Förkylningsdräpare med sting

Idag i skolan gick vi igenom den sista delen av häftet vi gjorde i torsdags. Det var lite segt för jag var inte helt pigg idag. Sov väldigt dåligt i natt och det antagligen på grund av en dunder kur mot förkylning.

Helgens förkylning har givit upp sitt försök att ockupera min kropp. Trodde att jag skulle få en sådan där långdragen förkylning som alla vänner och bekanta har dragits med under flera veckor. Men vid första symptom så överdoserade jag c-vitamin varje dag varvat med Echinacea och multivitaminer. Hoppades på att kunna gå till skolan på måndagen men kände mig inte tillräckligt pigg.

Min vän Sara skickade en länk till ett recept på en hälsodryck man kunde koka själv. Jag gick och köpte det jag inte hade hemma och satte igång med häxbrygden. Receptet kommer från Svensk honungsförädling.

http://svenskhonungsforadling.se/halsodryck/
Hälsodryck.

Ingredienser

3 – 4 cm färsk ingefära, skalad och skivad
1 liter vatten
2 citroner, 1 dl pressad saft samt rivet skal
½ dl honung
1 tsk salt

Tillagning

Skala och riv ingefäran. Koka vatten och ingefära i 15 minuter. Blanda i de övriga delarna och kyl. Sila av ingefära och citron innan servering. Kan serveras varm eller kall med is. Håller sig bra i kylskåp drygt en vecka.

Den var superstark men helt klart drickbar ändå. Nästan på gränsen till god faktiskt. Jag hällde i mig nästan en liter av det på kvällen och hade svårt att sova sen. Tror det var den som gjorde mig pigg. Kände mig lite krasslig när jag vaknade i morse men var nog mest trött. Hällde i mig det sista och åkte till skolan. I tåget påväg till skolan piggnade jag till ganska rejält. Kände mig i alla fall piggare än vad jag gjort på hela helgen. Men efter ett tag kom tröttheten tillbaka. Skulle kokat lite mer och Häxbrygden och tagit med mig. Men, men, nu mår jag prima igen och ska sätta igång att plugga lite.

Vi har lärt oss mycket i skolan hittills och just nu så repeterar vi en hel del. Oftast så får vi då ett häfte med frågor som vi ska försöka lösa på egen hand och sen när vi inte kan mer så ska vi slå upp allt i JTF:en och skriva ner svaret och även vart vi hittade svaret. Det funkar bra och det bästa med det är att vi behöver inte vara i skolan och göra det. Vi får lika gärna åka hem och göra det om vi vill. Sen dagen/dagarna efter så går vi igenom allt ordentligt på djupet och får exempel ur verkligheten på det som frågan handlade om. Väldigt bra sätt att lära sig saker tycker jag.

Det bästa av allt är att jag har 1.5 timmars pendling från skolan så när vi får sådan uppgifter så insåg jag idag att jag kan lika gärna åka hem och lösa uppgifterna på tåget. Funkar finfint och så kommer jag hem till min kära vovve någon timma tidigare så blir han glad och min hundvakt kan också slappa resten av dagen.

studera på tåg
Det går alldeles utmärkt att plugga på tåget. Det gäller ju att dra nytta av tiden det tar att pendla. När jag sedan blivit lokförare så kommer det väl bli en hel del passresor som det heter när man åker som passagerare till eller från ett jobb. Då kommer jag ha vanan inne att göra saker för att utnyttja tiden till max. Kommer antagligen läsa en hel del böcker och plugga franska.

Klassen håller på att tagga för ännu en fest i morgon. Jag har tackat nej på grund av att jag varit sjuk och vill se till att få ut alla förkylningsbaciller ordentligt innan jag sätter mig fot på ännu en sportbar. Men visst tar det emot att tacka nej men känner jag det här gänget rätt så är det inte sista festen som kommer anordnas. Så länge det går fotboll på tv’n så kommer det ploppa upp fler spontana fester.

Kamratanda bland lokisarna

Idag har jag inte varit i skolan eftersom jag varit krasslig i helgen. Det är halvdag på måndagar och jag kände inte för att pendla Jönköping-Mjölby tur och retur i totalt 3 timmar för 4 timmars skola när jag inte är helt bra än. Det är bättre att ta en vilodag extra.

Hade kontakt med några av klasskompisarna genom Facebook hela dagen och missade visst inte så värst mycket. Vi fick tillbaka ett prov vi gjort och sedan gick de igenom häftet vi hade som självstudier i Torsdags. Fick bilder från det läraren ritade på tavlan och från klasskompisars anteckningar. Det är så äkta lokförare beter sig, lokförare ställer upp för varandra oavsett vilket bolag man jobbar för har vi fått lära oss. Vi lokförarstudenter vill ju inte vara sämre och ställer upp för varandra när det behövs.

Vi borde upprätta en ljudlänk från klassrummet när någon är sjuk. Det hade varit helt perfekt att bara kunna ligga i soffan och lyssna på allt som sägs. Så om någon klasskompis därute läser detta så hör av er till mig nästa gång ni är sjuka så ska jag lösa det på bästa möjliga sätt.

SJ har en ny hemsida i betaversion såg jag i helgen. Gillar inte deras nuvarande sida för den strular i Chrome för mig. När man gjort en sökning och ska göra ytterligare en sökning så börjar webbläsare bråka så man måste uppdatera sidan på nytt.  Deras nuvarande sida ser lite stenålder ut också.

Sj betasida
Klicka på bilden för att titta på den nya betaversionen av sj.se

Vet inte så mycket om den sidan än, så jag har ingen information om när den färdiga sidan ska vara lanserad. Ska höra med Ola om han vet något. Han har ju ett förflutet på SJ supporten så han besitter lite info som vi andra inte har.

Jag har inte fixat nya pärmar till JTF:en än. Fattar inte att det kan vara så svårt att hitta. På Transportstyrelsens sida där man kan laddar ner JTF:en så kan man även ladda ner omslaget till framsidan och till ryggen på pärmarna. Därför vill man ju gärna ha en pärm med plastfickor på utsidan så man kan sätta in fina omslag utskrivna på fotopapper, för fint ska det vara.

Jag har kommit på en smart idé på hur jag ska få alla klasskompisarna att gå in på denna bloggen varje dag. Jag ska nämligen namedroppa dem lite titt som tätt och då kommer de att vilja se vad som skrivits om dem. Jag har inte byggt något på bloggen denna helgen men jag kommer fixa lite i veckan som kommer nu. Det är mest småjusteringar som ska göras de närmaste dagarna men till helgen kommer jag snickra om hela headern förhoppningsvis. Jag gillar WordPress mer och mer och förstår varför det är så populärt att bygga bloggar och hemsidor genom WP.

