser även ett don och silvertejp men det är nog inget man bär med sig, men det är uppenbarligen bra att han nära till hands.

Vi stod och tittade på när de växlade och bromsprovade vagnarna. Det är ju sådant de gör flera gånger om dagen varje dag året om, men undrar hur det känns när man har en hel skolklass som står alldeles intill och tittar på. Man får nog lite prestationsångest. Men det är ju vardag  att folk tittar på för de som kör grävmaskin och de klarar ju det utan problem så det gör nog lokförare också.

Sen var det våran tur och koppla av och på vagnar. Regeln är att kopplet är det första man hakar på och det sista man hakar av,  för då minimerar man att man drar sönder luftslangar mm. Man behöver inte vara raket forkare för att koppla ihop vagnar men det är trångt och smutsigt på sina ställen.

koppling
Det här är nog Erik som ger sig på kopplet. Det är lite trångt och bökigt att svinga sig under och komma in rätt mellan buffert och vagn utan att skita ner varselvästen.

 

Här är det Marcus tur att koppla. Marcus är utbildad trafikpilot och är nog den vassaste av oss alla på teorilektionerna. Han är bra att ha nära till hands om inte läraren är där för då blir det han som får svara på frågor om man undrar något.
Här är det Marcus tur att koppla. Marcus är utbildad trafikpilot och är nog den vassaste av oss alla på teorilektionerna. Han är bra att ha nära till hands om inte läraren är där för då blir det han som får svara på frågor om man undrar något.

 

lektion
Efter vi kopplat kom läraren och gick igenom allt på vagnen, det är inte varje dag man har lektion under en vagn men ibland så.

Vi fick gå in i loken och titta hur det såg ut inuti. Det var ganska sparsamt med utrustning. Bara det absolut nödvändigaste fanns med, till exempel plattan man kokar kaffe på och några saker till.

 

lok
Johanna posar på en av de multade V5:orna de använde vid växlingen. Det gick att bromsa de här loken genom att dra gasen bakåt och backa. Jag frågade om det var skepparexamen som gällde på de loken och fick bara ett skratt till svar. Jag fattar inget.

Vi fick senare gå upp i ett Rd2 lok som kom och hämtade alla vagnarna vi kopplat och bromsprovat mm. Han skulle iväg direkt egentligen men han var snäll och lät oss komma på och visade hur det såg ut. Den var super fräsch inuti, såg helt splitter ny ut faktiskt. Datorskärmar med touchscreen med mera. Varmt och skönt var det och kokplatta för kaffet behöver jag väl inte ens nämna att det fanns.

Sen blev det lunch och vi begav oss till en pizzeria i närheten. Vi var ju halvklass så det var nog årets bästa dag för de i Boxholm. Det blev kebabtallrik för min del och jag hamnade vid samma bord som Amelie, Elina, Oliver och Johanna. Det var trevlig att prata med dem och vi fem hade en gemensam nämnare, vi är nämligen allihop riktiga djurvänner. Så lunchen gick åt till att prata om varandras husdjur och visa bilder. Sånt gillar vi.

Efter lunch fick vi koppla lite till, det ringde det hos läraren och jag fick veta att jag har fått klart för 2 veckor praktik till att börja med hos Green Cargo i Göteborg. WOW alltså, det var som att vinna på lotto. Green Cargo i Göteborg är ju mitt drömställe. Nu finns det stor chans att jag får utgå från Scandiahamnen som jag ville. Det var kallt och regnigt ute men jag hade sol i sinnet hela dagen. Hoppas jag får hela 4 veckors perioden i sträck annars så får jag köra praktik i början på januari, så det gör inte så mycket. Men jag har gärna körLIA hela julhelgen om det är så. Det är ju som julafton att köra för Green Cargo i alla fall.

Vi fick sluta tidigt och jag och Ola tog tåget söderut på södra stambanan som vanligt. Men idag var Mikko med, han skulle vidare till GBG med Västtågen från Nässjö. Resten av klassen åkte norrut mot Mjölby, Linköping, Norrköping. Det har varit en bra dag. Och nu kan vi stryka Boxholm från våran bucketlist, Elias höll med men sa att han hade glömt att att skriva dit Boxholm på sin lista så han slapp stryka det. Hur kan man glömma något sådant?