Jag behöver fler gästbloggare, ska försöka få fram någon mer inom kort som kan avlösa mig från bloggandet då och då. Vill du skriva i min blogg eller vet du någon som vill så tveka inte att höra av er. Eller så kanske det finns något ni vill att jag skriver om? Just let me know.

Godnatt alla dudes and duderinas därute,
wherever you are…

Tågsimulator

Nu var det några dagar sedan jag bloggade. Har varit lite slö helt enkelt. En månad har gått sen jag började läsa till lokförare. Veckan som varit var ganska lugn. Vi har lärt oss handsignaler och om växling. Det har varit en hel del att läsa i JTF. Det svåraste med JTF måste vara att hitta pärmar som passar. De säljs endast utan pärmar nuförtiden. Och jag var iväg och letade och hittade två väldigt snygga för 89:- styck. sen när jag kom hem så passade de inte. JTF:en stack ut lite i över och underkant. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök att få tag på någon bra pärm i morgon. Får väl ta med några blad till butiken fick jag just tips på sms om.

I veckan har vi även fått bekanta oss lite med Tågsimulatorn på skolan. Det var ganska kul. Den ska vara väldigt bra att simulera fel med sen. Omgivningen i simulatorn var inte så värst bra men alla signaler och broar svängar mm finns med exakt så som det är i verkligheten. Jag körde från Bankeryd till Huskvarna och passerade då Jönköping och jag såg faktiskt att det var Jönköping man kom in i men världsbäst grafik var det inte.

tågsimulator
Simulatorn på skolan var kul att testa lite. Kommer nog bli att man sitter där en hel del sen.

Många vänner har börjat höra av sig och är nyfikna på utbildningen. De följer bloggen och har tusen frågor och man får försöka svara på dem så gott man kan. Jag känner att jag har lärt mig en hel del redan i skolan och har en massa att prata om för de som orkar lyssna. Men det är framför allt tre frågor som dyker upp. Den absolut vanligaste frågan som ploppar upp när man berättar att man ska bli lokförare är om alla som hoppar framför tågen. Är det verkligen det första folk tänker på när de hör ordet lokförare? Det sker ganska ofta att folk hoppar framför och alla i klassen är redan nu beredda på att det kan hända när som helst. Vi har fått reda på hur rutinerna går till när det inträffar.

Nästa fråga är “Är man garanterad jobb efteråt?” Nej garanterad jobb är man inte. Däremot är chanserna väldigt stora att du får jobb direkt efter skolan pga stora pensionsavgångar mm. Tredje frågan är vad en lokförare tjänar. En lokförare tjänar ganska bra men har ju en massa ansvar och är borta väldigt många timmar från hem och familj.

 

 

En äkta lokförarlunch

I morse så var det ett Pågatåg som stod inne på stationen. Arriva som kör Östgötependeln hyr antagligen in något sådant lok av någon anledning. Det är en vanlig X61. De är fräscha och verkar bra att köra men de är inte lika sköna att åka i. De är ganska fräscha i hytten och så men stolarnas ryggar är alldeles för raka. Inte skönt alls. Den betydligt äldre och slitnare X14 har mycket skönare passagerarsäten som dessutom går att fälla bak. Favoriten är nog ändå Reginan som Västtågen har. De är fräscha och rymliga och passagerarsätena är underbara.

Pågatågen
Ibland är det en motorvagn från Pågatågen som står inne på stationen redo att köra alla goa Jönköpingsbor till Nässjö

Men, men,  idag i skolan så repeterade vi handsignaler i klassen. Det var ganska svårt tycker jag. Vi fick lära oss handsignalerna igår och sen läste jag igenom allt innan jag gick och la mig. På morgonen innan skolan började läste jag igenom allt en gång till. Det kändes som jag hade hyfsad koll i alla fall. Repetitionen idag var lite annorlunda. Vår lärare Richard hade med sig en trave med kort där det stod olika saker på tex “sakta, dagsignal”. Då fick vi gå fram en och en och dra ett kort och läsa. Sen skulle vi visa hur signalen såg ut och så skulle klassen gissa vilket det var. Jag fick kortet “framåt, nattsignal” men visade “avgång, nattsignal” De är ganska lika, det är bara färgen på lampan man lyser med som skiljer. Det var kul och man lärde sig handsignalerna mycket bättre så här.

Efter vi repeterat handsignalerna så gick vi igenom trafikföreskrifterna för växling. Det blir fullt i huvudet ganska fort men det var intressant.

På lunchen stack jag och några i klassen iväg och åt mat på Golden Thai som vanligt. Är helt besatt av det stället och det måste vara bästa restaurangen i hela Mjölby. Stor buffé där även sushi ingår och som om inte det vore nog så ingår även hur mycket friterad banan och glass man vill. Allt en utsvulten lokförarstudent kan önska sig med andra ord. Det tar på krafterna att utbilda sig till lokförare så då behöver men fylla på med ordentligt med energi av högsta klass på lunchen.

lokförarlunch
Så här ser en äkta lokförarlunch ut. Sushi, ris, wokad biff, friterad kyckling med sötsur sås och grillade kycklingvingar. Självklart dricker man vatten till mat och äter sushi med chopsticks.

Jag kan tänka mig att alla lokförare som gått sin utbildning i Mjölby kommer vara galna i thaimat. Att alla lokförare har kaffe som sin heliga dryck vet ju alla och det börjar redan synas i klassen. Men jag är en inbiten té surplare och det ska jag hålla hårt på.

Vi fick sluta tidigare idag för Richard skulle på något möte. 14:45 fick vi sluta för att vara exakt. Det är inte så bra för att mitt tåg går 14:51 och på 6 minuter skulle jag inte hinna packa ner datorn och ta mig till stationen. Jo, kanske om jag sprang med så bråttom hade jag inte. Jag skulle helt enkelt få ta tåget som går en timma senare. Stannade utanför skolan och pratade med Ludvig och Josefine innan jag ensam började traska upp mot stationen. Min wingman Ola som alltid åker samma tåg hem hade slutat tidigare idag. När jag börjar närma mig ser jag att tåget står inne på perrongen. Det kan inte vara mitt tåg tänkte jag för det skulle ju avgått för 12 minuter sen. Men ju närmare jag kom desto mer insåg jag att det faktiskt var mitt tåg. Jag sprang på och såg att lokföraren och ombordansvarig stod och diskuterade med en arg resenär som ville ha med sig cykel på tåget vilket inte är tillåtet på Östgötependeln vad jag förstått.

Jag hinner inte mer än sätta mig innan tåget rullar iväg mot Nässjö. Riktigt bra med flyt idag känner jag. Jag repeterade trafikföreskrifterna om växlingen på tåget, missade givetvis min anslutning till Jönköping i Nässjö eftersom vi var sena men kunde ta Västtågen som avgick 20 minuter senare.

Sånt gillar vi =))

 

Ljus & Handsignaler

Äntligen måndag!
Har fixat lite med bloggen i helgen. Ser ni någon skillnad? Största skillanden är nog att jag flyttat runt på olika saker i bloggen och snyggat till mobilvyn och pekplattenyn. Bloggen är nämligen byggd responsive så den har annorlunda design och menyer beroende på vilket medie du surfar ifrån. Allt för att underlätta för er kära läsare. Jag har ett par stora förändringar kvar att göra designmässigt men ungefär så som bloggen ser ut nu kommer den att se ut sen när jag är klar. Jag gillar verkligen WordPress, har inte jobbat i det så speciellt mycket förut men nu börjar allt falla på plats tycker jag.

Idag fyller bloggen för övrigt 2 veckor och har redan ca 950 visningar. Det är kul. Sökmotorerna har börjat sniffa sig fram till bloggen och hänvisar flertalet googlare till En Lokförarstudents Vardag varje dag. Tack alla ni som delar bloggen på Facebook och tack alla som länkar till den. Det är sådant som gör att man når ut till fler läsare både för att alla era vänner ser den men även för att ju fler som länkar till bloggen desto bättre placeringar får bloggen på tex Google. Vi ska inte vara nöjda förrän vi hamnar på förstasidan när man söker på ordet “lokförare” eller vad tycker ni? Fortsätt att länka så är vi snart där ska ni se. =)

Förra veckan var det sensommar ute men idag var det en typisk höst dag. Igår också för den delen för jag höll på att regna bort på kvällspromenaden. Jag gillar hösten och har alltid gjort det. För det första tycker jag det är mysigt när det blir mörkt på kvällarna. Man får ett härligt lugn i kroppen då. Men sen gillar jag busväder också. Regn, rusk och löv som blåser omkring är super härligt. Busväder är mysväder som jag brukar säga. Luften blir så härligt frisk också på hösten. Jag är ett stor fan av höst och vinterjackor, helst ska det vara Goretex. Mitt tips till er alla som inte gillar hösten är att köpa sig en riktigt dyr och fin höst/vinterjacka på sensommaren. Då kommer ni längta efter att få använda den.

Idag var det äntligen måndag igen. Måndag = sovmorgon och då börjar vi lokisar klockan 12:00. Höll på att missa tåget i morse pga att jag missade anslutningsbussen till stan. Jag fick springa från Juneporten till Resecentrum, vilket innebär en löptur på hela 2 minuter. Klev på tåget 1.5 minuter innan avgång, satte mig på samma plats som jag alltid gör på vättersidan av tåget för den har bäst utsikt över vättern som ni kanske räknat ut. Jag sitter alltid vid det första bordet i den första vagnsektionen. Där sitter jag och lyssnar på musik eller talböcker. Idag blev det Aerosmith och de funkar superbra i regnväder och jag fick sol i sinnet direkt.

Jag byter tåg i Nässjö. Gick på längst bak och går igenom tåget hela vägen tills jag kommer till min favoritplats längst fram. Men idag så stötte jag på min klasskompis Emma på tåget. Det var kul, hon kom med tåget från Göteborg hade sitt marsvin med sig. Vi har inte hunnit prata så värst mycket sedan vi började skolan så det var kul att få prata lite med henne på resan till Mjölby.

Väl framme anslöt Ola med oss som klivit på i Tranås men satt sig längre bak och vi begav oss till skolan.

Denna veckan har vi trafikföreskrifter på schemat. Med andra ord kommer vi jobba i Järnvägsstyrelsens heliga skrift JTF. Idag var det repetitioner på ljussignaler och vi fick även lära oss handsignaler. Det känns som att ljussignalerna börjar sitta ganska bra nu.

vänta stopp
Många undrar hur man hinner stanna vid rött när bromsträckan är så lång. Det beror bland annat på att det finns försignaler som visar vad nästa huvudsignal kommer visa. På bilder ser ni en försignal som har grönblink. Det betyder “Vänta stopp” alltså att du har stopp i nästa huvudsignal.

Våran lärare denna veckan är Richard Eriksson som är inhyrd tillfälligt och vanligtvis jobbar som lokförare hos Green Cargo i Nässjö. Han är väldigt erfaren och är bra på att lära ut. Han mixar lektionerna med en massa roliga exempel han varit med om och skojar med oss en hel del.

Vi fick lära oss att handsignalen för “stopp” i mörker är att man med en rödlampa vinkar med den på ett speciellt sätt. Richard berättar om en lokförare som kom tuffandes genom Mantorp tror jag det var och helt plötsligt ser han att någon signalerar stopp vid sidan av spåret och han blev väldigt konfunderad för det var en vit lampa istället för en röd. Men man tar det säkra före det osäkra och han nödbromsade loket direkt. Nu var det tyvärr så att det var ingen som signalerade stopp. Det han såg var pannlampan på en skidåkare i en skidtävling som gick bredvid spåret. =)

Idag fick vi tillbaka provet i elsäkerhet som vi hade för två veckor sedan. Jag hade bara två fel och fick VG. Jag hoppas att någon mer än min mamma är stolt över mig nu när ni läser det.

Detta var allt för idag. Glöm inte att länka eller dela inläggen ni gillar. Nu ska jag repetera handsignaler innan jag går ut sista rundan med min vovve Mr. Giggs (döpt av uppfödaren efter Ryan Giggs om någon bryr sig).

Hemstudier

Det är rolig att göra läxor när ämnet man läser är något man verkligen brinner för. Annat var det på tiden i grundskolan när man tyckte läxor var det värsta som fanns. Frågan är varför jag tyckte så illa om att få läxor egentligen, jag gjorde dem ju aldrig i alla fall. När jag gick fordonsteknisk på gymnasiet så var det också väldigt kul bortsett från att man var tvungen att läsa vanliga ämnen 2 dagar i veckan. Som av en slump var det alltid de dagarna man missade bussen, hade huvudvärk eller var hemma och sörjde sin favorit krukväxt som kastat in handduken.

Nu är allt i alla fall annorlunda. Man läser allt man gått igenom på lektionerna veckan som varit och så läser man det man ska gå igenom kommande vecka. Vi har en jätte bra bok som heter Den Svenska Järnvägen som jag håller på att beta av idag. Tanken är att jag ska läsa ut den så fort som möjligt så jag kan börja med JTF:en. JTF står för Järnvägsstyrelsens Transport Föreskrifter och fungerar som en bibel för alla lokförare. Vi har den med oss överallt vi går och på natten ligger den i tryggt förvar under kudden.

läxor
Läxor som består av böcker man skulle läst även om de inte vore läxor är nästan för bra för att vara sant

Allt vi läser är om järnvägsbranschen så för en tågnörd som mig är det rena himmelriket. Men jag kan tänka mig att om man inte är speciellt intresserad av tåg och av att bli lokförare så skulle nog våra lektioner upplevas som pest och pina.