Det var kul att få prata lite med Mikko på tåget hem och han liksom jag vet att vi har valt helt rätt väg i livet. Idag har det andra gänget varit i Boxholm. Det hade gått bra, en lokförare hade till och med hälsat på dem genom att tuta. Undrar om det var då Josefine slog i huvudet? För det gjorde hon visst ryktas det men jag är inte förvånad, förra helgen när hon skulle hem från Oslo med tåg så fick hon vänta i Hallsberg på anslutningen till Mjölby en timma, så hon bestämde sig för att ta lunch. Sagt och gjort, men problemet var att hon träffade Carl-Jan Granqvist där och tiden flög iväg. Det slutade med att hon missade sista tåget hem, det gick mitt framför nästan på henne så hon fick ringa sina föräldrar som fick komma och hämta henne. Undrar vad som händer härnäst? Jag håller er uppdaterade

Nu är det hemstudier som gäller i två dagar. På tisdag är det prov i bromsar. Ha en bra dag alla dudes and duderinas därute…

Plötsligt händer det!

Man har läst om det så många gånger. Att hon skulle finnas på riktigt. Hon den vackraste av dem alla. Alla gamla lokförare pratar om henne. Alla har de sett henne säger de. Läraren pratade om henne i klassen. Vad skulle man tro egentligen. Några klasskompisar sa till mig att de mötte henne när de var ute. Sagolikt vacker skulle hon vara. Det skulle liksom lysa om henne på någon sätt. Jag misstänkte att de bara retades med mig och tänkte inte så mycket mer på det.

I morse på väg till skolan tuffade pendeln in till Nässjö station som vanligt och plötsligt händer det. Där står hon, lika vacker som alla sagt. Hon fanns alltså på riktigt. Nu kan även jag bekräfta att hon finns. 1290 heter hon. Sveriges numera enda RC-lok lackad i orange originallack.

1290
Green Cargo’s lok RC4 1290. Det enda RC-loket som har kvar original färgsättningen

Det har varit en stor känslofull dag för en lokförarstudent som ni förstår.

Arga resenärer

Alltså jag har tänkt på en sak.
Vad är det som får folk att njuta av att skälla ut andra?
Förra veckan när jag jag pendlade till skolan så bytte vi pendeltåg i Nässjö som vanligt varje morgon, men denna morgonen skulle visa sig bli intressant. Vi blev nämligen försenade in till Nässjö och det väntande tåget åkte precis framför näsan på oss. Eller rättare sagt så åkte det när jag och några som alltid är först ner på perrongen (eftersom vi har vett att skynda oss för att man vet att tåget väntar) precis kommit ner dit. Då är det väl 20-30 meter bort till tåget. Men när man lyssnade på alla upprörda resenärer så åkte det mitt framför näsan på oss trots att de flesta inte ens hade hunnit komma ner på perrongen. Men det intressanta hade bara börjat.

Jag tittade på klockan, det var 25 sekunder efter avgångstid. Jag insåg direkt att det måste blivit något missförstånd. Det är ju ombordpersonalen som ger signal för avgång till lokföraren efter att alla passagerarna är på och dörrarna är stängda. Lokföraren ser att dörrarna är stängda och att avgångsignaleraren på tåget ger signalen avgång, ofta genom att en lampa tänds i hytten. Föraren tar sig en titt i spegeln och kör iväg, när han väl börjat köra så sitter han ju inte och tittar vad som händer på plattformen. Han har huvudljussignaler, och huvuddvärgsignaler att titta på istället. Kommer det nu flera personer utspringandes på perrongen så ser han inte det och skulle han göra det så skulle han inte stanna och öppna dörrarna i alla fall om han redan hunnit börja köra.

Jag tog det ganska lugnt, jag brusar inte upp i onödan, visst är det inte kul att vänta i Nässjö i en timma på nästa tåg men människan har klarat större bakslag än det. De flesta tänkte nog som mig och de höll låg profil men tyvärr gällde det inte alla.

Skäggigakillen blev arg, den äldre kvinnan blev ännu argare, löjliga killen med tofsen blev jätte arg, men argast av dem alla var nog en kille som utmärkte sig ganska mycket i denna kråksången, låt oss kalla honom Coola Killen. Det tog inte många sekunder innan han pratade i sin mobil högt och tydligt och var jätte upprörd. Jag hörde honom nämna ordet katastrof 3 gånger på 30 sekunder. Snart visste alla på perrongen att han hade ett “viktigt” möte han nu skulle missa. Ok, inget fel med det, alla reagerar olika och det är jobbig att bli sen till ett viktigt möte.