Man får ta stort ansvar för sina egna studier. Egentligen behöver man kanske inte plugga så värst mycket. Men i november ska vi ut på praktik och varje praktik är som en anställningsintervju. Därför är det viktigt att man ger ett bra första intryck genom att man har en i vart fall svag inblick i det mesta redan från början.

Det är inte så svårt att läsa till lokförare. Man kan tro det med tanke på hur svåra urvalstesterna var, men jämfört med urvalstesterna så är skolan som en dans på rosor. Klarar man urvalstesterna så kommer man att klara skolan galant.

Nu får ni ursäkta mig men jag har ett paket glass i frysen som ropar mitt namn.

Middag med klassen

Igår blev det inget bloggande för jag glömde helt enkelt av det. Det står medåkning på schemat denna veckan, halva klassen åker mån-tis och andra halvan åker ons-tors. Vi har inte träffats så mycket denna veckan med andra ord. Därför tyckte vi det var läge att gå ut och äta och Martin tog tag i det och bokade bord på O’learys i Linköping. Det var supertrevligt och alla pratade om vad just de varit med om. Minst 3 st i klassen fick testa på att köra tåg och det är man ju lite avundsjuk på. Men i November kommer vi alla att få köra tåg tills vi storknar.

olearys
Jag satt på ena ändan på bordet så de i andra ändan han jag knappt prata med. Men så här ser de i alla fall ut, framtidens lokförare.

Det har gått bra för alla förutom mig och Ola som sagt. Men det var egentligen ingen big deal att jag bara fick en medåkning istället för två. Klasskamraterna fick höra av andra lokförare att hon som nekade mig och Ola inte gillar att ha medåkning och då får man respektera det. Anledningarna kan vara många till att man inte vill ha det. Vissa kanske upplever att de inte kan koncentrera sig på körningen och säkerheten går alltid först. Sedan tror jag att det finns många introverta människor som söker sig till lokbranschen just för att de vill vara ensamma och trivs med det.

Det är en hel del i klassen som läser bloggen fick jag veta och jag fick en del konstruktiv kritik. Det är alltid bra för när man sitter och skriver så blir man blind på sin egen text. På jobbet jag hade förut så fick alltid någon annan korrekturläsa texterna någon skrivit. Jag ska försöka skärpa till mig så att texterna blir lite mer lättlästa. Jag har aldrig tänkt på det sättet förut men jag förstod direkt vad personen menade och att han hade helt rätt.

party
Knäppte en riktigt bra bild på Jakob och Hugo som satt vid mitt bord, att det var en skön stämning syns nog.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord och flera sa att det var någon speciellt med våran klass som jag nämnt tidigare i bloggen. Vi passar otroligt bra ihop som grupp och vi är väldigt lika varandra. Känns som att man känt varandra i evigheter ändå har det inte ens gått en månad. Vi kom fram till att det måste vara urvalstesterna och psykologintervjun som gjort att det blivit så. Alla var rörande överens om att i andra klasser man gått i så har man bara funnit någon enstaka som man verkligen gillat att hänga med. Men i våran klass känns alla så otroligt rätt.

josefine
Josefine bjöd på en duckface. Hon och jag satt på hörnet och sprang ut och smygrökte hela tiden. Förutom när Barcelona spelade, då var hon okontaktbar.

Tillslut var alla tvungna att ta pendeln tillbaka till Mjölby, det var en riktigt kul tågresa. Vi verkar ha samma typ av humor i klassen och vi snöade iväg om användningsområden för brandsläckare i sängkammaren. Det var Josefine’s fel. =) Vi träffade även på våran klasskompis Linnea på pendeln hem minns jag nu, hon hade varit i Norrköping. När vi ankom till Mjölby så blev det efterfest hos Hugo. Det var trevligt, han hade en schysst lägenhet ett stenkast från skolan.

efterfest
Det var en lugn och städad efterfest men det är så det ska vara.

Jag sov på Hugo’s soffa så jag slapp ta sista bussen hem mitt i natten. Det var den bästa kvällen på väldigt länge. Man inser att de här 60 veckorna med dessa underbara människor kommer gå alldeles för fort.

Dagen efter så gick jag ner till pressbyrån och köpte mig en stadig frukost bestående av Coca Cola och snickers. Sprang på ännu en klasskompis, Elina som just haft medåkning och hon hade fått köra tåg hon också. Jag tycker alla som kört tåg är så lugna. Jag hade sprungit omkring som en herrelös hund på hela perrongen och gått fram och berättat för alla. Men så är jag ju en nörd också.

bakis
När man har 1.5h pendling till och från skolan varje dag så har man mycket tid att tänka igenom saker. Det är skönt. Jag gillar att tänka =)

Jag satte mig på pendeln och åkte hem. Det är lite segt att pendla när man är bakis, jag satt där och halvsov och tänkte tillbaks på kvällen som varit. Jag tänkte väldigt mycket på hur mitt liv är nu och jag är så otroligt glad för allt som händer i mitt liv just nu. Mitt liv har inte varit det lättaste de senaste åren, men jag är glad att jag varit positiv hela vägen. Tror jag varit mer glad och positiv än de flesta i min omgivning trots att jag varit sjuk. Jag har berättat för några i klassen om att jag varit sjuk men det är svårt att beskriva den inre kampen det är när man är så sjuk som jag var. Det kan nog vara bra att ha haft det tufft i en period i livet så att man uppskattar när allt är bra. Nu är allt bra igen och jag njuter av varje sekund av tillvaron.

Life is good!

Medåkning

Idag hade vi medåkning i förarhytten. Det var kul. Jag och två kurskamrater var en vända till Norrköping och tillbaka med Arriva. Jag hade ju redan åkt X2 till Malmö i våras så det var inte en helt ny upplevelse för mig, men det var kul att idag få se X61 från insidan. Jag tyckte om hörarhyttsmiljön i den. Rent och fint, kändes lite high tech. Men det roligaste var ju givetvis att prata med lokföraren. Han var trevlig och förklarade en massa saker och visade lite funktioner mm.

20 minuter efter jag anlände till Mjölby kom Ola och 2 andra kurskamrater in med en X14. De släppte av passagerarna och växlade undan motorvagnen. Då var jag tvungen att fota lite. Sen var det dags att fylla på kebabsåshalten i kroppen.

Efteråt skulle vi ha medåkning till Örebro med Tågkompaniet. Men när vi skulle kliva på sa hon som körde att hon inte ville ha medåkning. Det verkade som att hon inte visste att det skulle vara medåkning. Eller så var det något ledningen hade beslutat över hennes huvud. Vi hängde inte läpp för det. Men det hade varit kul om vi fått veta det 3 timmar tidigare så vi hade kunnat ta ett tidigare tåg hem. Det är hemstudier resten av veckan så jag och Ola tackade för oss och tog helg. =)

Passade på att ta en bild på X2 och X14 som stod inne på stationen i Mjölby
Passade på att ta en bild på X14 och X2 som stod inne på stationen i Mjölby

Signalfel

Ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig. Idag var en typisk sådan dag. Igår var det val. Inga konstigheter där, det gick precis som jag trodde det skulle gå, även om jag hade hoppats på något annat. Jag tänker inte skriva något politiskt för denna bloggen ska vara helt politiskt obunden, men jag kan tala om att jag tycker det är kul med valvaka trots att jag inte är det minsta intresserad av politik.

Jag gillar nämligen att lyssna på folk som håller tal. Retorik är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Alla har vi saker vi går igång på och en av sakerna jag går igång på är stora kraftfulla och bra tal. Ett bra tal förmedlar känslor. Det kan vara glädje och skratt till rysningar och tårar. Jag minns när Obama höll sina första tal. Hela den dagen var laddad. Jag kunde inte släppa tanken på att han snart skulle hålla presidenttalet. När det började dra ihop sig och han skulle tala var jag så taggad att jag inte ens kunde sitta ner. Jag stod upp hela talet. Helt galet. Jag får söka hjälp för detta inser jag nu. =)

Men, men, igår var det dock mest intressant att lyssna. Man vill ju vara med lite trots att man inte är intresserad av politik. Det drog ut på tiden, klockan blev efter midnatt och jag tog en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 5:25 i vanlig ordning, eller nja, normalt sätt börjar jag 12:00 på måndagar, men denna veckan har vi medåkning på schemat så jag fick ta tidiga tåget till skolan. Vad är då medåkning undrar kanske ni? Jo, det är när man åker med lokföraren framme i förarhytten. Vi har några medåkningsdagar denna veckan för att få titta på signaler, skyltar mm in action så att säga. Denna veckan hade man sett fram emot länge. Jag har åkt med i förarhytten tidigare i våras då jag fick åka x2 (SJ 2000) till Nässjö – Malmö – Nässjö.

 

Malmö Central
Malmö central från förarhytten

 

Jag var extra trött idag så jag snoozade lite innan jag steg upp. Tog en snabbdusch och åt några kycklingnuggets till frukost. Jag började piggna till och var redo att bege mig iväg. Satte i kontaktlinserna och tittade på klockan, 5:55 visade den och jag går alltid hemifrån 6:00. Jag har ett larm som piper 5:57 så att jag vet när det är dags att packa väskan och gå. Det slog mig att idag behövde jag inte ta med varken skolböcker eller laptop. Det var ju bara medåkning på schemat. Perfekt tänkte jag och tog kortet som jag pendlar med till och från skolan som jag alltid har liggandes på en bänk tillsammans med mina nycklar och mobil. Kollade vädret i mobilen för att kunna välja rätt jacka vilket är supersvårt i denna årstiden. Kallt på morgonen och varmt på dagen, om det inte helt plötsligt kommer en regnskur förstås.

Jag kom ut i god tid och började gå mot Klostergatan där jag sedan svänger av mot Ida parken. De har hållit på med något projekt i marken vid mitt kvarter hela sommaren så bussarna går en annan väg mot vad de normalt gör så jag får gå en bit varje morgon. Det ska vara klart om en vecka står det på alla skyltar, men när jag närmar mig Klostergatan så susar en buss förbi. YES! De har fixat det tänker jag direkt och mycket riktigt, busshållplatsen vid Torpaplan är igång igen. Nu sparar jag 4 minuter varje morgon. Det låter inte mycket med 4 minuters extra sömn på morgonen är guld värt tycker jag.

Resan ner till Resecentrum tar ca 5 minuter. Jag var inne tidigt som vanligt. Kändes tomt utan min väska. Gick ner till perrongen där mitt tåg oftast står klart 10 minuter innan avgång. Så även idag. Sätter mig i främre delen på Östgötapendeln som idag bestod av en x14, fäller bak sätet, stoppar in iPhone lurarna och startar en talbok. Jag brukar växla mellan talböckerna, ibland lyssnar jag även på podcasts. Men idag blev det Röda Rummet med August Strindberg.

Det är smidigt med tåg. Jag åker Jönköpingsbanan ner till Nässjö och där väntar en annan Östgötapendel som ska ta mig norrut längs Södra stambanan till Mjölby. Det har ju varit val så på stationen i Nässjö har det hela tiden stått folk från olika partier och delat ut påsar till alla med en bulle, kaffe och lite info i. Men de var ju naturligtvis som bortblåsta idag. Jag kliver på tåget och sätter mig.

Skumt. Massor med folk på tåget idag. Vi rullar iväg enligt tidtabellen. Vid nästa stopp i Aneby säger de i högtalarna att vi måste ta bort väskor mm från sätena och ge plats åt andra för det är lokbrist det är därför det är så trångt. Konstigt! Lokbrist? Det blir mer och mer folk från varje station och man inser att tåget som skulle gått före detta tåget måste varit inställt. Det stod folk överallt. Nu vet jag hur det känns att åka tåg i Indien.

Vi ankom till Mjölby enligt tidtabell 08:01. Min medåkning skulle inte börja förrän 08:47 vilket var bra för jag hade glömt min varselväst i skolan veckan innan. Jag gick till skolan, det tar ca 10 minuter om man tar det lugnt. Klassrummet var låst vilket inte var bra eftersom vi inte hade några klasser denna veckan så var det inte säkert att lärarna var på plats. Jag gick till lärarnas kontor som de har gett det eminenta namnet Stinsen och knallade in där.

Där var det full rulle. De satt med sina mobiler och fipplade. Jaha ja, sitter ni och facebookar tänkte jag, men jag vågade inte säga det. Jag frågade om de kunde öppna till klassrummet istället så kunde hämta min varselväst. Visst det var inga problem sa Håkan som är kursansvarig och gick och öppnade. Daniel som är utbildningsansvarig frågade om jag hade medåkning och jag svarade ja. Han sa åt mig att ta det lugnt. Det hade brunnit i ställverket i Kimstad så det var massor med förseningar. Jag har för mig han sa brunnit, det var något problem i alla fall. Det låter lite mer dramatiskt om jag säger att det brunnit och denna bloggen behöver all drama den kan få just nu. Jag insåg att de inte alls facebookade. De delgav klassen infon om förseningarna. Ny tid för min medåkning var 10:07

klassfoto
På rasterna sitter nästan alla med mobilerna. 2 tredjedelar av klassen syns på bilden. Min plats är vid väggen bakom laptopen under tavlan i mitten.