Vi var drygt 30 personer som inte hann med pendeln och sakta gick vi upp för trapporna och satte i värmen i den lilla korridoren som är ovanför spåren mellan plattformarna. Som jag sagt förut så är jag en ganska social person. Jag har lätt för att prata med folk och nu satt jag med en massa människor jag inte kände men som åker med samma tåg som mig varje morgon. Det var ju det ultimata tillfället att köpa kaffe och en ostmacka, prata och lära känna varandra, tex den söta indiska tjejen som alltid sitter i den tysta avdelningen längst fram, den heta utländska fitness tjejen med de vackra ögonen som brukar sitta med sina tjejkompisar ganska långt fram i tåget som mig. Eller den skäggiga killen med hörlurar som går på i Huskvarna. Eller varför inte någon av de tjejer som åker med samma buss som mig från Söder i Jönköping och som jag går i samlad trupp med till resecentrum varje morgon. Det är mest tjejer på tåget som ni märker. De flesta går av i Tranås och de är studenter har jag fått för mig. Men saken är den att vi sitter i stort sett bredvid varandra under väldigt lång tid varje dag men har aldrig mer än sagt hej om ens det. Att sitta fast i Nässjö med dessa människor skulle kunna vara något bra.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Coola Killen har stoppat ner sin mobil och börjar prata högt och argt med alla om hur urursla de är på Östgötapendeln och de skulle få se på fan, något liknande de orden sa han upprepade gånger. Han fick snabbt med sig några andra och de stod upp i ena kanten i klungan av folk och peppade varandra och det blev bara hätskare och hätskare stämning. Flera ringde en massa arga samtal och skällde på folk.

Skäggigakillen ringde och skällde, den äldre kvinnan ringde och skällde ännu mer, löjliga killen med tofsen ringde och skällde, men Coola Killen han ringde minsann och skällde mest av alla och gick fram och tillbaka så att alla skulle höra att de minsann gav alla inblandade all skit de förtjänade och lite till och bokade tider med chefer på Arriva mm som inte var anträffningsbara mm. Coola killen var hela tiden i centrum. Han sa att det har hänt alldeles för ofta men det märkliga var att det var första gången sen 25 augusti i alla fall för det har aldrig hänt när jag varit med förut. Givetvis var det lokföraren som var ett nonchalant svin också som mycket väl visste om att de kom springandes på perrongen men nonchalerade det enligt dem.

Jag skulle uppskatta det till att vi var 4 pers som hunnit ner till perrongen när tåget gick och då kan jag inte ens säga till 100% säkerhet om tåget redan börjat rulla eller ej när vi kom ner. Dörrarna var i alla fall stängda och jag uppfattade det som att tåget var ovanligt långt bort när jag kom ner på perrongen så det hade antagligen redan hunnit börja köra.

En kille sa att han läst att anslutningen från Jönköping var indragen sedan en dag tillbaka och att tågen inte skulle behöva vänta på tåg som har en planerad ankomst tid mindre än 9 minuter innan man ska avgå. Men den infon lyssnade ingen på för det var det ingen som sagt till dem som ringt och skällt på folk till höger och vänster. Men jag lyssnade på honom. Det var intressant info av flera olika anledningar bland annat för att det kanske skulle innebära att jag för att vara på säkra sidan måste ta bussen till skolan när det är något viktigt på morgonen. Det var också intressant för att det inte stått något om det på någon hemsida och de har heller inte nämnt det för oss resenärer på tåget.

Det som antagligen skett var att ombordpersonalen på vårat pendeltåg glömt att meddela det andra tåget att vi var lite sena alternativt att de på det väntande pendeltåget glömt det eller trodde att vi redan var ombord. Ombordpersonalen åker ju inte i från en perrong med människor bara för att de är arroganta. De vet att ombordpersonalen på nästkommande tåg kommer få massor av skit av alla uppretade kränkta resenärer och de skulle aldrig utsätta dem för det med flit. De är ju trots allt kollegor. Men så långt kunde inte Coola Killen och hans vapendragare tänka. De ville se huvuden rulla och det pratade högt och tydligt om det. De var uppenbart djupt kränkta.

I vanliga fall hade jag struntat i dem fullständigt och satt i hörlurarna och lyssnat på P3 dokumentär som vanligt när jag pendlar. Men jag hade nyligen installerat iOS 8 och hade problem med internet på min telefon. Jag hade inte laddat ner några nya dokumentärer och hade inga offlinelistor i Spotify. Jag hade inget annat val än att sitta där med alla andra som började bli uttråkade av att lyssna på Coola Killen och hans vapendragares huvudvärk. Nu har jag löst det så jag alltid har material att lyssna på om jag hamnar i samma situation igen.