 

Sånt är livet ibland. Inga problem, halva klassen var ju i samma sits så perrongen var väl full med klasskamrater vi det här laget. Jag begav mig tillbaka till resecentrum efter att han hämtat varselvästen. Jag började känna mig hungrig. Jag brukar ju alltid köpa en macka på skolan när jag kommer fram. Tänkte köpa en på stationen idag istället. Men då slog det mig. Plånboken låg ju hemma i väskan, nu kommer jag inte ha någon mat på hela dagen med andra ord. Bra Mattias, verkligen jätte bra!

Jag anslöt till de andra i klassen som stod på perrongen. “Här kommer det en till som ska hem” sa de. De pekade på tågot mot Nässjö som stod bredvid “Det är bara att hoppa på” De åkte inte med samma tåg som mig hem, för de åkte norr ut. Jag sa “va? nej det är bara lite försenat” “Har du inte fått smset från Håkan?” “Allt är inställt!” sa de.

Jag berättade att jag pratat med Daniel för 10 minuters sedan och fått en annan tid istället 10:07. Jaha ok svarade de. Dörrarna stängdes till tåget mot Nässjö och det rullade iväg. Då ringer min mobil. Det var Håkan. “Du, Arriva meddelade just att de ställer in all medåkning idag”

Faaan, mitt tåg!!! =)

Ja, ja, inget att hetsa upp sig för. Jag är inte typen som bryter ihop för minsta lilla. Ola som jag skulle ha medåkning med frågade vart jag höll hus. Jag berättade att allt var inställt och att vi skulle åka hem. Han anslöt sig till oss och jag tittade på klockan, 8:26, nästa tåg går 8:51. Då slog det mig. Tågen går en gång i timman. Hur kunde det då just gått ett tåg? Det var försenat! Alla tåg var försenade hem.  Han knappt tänka klart innan jag hörde utropen i högtalarna om förseningarna. Mitt och Olas tåg skulle komma in 30 minuter försent. Vilket innebär ca en timmas väntan. Ola bor i Tranås och vi åker samma tåg. Han har jobbat på supporten på SJ så han kan hur sånt här fungerar i detalj.

De sa att det var förseningar på grund av signalfel. Signalfel kan bero på mycket. Men det som händer är att man inte kan få kör i signalen av olika anledningar. Det innebär stopp eller väldigt långsam körning.

Tåget kom in tillslut och vi åkte ner mot Nässjö på Södra stambanan igen. Fast vi åkte ner på uppspåret. Det skulle jag kunna förklara för er vad det innebär men ni skulle inte bry er ändå =)

När jag ankom till Nässjö så var ett av Västtågen inne och hade avgång 7 minuter senare. Perfekt! Jag hoppade på och åkte mot Jönköping igen. När jag kom in i Jönköping sa de i högtalarna att det var slutstationen på linjen på grund av ett banarbete och att turen fortsatte med ersättningsbussar. Jag hörde hur alla suckade. Själv var jag glad att jag äntligen snart var hemma. Magen kurrade och jag var nu hungrig som en dvärg (japp, ni läste rätt).

Solen var uppe och gassade på för fullt. Jag satte på mig mina solglasögon och började gå hemåt. Väl hemma så gjorde jag leverpastej mackor med saltgurka på, som jag doppade i varm choklad. Det behövs inte så mycket mer för att få mig på bra humör. Jag är trots allt ledig resten av dagen, solen skiner och jag och min vovve Mr. Giggs ska ha en soft husse och hunddag med långa promenader. Det är ingen idé att hänga läpp för en missad medåkning. Det är ju en ny medåkningsdag i morgon.

Nu ska jag ut så att Mr Giggs får kissa på alla träden i Friardalen. Det gillar han, och när Mr Giggs är glad så är Husse glad =)

 

Att finna sig själv del 2

Jag slutade som koordinator strax innan jul. Det kändes tungt när man gick därifrån. Kände mig verkligen som en i gänget där. Men det var fler saker som tyngde mig, på 4 månader hade tre vänner valt att sluta sina dagar här på jorden. Dessutom hade mina vänner fixat en överraskningsfest för mig pga att jag varit frisk i över ett år. Super kul, men de visste ju inte att läkarna ville tvinga mig att gå på både cellgiftsbehandling och kortizon igen. Jag var lite överarbetat pga det höga trycket på jobbet på dagarna och allt jag var tvungen att plugga in på kvällarna för att klara jobbet.

Min hjärna behövde verkligen vila. Jag sov nog i en hel vecka efter jag slutat arbeta, orkade knappt gå upp ur sängen. Läkarna övertygade mig att gå på en medicinkur för att säkerställa att inte sjukdomen blossar upp igen när jag börjat lokförarutbildningen. Jag köpte deras argument och försvann in i dimman för några månader.

Kroppen svällde återigen upp av allt kortison. Man blir som en ballong i ansiktet och får värsta dubbelhakan. I februari öppnade ansökningarna till lokförarutbildningen som jag så länge väntat på. Men när man gjorde ansökan var man tvungen att göra ett webbaserat IQ test inom en vecka. Jag kände mig inte redo för det. Jag var för drogad av alla medicinerna. Men var lugnt. Sista ansökningsdagen var inte förrän i mitten på april och då skulle jag redan ha avslutat kortisonkuren. Jag letade upp kuvertet med mina betyg och beslutade mig för att vila upp mig ordentligt tills ansökningen skulle göras.

När dagen d kom så skulle betyg och CV bifogas och då skulle man få en kod skickat på mail som ledde till testen man skulle göra på datorn hemma. Jag sökte in med särskild behörighet eftersom jag inte hade komplett gymnasiebetyg än. Men det var ju lugnt, jag hade arbetslivserfarenheten och betyg i de nödvändigaste ämnena.

Jag öppnade kuvertet med betyg och insåg att just de viktiga betygen saknades där i. Jag fick panik, klockan var runt lunch och det var sista ansökningsdagen. Jag sprang ner till vägledningscentrum och förklarade att jag behövde betygen. De sa att de måste skrivas under av en viss person och att han inte var anträffbar just den dagen. Men shit alltså, det måste gå lösa. Jag kopplade på charmen och sa att jag förstår om det inte går men frågade om det fanns något hon kunde försöka göra. Det handlade ju trots allt om min stora dröm.

Det visade sig att hon var en person som var rätt placerad här i livet. Hon skulle göra allt hon kunde för att fixa underskriften till klockan 13:30 då jag skulle möte henne i närheten av Per Brahe gymnasiet. Nu skulle det förhoppningsvis ordna sig. Men det var betygen från bilmek som skulle fixas också. Ringde riksarkivet och de skulle försöka leta fram dem åt mig. Tjejen från vägledningscentrum mötte upp mig med mina rykande färska betyg och några timmar senare ringde riksarkivet och hade lyckas hitta mitt gymnasiebetyg. Problemet var att de stängde om 20 minuter. Jag slängde mig in i BMW och höll hastigheten hela vägen ner till länsbiblioteket eftersom jag är en mogen ansvarsfull person. Och självklart stannade jag inte i lastzonen  utanför och sprang genom länsbiblioteket till riksarkivet. Jag är ju trots allt en lugn och sansad människa.

Några minuter senare var jag hemma. Nu var allt i sin ordning igen. Jag lovade mig själv att ha mer framförhållning i framtiden. Nu skulle dokumenten skannas och sparas ner på fil. Och som av en slump så råkade just denna prylgalna tekniknörd ha en splitter ny nästan oanvänd multifunktionsskrivare hemma. Satte betygen i skanningsdelen och tryckte på knappen, sekunden senare låg betygen snyggt och prydligt i en fil på min dator. Nu var jag redo. Det var dags att söka in till drömyrket från min barndom.

Ansökan gick bra och jag fick mailet med inlogget till onlinetestet som skulle göras inom en vecka. Jag minns att jag ställde mig upp blundade och tog ett djupt andetag och kände efter hur jag var i sinnet. Supertaggad! Jag satte mig ner och loggade in.

Läste igenom beskrivningen. Det skulle vara 5 st deltest. Jag gjorde dem allihop i ett svep utan rast och blev godkänd. Skönt första steget avklarat. Nu skulle jag upp till Mjölby och göra ett liknande test fast snäppet svårare. Det skulle inte vara några problem eftersom datortesterna var så enkla att jag antagligen hade fixat det i mellanstadiet. Det var ca 400 sökande till 30 platser i Mjölby, 900 sökande till Huddinge mm. jag fick veta att ca 1 av 13 klarar alla testen. Hur många som skulle ryka på förtestet hade jag ingen aning om.

På testet i Mjölby var jag super taggad. Men resan dit var lite ångestladdad. Jag minns hur jag tänkte att om några timmar åker jag på andra sidan motorvägen påväg hem, undrar om jag är ledsen eller superglad då. Men nu visste jag hur testen var uppbyggt och jag visste att det skulle gå blixtfort att klara dem. Lena som övervakade testerna sa att tiden var satt så att man inte skulle klara alla frågorna och att det var smartast att hoppa över de man inte kunde svara på direkt och gå vidare. Och nu ska det gå undan tänkte jag. Varje delmoment var på tid för att öka stressen antar jag. Vi hade även ett test på papper som vi började med. Det gick hur bra som helst. Nästa test var ordkunskap liknande det i högskoleprovet fast bara med 20 ord. Jag satte 18 rätt av 20.

Sen var det talföljd där man ser 4 siffror och skulle gissa vilka som skulle vara de två sista siffrorna. Busenkelt ju, men hann inte svara på alla, men jag upplevde att jag hade haft ett riktigt bra tempo.

tredje delen var om pappersfigurer. man såg ett papper klippt i en viss form och så skulle man gissa hur den såg ut hopvikt. Sen var det en figur det det fattades en bit på och man skulle gissa hur den biten såg ut har jag för mig. sista delen var olika figurer med en prick på. så skulle man visa vart pricken satt när figuren var utvikt. bus enkelt hann nog med alla.

Minns inte alla testerna men de man inte hann med räknades som fel och man skulle inte klara alla sa Lena pga tidsbristen. Det kändes som det gick bra. Jag tror jag hann med att lösa alla problemen på 3 av 5 deltester. Det var nervöst men jag blev godkänd på alla moment och var först ut ur klassrummet. Jag hade som vanligt inte tagit någon som helst rast mellan delproven. Jag blev inkallad till Lena efter en stund. Hon sa att 6 av 7 ryker på de testerna och hon var impad av att jag hade hunnit med alla uppgifterna på så många av delproven. Sen visade hon mitt resultat. Jag hade satt 96,1% rätt. Helt galet =)

Resan hem i bilen ringde jag runt till alla och berättade att delmoment 2 var klart nu var det tre kvar. Psykologdelen med fler tester och även psykologintervju. Där skulle 50% ryka hade Lena sagt. Men hon sa även att om man klarade sig där så var man så gott som antagen. Man kunde bli godkänd, icke godkänd eller godkänd med förbehåll, De som blev godkända med förbehåll hade även de ganska stor chans att komma in. Men alla godkända hade förtur.

Men det skulle jag inte tänka på nu, jag var i ett lyckorus samtidigt som en stor sten hade fallit från mitt bröst. Jag var ett stort steg närmare min barndomsdröm. Jag köpte en låda öl och åkte till min vän Mika. Vi gick till Åsasjön och satte oss i solen och sänkte alla ölen innan jag tog bussen hem. Livet var underbart just då.

Men dagen efter började fokus på psykologdelen. Den skulle vara efter några veckor och det skulle vara den viktigaste dagen i mitt liv. Det var där det skulle avgöras om jag skulle få uppleva det jag drömt om sedan barnsben.

Psykologdelen var i Linköping tidigt på morgonen. Det stod att det var väldigt viktigt att man var utvilad. Jag hade sovit ganska bra och vara förvånadsvärt pigg. Det var koordinationstest, minnestest med matematik där man var tvungen att komma ihåg ena siffran från mateproblemet före och använda i det nuvarande problemet och allt skulle givetvis lösas på tid. Det svåraste var ett test där man såg 4 olika men väldigt lika symboler på en rad. Man var tvungen att ha riktigt bra iaktagelseförmåga för att se skilladen. Nedanför de symbolerna kom det en symbol till som var väldigt lik de 4 däruppe. Var det någon som var identisk med den nedanför skulle man trycka på en knapp, var de inte lika skulle man inte göra något. Efter 1.7 sek byttes symbolerna och man skulle göra samma sak om och om igen med 1.7 sekunders intervaller i 8 minuter har jag för mig. Det kändes snabbare dock men jag har för mig att jag läst att det var i 8 minuter. Det var hur som helst väldigt stressande och jag kan tänkta mig att många ryker just där.

Inget av delproven kändes helt självklart. Det var en mycket tuffare testdag än den förra. 50% skulle ryka och jag hade ingen aning om hur  jag låg till. Vi hade en rast mitt i allt. En av killarna från testdag 1 var med och vi pratade en hel del i pausen. Han tyckte precis som jag att första dagen hade varit super lätt men att denna dagen var supersvår. Han hade just gjort de testerna jag skulle göra och jag hade just gjort de testerna han skulle göra. De testerna efter pausen var egenligen inte så svåra men de var lite jobbiga. Tänk er en prick som tickar runt i en cirkel på datorskärmen precis som en sekundvisare. Ibland gör den ett dubblehopp och hoppade två sekunder och då ska man trycka in en knapp. Inte så svårt eller hur? Problemet var att det gick flera minuter innan den gjorde sitt dubbelhopp. Så man hann bli nojjig att man hade missat dubbelhoppen när man blinkat typ och när den väl gjorde sina dubbel hopp kunde den göra flera på rad. Så satt man där och stirrade på den pricken i hela 33 minuter. Det var för att se om man klarar sitta passiv utan att någon händer precis som det är när man kör tåg för att sedan reagera riktigt snabbt.