Jag satt där och hade inget annat val än att studera dessa negativa, kränkta människor. Jag älskar att studera andra människor. Jag tittar alltid på vad folk har för jeans/byxor och vad de har för skor. Det säger en hel del om personerna faktiskt. Kanske inte jeansen, det är bara en arbetsskada från tiden jag var butiksansvarig på Jack & Jones i Skövde. Men jag tittar alltid vad folk har för kläder, särkilt hur deras jeans ser ut och vad det är för märke. Skorna säger en hel del om en person. Är det hela, rena och välvårdade skor? Vad är det för märke? Visst inga regler utan undantag men jag brukar säga till folk att börja med att titta på andras skor och sen titta på resten av personen. Då kommer man ganska snart börja se att det finns en stark koppling mellan en persons personlighet och deras skor.

De här personerna var en ganska salig blandning på det mesta. Det fanns ingen rödtråd mellan dem förutom att alla var skitarga och ville föra över all negativ energi på diverse personer i järnvägsbranschen. Coola Killen var väl den mest välvårdade av dem och han var ung och såg trendigt businessaktig ut medan andra kunde varit burksamlare i forna Sovjetrepubliken. De hade nu funnit varandra och var arga och upprörda när de pratade med varandra och i telefon. Ja förutom när man de inte pratade. Då stod de och log. De såg glada ut. Ena sekunden skällde de ut någon stackare på någon telefonsupport denna tidiga morgon och förstörde säkert den personens dag direkt. Nästa sekund stod de och log, som om de vore glada. Jag har pendlat många gånger och har aldrig sett dessa människor le förut. Nu gjorde de det när de fick sprida negativ energi till någon stackare som inte hade en aning om vad som hänt. De verkade njuta av hela situationen, njuta av att ge andra skit och kanske för första gången i sitt liv få känna att de har lite makt eller dyligt.

De var som en vargflock som drogs mot det skadade djuret i syfte att göra så mycket skada som möjligt. De tyckte och tänkte likadant och verkade ha en otroligt stor samhörighet även fast de aldrig vad jag sett pratat med varandra tidigare. De trodde att de var representanter för oss alla när de snackade sin dygna och det fenomenet kände jag igen från tiden när jag läste sociologi. Det kallas för “det lilla samhället i samhället” när en liten grupp människor snackar ihop sig och tycker likadant och tror att deras åsikter är en allmän uppfattning i resten av världen. De ser sig som lite bättre än alla andra. Att de kommit till en insikt andra inte har men som de gärna delar med sig av så att alla kan bli lika upplysta som dem och se hur samhället utnyttjare oss vanligt folk hela tiden.

Ganska sorgliga människor med andra ord. Det finns en bok som heter “Ingen tar skit i de lättkränktas land” som handlar om just sådana saker. Folk blir kränkta för allt möjligt idag och ju mer kränkta folk blir desto mer skit ger de tillbaks. Det ger hellre skit en gång för mycket än en gång för lite.

När lättkränkta människor blir kränkta av mig, vilket händer då och då att just osäkra personer blir så visar jag inte någon reaktion alls. Då blir de mer och mer frustrerade och kränkta och ger sig aldrig utan vill på alla sätt ge skit tillbaka. Men de får inga reaktioner och börjar hitta på saker som inte ens är sanna som de kan angripa. Det kallas inom retoriken för att “göra en halmgubbe” sen kan de attackera halmgubben med argument. Jag sitter bara och lyssnar och kanske säger något som gör att de känner sig säkra. Då slappnar de av och kör på i samma riktning tills de fått ur sig allt. I det läget har de även lyckats få med folk runt omkring. Man går där ifrån och den lättkränkta släpper det och går vidare och känner sig nöjd, lite som en vinst. Sen efter någon dag bevisar man sin oskuld. Det blir det värsta scenariot för den kränkta som attackerat och det gör att framtida attacker inte kommer ske pga att de har lärt sig att jag bara låtsas som att de haft rätt fast jag kunnat bevisa motsatsen utan att göra det för att sedan slå till med full kraft när de minst anar det. Sen bryter jag kontakten med dem. Jag har gjort det många gånger förr och det är lika effektivt varje gång. Alla som varit inblandade reagerar på hur lugn jag var när jag blev attackerad trots att jag hela tiden hade bevis på motsatsen. Det gör att de inte ställer sig på den lättkränktas sida i första taget igen.

Jag kommer inte överens med negativa, osäkra, lättkränkta människor helt enkelt. Det finns inga fördelar med att ha sådan personen nära inpå livet.

När det var ca 15 minuter kvar till avgång så gick jag ner till perrongen för jag orkade inte stå och lyssna på Coola Killen och hans lakejers huvudvärk. Tåget mot Norrköping hade kommit in och jag gick bort till det. Dörrarna var inte öppnade än och just då började det regna lite, knappt duggregn men helt klart regn. Jag vände på klacken och gick tillbaka mot trapporna jag kom ifrån för där fanns det ett litet tak så resenärerna kunde skydda sig mot regn. Då ser jag att alla passagerarna har följt med mig ner och står och trycker under taket. Åh, nej tänker jag och beslutar mig för att stå kvar ute i det sk regnet.  Det är bara en passagerare till som står framme vid tåget. Han var en av de negativa så jag står ute mellan honom och de andra passagerarna för att slippa lyssna eller prata med någon som är på dåligt humör. Jag tar upp min telefon och försöker få igång internet så jag kan meddela klassen att jag blir sen men det går inte. Det går förbi en tjej och pratar i telefon, hon tittar på mig, sen går hon fram till tåget och sen tillbaka igen till de andra under taket. Det är ca 10 minuter kvar till avgång och då öppnas dörrarna och alla kan kliva på.

Men det man kunde läsa om i Tranås tidning var inte riktigt samma version som jag upplevt. Kvinnan i telefon pratade antagligen med Tranås tidning

http://www.tranastidning.se/artikel/115454/tagresenarer-blev-akterseglade-i-nassjo

Väl på tåget så var det några tjejer som ville att man skulle fylla i vad man tyckte om Östgötapendeln, kanske inte helt rätt dag för det och det var ju Coola Killen tvungen att berätta för henne och började fråga ut henne om det. Hon svarade att hon inte kan någon om sådant för hon jobbade bara med att dela ut och samla in blanketter. Coola Killen log så där belåtet som bara Coola Killen kan göra, det verkade vara den bästa dagen i hans liv trots att han hade missat ett viktigt möte så att han en timma tidigare hade beskrivit situationen som en katastrof. Han behöver antagligen få skälla och trycka ner någon för att må bra.

Efter ett tag kom ombordpersonalen och skulle kolla biljetterna. Stackars henne! Alla var på henne som hökar. Skäggigakillen frågade ut henne, den äldre kvinnan frågade ut henne  och visade sitt missnöje, löjliga killen med tofsen frågade ut henne ännu mer missnöjd och sa vad han tyckte,  och värsta av alla var Coola Killen, han var JÄTTE missnöjd. När han skulle gå av i Aneby så ställde han sig upp och förklarade vad han tyckte högt och tydligt gjorde en arm gest och med en myndig röst röt att detta var oacceptabelt. Ombordpersonalen tog det bra och var professionell, hon förklarade det som de flesta redan visste att någon hade råkat göra fel någonstans och att tågen ska vänta om det är anslutningar som är lite sena. Coola Killen stormade ut är pendeltåget, jag tittade ut genom fönstret, han gick bredvid någon och pratade,
han log,
han var glad.

Om det var en sådan katastrof om han skulle missa mötet hur kan han då lugnt gå och prata och vara glad nu? Varför tog han inte taxi mellan Nässjö och Aneby om det var en sådan katastrof. Det finns inte ett seriöst företag som inte skulle låta en viktig anställd få ta taxi i det läget. Antagligen var han inte så viktig i företaget och antagligen var det inte ett så viktigt möte. Var det något möte över huvudtaget? Det hade nu gått säkert 80-90 minuter sen vi missade anslutningen mot Norrköping och de var fortfarande upprörda. Eller var de verkligen det? Kan det varit så att de bara gillade att gnälla?

Allt flöt på som vanligt i skolan jag tänkte inte mer på händelsen. På väg ner mot Nässjö igen så var det några på pendeln som var med i morse som fortfarande var lite oroliga om hur det var med anslutningarna till Jönköping. Det var inga problem och pendeln stod och väntade. Ombordpersonalen hade hört talas om incidenten tidigare på morgonen och försäkrade alla att anslutningen väntade på oss och att det alltid ska vara så.