Intervjun med psykologen gick bra. De bad mig förklara mitt liv från högstadiet till nu. Jag berättade, inga konstigheter. De frågade varför jag ville bli lokförare. Jag berättade att jag älskade flygplan, båtar och tåg sedan barnsben och att det var en gammal dröm att få köra tåg. De frågade varför just jag trodde jag skulle bli duktig. Jag nämnde att jag varit Gruppchef i lumpen där jag körde stridsvagnar på lastbilar. Jag hade jobbat som skyddsombud i flera år, jag var noggran, jag hade varit butiksansvarig på Jack & Jones, och jag hade varit teknisk koordinator mm. Utbildad bilmekaniker var också en bra grej eftersom jag skulle kunna allt om el, motorer. bromssystem hydralik och tryckluft. Han frågade mig om säkerhet men det var inga problem att svara på för ett gammalt skyddsombud som mig. Jag var den ultimata lokföraren plus att jag hade bra testresultat från första testdagen.

Sista testet var ungefär samma som första testdagen men nu hade man hörlurar på sig och fick instruktioner. Man skulle kolla i en adressbok vad en viss kille hette i förnamn och svara vid en speciell tid. Man skulle kolla vilken dag i veckan man skulle göra saker i en kalender. Det vara matte problem och man skulle finna samband med saker och allt skulle svaras vid speciella tidpunkter som man var tvungen att hålla koll på så man inte missade det. Man var tvungen att föra anteckningar för att klara utmaningen. Jag fokuserade allt på det som sas i hörlurarna och däremellan försöka jag lösa så många av datorproblemen som möjligt. Hade inte den blekaste aning om hur det hade gått. Det hade varit en tuff förmiddag och nu satt jag och den andra killen och väntade på psykologen.

Den andra killen var först in. Det gick fort. Någon minut sen kom han ut igen. Han hade misslyckats på 2 deltest och blev icke godkänd. Det var tråkigt. Jag led verkligen med honom, han såg ledsen ut. Jag blev nervös. Han var ju duktigt som fan första dagen och tyckte det var busenkelt precis som jag och nu var vi båda överens om att det var supersvårt.

Jag blev inkallad. Det gick snabbt. Du är godkänd! Jag blev glad och sa att det var den största dagen i mitt liv jag skakade hand med dem och gick ut.

Shit alltså. I bilen hem fick jag värsta glädje ruset. De värsta var över delmoment 3 av 5 var klart. Jag visste att nu var det så gott som klart. Det var juli och solen sken allt var underbart och jag började våga hoppas på att det kanske skulle bli verklighet. Skulle jag verkligen få börja Lokförarutbildningen?

Delmoment 4 var antagningen. 30 platser fanns. Jag räknade ut i huvudet att det skulle vara ca 30 som klarade alla testerna så det borde vara ganska lugnt egentligen, jag visste ju att första testdagen gick väldigt bra men hade inte en aning om vad jag fick för poäng på andra testdagen. Men det fanns en hake. Jag sökte in på särskild behörighet och jag hade läst någonstans att det bara var 5 eller 6 platser av de 30 som var för dem med särskild behörighet. Jag hade ju arbetslivserfarenheten som jag kom upp i maxpoängen som var 5, men det var det garanterat fler som hade gjort. Jag skulle även vara tvungen att fixa intyg från tidigare anställningar som skulle styrka det. Men men, en sak i taget. Jag skulle nu bara vänta på antagningsbeskedet som skulle komma efter några veckor. Det fanns inget mer jag kunde göra.

En vacker förmiddag fick jag ett mail från skolan

mail
Världens bästa email

 

Wow det var nästan för bra för att vara sant. 4 veckor senare kom ännu ett mail.

 

antagning
Antagningsmailet

 

Delmoment 4 av 5 var klart

Nu var det hälsoundersökningen kvar. Det var jag ganska säker på att klara. Jag hade ju varit sjuk i många år men hade nu varit frisk i 1.5 år. Men jag gjorde regelbundna checkups ofta och läkarna sa att jag var frisk sedan länge, sjukdomen kommer inte komma tillbaka, alla mina blodvärden var ok, ögonen var ok jag tog inte droger och jag hade inte överdrivna alkoholvanor. Även om sjukdomen skulle komma tillbaka så sker inte det akut så jag skulle inte innebära någon säkerhetsrisk på något sätt. Det kändes bra. Jag klarade hälsoundersökningen galant. Jag var nu klar för min drömutbildning.

Nu kunde jag slappna av och njuta av sommaren. Men jag ville bara att sommaren skulle ta slut. Jag ville börja så fort som möjligt. Den 25 augusti var det dags. Träffade mina klasskompisar och kände direkt att detta kommer bli bra. De hade ju letat efter en speciell personlighet och sållat ur folk med olika tester och psykologer. Man ska inte säga att vi är stöpta i samma form i klassen, det vore att överdriva. Men om man jämför med andra klasser man gått i och andra arbetsplatser så är vi skrämmande lika på många sätt. Jag är ju en flygnörd och jag vet att det är minst 4 till i klassen som är piloter eller har planer på att bli. Och då har jag inte hunnit prata med alla i klassen än. Detta kommer bli roliga 60 veckor med klassen.

Jag sitter och nyper mig själv i armen fortfarande. Det var ju detta jag kämpat för hela våren och sommaren. Det var ju detta jag drömt om sedan jag var liten. Nu pendlar jag till Mjölby varje dag och går min drömutbildning. Jag åker förbi Österängen varje dag och ser huset på Polstjärnevägen 2 där jag bodde som liten. Man blir helt varm i hjärtat när jag ser det området. Har knappt varit där sen jag flyttade när jag var 6år. Det var ju där tågdrömmarna tog fart. Det var ju där jag stod och tittade med stora ögon på tågen som åkte förbi.

De bygger om på balkongerna i det huset nu har jag sett från tåget. Men annars är allt sig ganska likt. Jag får väldigt mycket minnen när jag åker förbi där. Det har gått ca 35 år sedan tågdrömmarna började. Men jag kan tycka mig se en liten 4 årig krulltott som står där på vägen och tittar på tåget när vi åker förbi. Han har helt glömt bort vad han nyss gjorde och han märker inte vännerna runt omkring honom. Det är bara tåg som gäller nu. Han står där och drömmer om sig själv som lokförare. Det lyser i hans ögon. Det lyser i mina. Nu sitter jag verkligen här på tåget. Min dröm håller på att besannas. Jag är barnsligt lycklig djupt in i själen.

Jag ska bli lokförare…

Jag
Jag som liten