Morgonen efter så sätter sig den äldre kvinnan bredvid mig på pendeln mot Nässjö. Gode gud tänkte jag. Aldrig har någon suttit bredvid mig på morgonen förut och varför skulle just hon sätta sig bredvid mig. Hon tittar på mig, jag sätter i mina hörlurar och tittar åt ett annat håll. Efter att tag kommer ombordpersonalen och kollar biljetter och jag tar ur hörlurarna. Kvinnan bredvid mig är på ombordaren som en huggorm. Ombordpersonalen säger att det kommer info i högtalarna snart går någon rad bort och så kommer nästa mothugg från de arga resenärerna. Då vänder sig kvinnan till mig och skrattar åt det hela och tycker det är komiskt att alla hugger på ombordaren. Hon säger att de på tåget från morgonen innan har fått skäll och att det var så fruktansvärt arroganta som åkte ifrån oss med flit mitt framför nästan på oss. Hon ser väldigt belåtet road ut samtidigt som hon säger det. Jag svarar inte utan sätter i mina hörlurar symboliskt och tittar bort.

I högtalarna säger lokföraren att anslutningen är indragen och att det är ett beslut mellan Östgötapendeln och JLT som JLT ligger bakom. De ska inte vänta om det är försenat som jag uppfattar det, men hör inte så tydligt för jag hade hörlurarna i. Men jag hör att han tydligt säger att det inte är ombordarnas fel och att eventuella klagomål får de ta med JLT.

Jag hörde ju inte exakt vad som sades men när man lyssnar på de andra passagerarna så förstod jag att jag hade hört rätt att anslutningen var inställd. Men jag hittade ingen info om det på nätet. Jag frågade en vän som är ombordare hos Arriva som kör östgötapendeln och hon eller hennes vänner hade inte fått någon info om något sådant. Konstigt men vi får se om vi kommer missa fler anslutningar. Folk springer i alla fall mellan tågen nu, fram längs perrongen, upp för trapporna, bort genom korridoren över spåren, ner för trapporna, och sen bort till det väntande tåget. Skulle nog tippa att det går dubbelt så fort för alla passagerarna att förflytta sig från spår 9 till spår 3 nu. Jag var en av de första fram till tåget och klev på som vanligt. Skäggigakillen flämtade lite andfått hack i häl, den äldre kvinnan klev på och flämtade andfått, löjliga killen med tofsen flämtade ännu mer. Men den som flämtade högst och missnöjdast av alla det var…

Kan ni gissa?
Ja, just precis.

Coola Killen!

 

Svartbälte i växling

Det har varit en lång vecka och jag har inte hunnit blogga en endaste gång. Det är lite dåligt jag vet. Men som plåster på såren så får ni en sammanfattning av veckan idag.

I måndags var det sovmorgon som vanligt. Då är jag och Ola först på plats och då har man en livsviktig uppgift. Det är att starta kaffebryggaren till de andra lokisarna. I måndags var kaffet i burken slut så jag fick öppna ett nytt paket Gevalia och fylla på. Även fast jag inte dricker kaffe speciellt ofta så måste jag säga att det är få saker som luktar så gott som ett nyöppnat paket kaffe.

kaffebryggare
Kaffet är den heliga drycken för alla lokförare. Därför är en uppstart av kaffebryggaren det första förste man på plats ska göra.

När kaffet är igång så riggar man datorn på sin plats. Alla har samma platser som vi hade första dagen i skolan. Det funkar bra tycker jag och jag gillar min plats. Vid väggen i mitten på klassrummet så man har överblick över hela klassrummet när man sitter på sidan lutad mot väggen. Passar mig som är översocial perfekt.

tomtklassrum
Här ser ni Ola som sitter framför mig när vi är först på plats i skolan.

Man börjar få rutin på allt med skolan nu. Första rasten går jag alltid till cafeterian och köper en macka med ost, skinka. sallad, gurka och paprika. Det är busgott efter den långa pendlingen från Jönköping. Varje rast går jag ut ur klassrummet och en bit bort för att få mig en bensträckare och lite miljöombyte. Många springer bort till cafeterian och fyller på med kaffe och te. De som stannar kvar brukar öppna fönstret och sätta sig runt det lilla bordet längst ner i klassrummet. Det finns även sköna soffor utanför klassrummet som jag softar i ibland.

Det är väldigt många i klassen som jag knappt hunnit prata med än. Det tycker väl alla som känner mig är konstigt med tanke på att jag är väldigt social som person, men på rasterna smiter jag ut och sträcker på benen.  Då pratar man ju bara med de som gör samma sak. Och på lunchen brukar jag ju gå ut och äta thaimat och då pratar man ju bara med de som följer med. Men denna veckan har jag bara varit ute och ätit i en gång, så jag jobbar på att prata lite med alla denna månaden.

Väldigt många i klassen har varit sjuka denna veckan också. Eller så har de bara sagt att de är sjuka och stannat hemma och pluggat inför provet i torsdags. Hur som helst så har det varit en hel del repetering om växling denna veckan men vi har även börjat titta  lite på bromsar. Jag är vise elevrepresentant i klassen och jag har även tagit på mig rollen att som samordnare. Det innebär att jag mailar alla som är sjuka varje dag med info om vad vi gjort i skolan och vad läraren har sagt om det är något som behövs spridas. Jag skannar även alla häften och blanketter och mailar det till dem. Det har gjort att klasskompisarna hör av sig till mig om det mesta. Frågor om scheman, sjukanmälningar, frågor om saker de inte fattar i JTF:en och det tycker jag är kul. Är som en social person så är man.

Bromsar verkar väldigt intressant men framför allt var det kul med lite nytt nu när man matat in info om växling, handsignaler, ljussignaler och termer i någon vecka. Handsignaler och ljussignaler sitter som etsat i huvudet nu. Det var ju busenkelt att plugga in men däremot kände jag mig inte lika säker på växlingen. Men de senaste häftena vi fått hur har känts busenkla.

Min plats
Så här ser det ut på min plats när jag sitter och pluggar. Erik som sitter bredvid mig vanligtvis var sjuk denna veckan.

Det har varit en ganska slött tempo i skolan med korta dagar men när vi började med växling blev allt genast snäppet tuffare. Det märkes på klasskompisarna också för nu märks det att fler och fler verkligen pluggar på kvällarna.  Vi har verkligen hunnit lära oss massor de här veckorna i skolan.

På onsdagen så pluggade vi till och med på lunchen. Det var riktigt bra, alla satt helt knäpptysta i sin egna värld och läste.

Plugga på lunchen
Vi pluggade till och med på lunchrasten i Onsdags. Det var behövligt. Här ser ni Thomas, Ola och Linnéa.

Efter skolan i onsdags så åkte jag hem och läste igenom allt vi skulle ha på provet i JTF:en. Det kändes som att jag kunde allt. Jag tog fram alla gamla häften och läste frågorna och det kändes klockrent även där. Jag gjorde även ett test på en av våra servrar vi har när vi studerar och satte 94% rätt. Jag kände mig redo.

Testet var på torsdagsmorgonen. Jag tog bilen till skolan. Vi skulle ha ca 2 timmar på oss. Provet kändes ganska lätt men man fick tänka till lite. Jag fick brain freeze på en fråga som jag visste att jag kunde. Det var inte bra så jag markerade den och gick vidare. När jag var klar så reste sig Thomas upp och gick ut. Han var klar med provet. Fan, fan, fan. Jag gillar att tävla för då presterar jag bättre. Jag funkar så som person. Utmanar man mig så vinner jag typ, hade man inte utmanat mig hade jag inte vunnit. Vet inte varför det är så men min hjärna presterar bättre under lite press. Jag har därför en tävling med Erik om vem som har minst fel på alla proven efter varje termin. Två prov är avklarade och jag har 3,5 fel hittills och Erik lika så. Jag satsar på VG på alla prov men det är en sak till som är viktigt. Jag måste vara klar först i klassen också eller i vilket fall väldigt nära den första tidsmässigt. Nu gick Thomas och jag hade ju markerat en fråga på 10 poäng som jag var osäker på. Skulle jag strunta i det och gå ut eller titta på frågan en gång till? Jag valde att titta en gång till. Suddade ut det jag var osäker på och skrev stopp på alla, tittade på klockan och det hade gått 50 minuter sen provet startade, reste mig upp och gick ut.

Jag frågade Thomas om svaret på den frågan jag tvekade på och han kunde konstatera att jag gjorde helt rätt som ändrade svaret till stopp. Fan vad gött, det var värt den minuten extra 😉

På lunchen gick jag, Josephine, Ola och Ludvig till Golden Thai och fyllde på energin i kroppen. Tog det vanliga, friterade räkor med sötsur sås, wokad biff i lök, ris och sushi, men la även till raggmunkar med stekt fläsk och lingon idag. Efter så blir det friterad banan, sirap och glass tills man nästan spricker. Sen satt man och halvsov hela dagen i skolan pga “paltkoma”.

Jag älskar verkligen mitt liv just nu. Jag har sagt det förr men säger det igen, shit vilket härligt gäng jag hamnat i. Detta är det bästa som hänt i mitt liv. Hoppas jag får ett riktigt bra jobb sen också.

Detta var allt för idag. Är supernöjd med veckan och känner att jag lärt mig massor och har numera svartbälte i växling. Jag har börjat skriva lite på morgondagens inlägg. Det kommer handla om mina tankar om försenade tåg och negativa resenärer. Det hände nämligen en speciell sak när jag pendlade till skolan i tisdags som är värd att nämnas i bloggen.

Ha en trevlig helg på er alla livsnjutare därute =)

Fest med lokisarna

Ännu en vecka har lidit mot sitt slut. Denna veckan har vi repeterat det vi hittills lärt oss, vilket börjar bli en hel del. Det mest börjar falla på plats nu i alla fall och det märks på resten av klassen också. Känner dock att jag måste repetera nattsignalerna en gång till och läsa igenom om växling ett par gånger i helgen.

Det börjar bli kul i skolan nu, tempot har äntligen ökat lite och det gör att man är mer skärpt och följer med på ett helt annat sätt i skolan. Förut halvsov man ju nästan genom lektionerna ändå satte man nästan alla rätt på proven. Vi har börjat gå igenom bromsar nu och hur man kopplar ihop lok och vagn mm. Det är väldigt intressant måste jag säga. Kan knappt fortfarande fatta att jag verkligen går denna utbildningen nu och får plugga saker jag tycker är så kul.

Fick berättat för oss om en tågolycka i Borlänge Januari år 2000 med ett godståg lastat med gasol som spårade ut efter att ha hållit för hög fart genom några växlar. Ganska otäckt att höra. Hela Borlänge kunde ha flugit i luften typ. Det mest skrämmande var nog att höra att olyckan skedde pga att föraren av tåget var berusad. Läraren sa att det första man tänkte när man läste det var att det var någon som varit ute och festat dagen innan och sedan satt sig och börjat jobba någon timma förtidigt. Det är illa det också men det förstår man att det har hänt och att det kommer att hända igen. Men denna föraren hade suttit och krökat under tiden han körde. Sorgligt och skrämmande. Tur att de har regelbundna stickprov av alkohol och droger på lokförare.

Det finns inga ursäkter till att köra berusad vare sig det gäller på asfaltsvägen eller järnvägen!

Fler och fler i klassen börjar bli förkylda och hängiga. Det är så typiskt på hösten. Jag var ju hemma i måndags pga förkylning. Tisdagen var en riktig pina för mig men på onsdagen var jag frisk igen även om jag var väldigt trött. Försov mig dessutom i onsdags så jag fick åka oduschad till skolan vilket inte gjorde mig det minsta piggare.

lokförarutbildning
När man är sjuk så håller man sig uppdaterad genom Facebook. Här har Mickey tagit en smygbild när läraren ritar på tavlan och skickat till mig.
powernap
Emma brukar passa på att ta en powernap på rasterna. Det kan vara bra i dessa förkylningstider. Eller så laddar hon bara för kvällens festligheter på Legends.

I onsdags var det dags för fest igen. Vi gick i samlad trupp till Systembolaget i Mjölby innan halva gänget samlades hos Hugo för lite förfest. Det var helt underbart härligt väder och några av oss satt på hans uteställe i solen och bara njöt. Hugo är nog klassens livsnjutare, det bjuds alltid på fina saker hos honom. Det har varit vin, Islay whisky eller som i onsdags då vi rökte cigarr. Sånt gillar vi!

förfest
Eftermiddagssol på hösten är oslagbart. Här ser ni Paul Jonas Hugo och Maja.

När solen gått ner tog alla förutom jag tåget in till Linköping för att ansluta med de andra på Horse and dogs eller vad stället hette. Där fortsatte de förfesta innan de åkte till Legends och tittade på tv när Malmö spelade fotboll. Själv åkte jag hem eftersom jag inte ville utmana ödet och festa hela natten och gå upp tidigt och åka till skolan när jag nyss varit sjuk.

stora drinkar
Jacob poserar framför stora drinkar. Undrar om han skulle ha alla själv =)
stor drink
Thomas ser ut att vara super impad av storleken på drinken medan Emma ser ut att ha vanan inne =)

Jag har varit snäll och skannat allt material vi fått och mailat de som var sjuka i torsdags. Nu blir det hemstudier som vanligt eftersom det är fredag. Ska försöka att fixa lite med bloggen på Söndag.

Ha det så bra alla livsnjutare därute…